29 november 2011

Rapport från sjukbädden

Inte så bling kanske men helt unikt i alla fall.

Ni som följt mig via Facebook eller Twitter har nog redan tröttnat på min rapportering här från Östra sjukhuset. Ni andra kan få en liten rapport här.

Jag är nu inne på mitt andra dygn här på avdelningen och all tid ser väl ungefär likadan ut. Dagen hängs upp på vissa hållpunkter som tabletter och måltider. Frukost klockan sju, tablett klockan åtta, lunch halv ett, tablett klockan ett, middag runt fyra, fika vid sju och tablett där någonstans på kvällen. Däremellan sticker de mig med nålar och tar blodtryck. Och så samlar jag såklart urin som vanligt. Får kissa i en slags potta och lämna in till sköterskorna. Jag tycker att det är lika besvärande varje gång.

Det är egentligen rätt gött att bli servad med fikamacka och kaffe när man kollar på serier på datorn i sängen.

Det är rätt tråkigt här på avdelningen. Alla är ju sjuka liksom, och medelåldern ligger nog kring sjuttio skulle jag uppskatta. För att underhålla mig själv läser jag Game of Thrones och ser på teve. Och twittrar såklart. Igår hade jag ett långt Big Love-maraton på kvällen, efter ett efterlängtat besök av lilla familjen. Jag myste inne på rummet med ostbågar och polygamister. Det planerar jag att göra även ikväll. Eller om det blir en film kanske.

Konstigt nog har jag inte varit särskilt sugen på att sticka. Jag har med mig tre olika, men kom på att jag bara tog med mig mönster till två av dem. Vi får se om sticklusten kommer ikväll.

När det gäller allt det här med proverna och sjukdomen och så vidare har jag inte så mycket nytt att berätta om. Jag har inte fått några svar ännu men hade ett fint samtal med en av nattsköterskorna som berättade om en bekant (eller om det var kollega) till henne som hade haft/hade Cushings. Sköterskan var övertygad om att det är just Cushings jag har. Hon kände igen alla kännetecken. Enligt henne var det en lång och jobbig resa men livet blev så mycket bättre i slutändan. Man kan alltså blir bra. Eller bra mycket bättre i alla fall. Det kändes skönt att höra.

Imorgon ska jag få prata med läkaren i alla fall och då har de kanske lite svar åt mig. Alla prover kommer inte vara klara men hon kan kanske ge mig mer information om vad som väntar.

Imorgon får jag också åka hem som det ser ut. Det ser jag fram emot. Jag längtar efter min man. Och Theodore. Och min säng!

Det var nog allt för nu. Det händer liksom inte så mycket. Jag återgår till att läsa min tegelsten en stund till. Sedan är det middag.

2 kommentarer:

Jenky sa...

Jag har varken Twitterkonto eller Twitter synligt på Facebook (blir alltid överöst med twittermeddelanden annars och jag är inget direkt fan av det mediet) så jag läser gärna uppdateringar här! Skönt att du får åka hem snart! Hur många delar du rum med?

Jennie sa...

KRYA PÅ DIG THERESE
KRAM