Inatt sov jag från tio till halv sju. Theodore vaknade bara 3-4 gånger och det är acceptabelt. Visserligen vaknade han och ville komma upp vid fem men när vi myste ned oss i min säng somnade han om ända till halv sju. Min snälla man kom hem från sitt nattjobb och gjorde iordning frukost som väntade på oss när vi vaknade. Lyxfru var det, ja.
Så, lite mer sömn och lite lyxbehandling senare och jag känner mig som en ny människa. Nej. Inte direkt. Sömnbristens molande huvudvärk sitter där bakom ögonen och huvudet känns tre storlekar större. Det är så svårt att prestera på jobbet när kroppen känns som en blöt filt. Jag skriver och skriver på mitt tangentbord men det kommer liksom ingen text. Jag läser och läser i mina dokument men jag fattar ingenting.
Nog med gnäll, det var en mysig lämning på dagis imorse, helt utan olyckor. Och jag fick cykelsällskap nästan hela vägen till jobbet av mamman till en av Theos dagiskompisar. De bor på samma gård som vi och är jättetrevliga.
Nu ska jag jobba. Försöka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar