Semlor och frigörelse

 Nej, vi kunde såklart inte motstå. När det lokala kondiset vinner årets godaste semla i GP måste man genast bege sig dit och smaka. Eller hur?

Theodore tyckte det där med semla var lite sådär. Han ville ha en bulle men fick en bulle som någon förstört med en massa kladd. Som tur var kunde man torka bort det mesta med en servett tyckte han. Inte skrapa av med en sked. Torka av. Med en servett. Mycket viktigt.

Vår snälla och söta son har blivit en snäll, söt och mycket bestämd son. Frigörelsen har börjat och blir det inte som han vill är det katastrof och skrik och panik. Nu är det dags att börja avväga när man ska ta fighten och när det är ok att curla för familjefridens skull.

Hittills har i alla fall jag varit ganska "snäll" (slapp, lat, rädd - välj själv) och curlat ganska mycket. Förutsett olika situationer och lagt upp dem så att de ska gå så smidigt som möjligt. Låtit pojken få som han vill om det han vill inte är farligt.

Vill han prompt sova i pyjamas och t-shirt och strumpor så får han väl det då. Det skadar ingen och det är bara mina egna snäva ramar som säger att det är "fel". För det är det ju inte egentligen.

Han får gå hela vägen till dagis om vi har tid till det - trots att det tar över en halvtimma istället för mindre än tio minuter. Man måste faktiskt inte stressa bara för att.

Vill han äta kiwin själv (trots att jag vet att den är lite för hård och att han inte kommer att klara av att skeda själv) får han göra det - och sen bli frustrerad för att han inte kan och vilja ha hjälp i alla fall. Men det utbrottet blir aldrig lika stort som det som kommer om han inte får pröva och upptäcka sina gränser själv. I sådana situationer är det bara nyttigt för honom med "kan själv".

Vägrar han däremot borsta tänderna eller envisas han med att klättra upp på vardagsrumsbordet så kommer elaka mamman fram och pekar med hela handen.

I de här olika situationerna känns valen ganska självklara, men hela tiden kommer de där svåra situationerna där jag inte vet om det är att hjälpa eller stjälpa att försöka göra dem så smidiga som möjligt. Ska han få ny mjölk i glaset när han med flit hällt ut det sista? Ska han få en bulle trots att det är mat om en kvart? Ska vi på barnets order byta till Koalabröderna mitt i nyheterna?

När är man för snäll och när är man för principfast?