Slappomannen presenterar

- Det är ändå rätt gött i soffan framför barnprogrammen.

Hej, det är jag som är Slappomannen, men oftast kallar mina föräldrar mig för Theodore eller Theo. Eller Theodorski eller Dorskan. Ellen på dagis kallar mig Totto. Idag har jag och mamma varit ensamma på förmiddagen för pappa är på jobbet *pekar på dörren*.

Som vanligt började dagen med att jag vaknade i mammas och pappas säng, trots att jag somnade i min egen. Märkligt det där. Och som vanligt ville inte mamma gå upp på evigheters evighet trots att klockan redan var halv sju. När vi äntligen kom ur sängen vid en minut över halv sju åt vi flingor med mjölk till frukost. Och ägg och macka. Jag fick lite sockriga flingor i de vanliga osockrade och det var smaskens! Som vanligt åt jag bara mitten av min macka. Den delen med SMÖRET på. Ägget fick jag äntligen skala själv efter att mamma sett på dagis att jag visst kan själv!

Sen såg vi lite på barnprogram men det var tråkigt och mamma ville inte busa med badbollen. Hon är så himla lat. Istället kom hon på att vi skulle gå ned och rita och det var roligt en liten stund. Det är mycket roligare att beordra mamma att rita saker åt mig än att rita själv. Nu hänger vår teckning på kylskåpet men det bryr jag mig inte så mycket om. Jag vill mest ta ned alla magneter och kasta dem överallt.

- Mamma ritade en Theodore med napp men jag fick ändå inte ha någon förutom i sängen. Taskigt!

Vi lekte lite med badbollen och fortsatte vår galet roliga lek från igår när mamma och pappa kastade bollen på taklampan i mitt rum. Vänta bara tills jag lär mig kasta så högt, då går ingen lampa säker.

Jaha, sen blev mamma trött och lat igen och tyckte att vi skulle göra trolldeg och baka med istället. Det var ok för det är roligt att röra ihop saker i bunkar. Särskilt mjöl. Trolldegen blev rosa och fin och smakade smaskens! Mamma hojtade något om en deciliter salt och giftigt och vad det var men jag lyssnade inte så noga.

- Trolldeg är ju jättegott ju. Godare än det där kexet till och med.

Efter trolldegen lekte vi lite till i mitt rum och mamma läste en halv Alfons-bok, sen tyckte jag att det var dags att sova. Lite tidigt tyckte mamma som bubblade något om att äta lunch först. Ge mig lunchen då, tyckte jag, men när jag väl fick de där potatisbullarna var jag så utmattad att jag bara ville äta glass. När jag inte fick någon var mamma jättedum och tog bort min mat bara för att jag hällde lite vatten i tallriken och slängde på golvet. Dumma mamma!

Nu fick jag i alla fall äntligen lägga mig i sängen med mina kära älskade nappar och jag somnade på trettio sekunder. Högst.

- Ser ni inte hur trött jag är? Strunt samma om klockan bara är elva. Låt mig bara få sova, eller ge mig en glass åtminstone.