Jag hade bävat lite inför den här morgonen eftersom Theodore vaknat så himla tidigt de senaste veckorna, och varit på riktigt dåligt morgonhumör dessutom. Hur skulle jag hinna göra mig och honom i ordning i tid för att hinna till dagis och jobbet när han bara hänger i min kjolar och gnäller? Då tar allt minst dubbelt så lång tid.
Så jag satte klockan på extra tidigt och höll tummarna för att jag skulle få i alla fall en halvtimme på mig innan pojken slog upp sina stora blå bebisögon. Men som så ofta överraskar min lilla skatt, och han sover fortfarande gott. Han vaknade visserligen både halv sex och sex men somnade om med hjälp av ett nappbyte. Jag sitter alltså här vid köksbordet, färdigklädd och färdigsminkad med håret i ordning, matlåda och frukt packad och frukost framför mig. Fil, müsli, kiwi och snart ägg. Alldeles och fullkomligt ostressad.
Ibland är bebisar (jaja, små barn) verkligen det bästa som finns.
Det gick för övrigt galant på dagis igår. Fröken Mia ringde mig strax efter två och meddelade att Theodore hade vaknat och undrade när vi skulle hämta honom. I vanliga fall hämtar vi honom halv fyra en vecka som denna (förmiddagsvecka för mannen) men den här första "riktiga" veckan hämtar vi honom kvart över två så att dagarna inte blir så långa. Det passade fröknarna bra eftersom de har tre nya inskolningsbarn och dessutom en fröken kort. När vi kom in blev Theodore sååå glad men ville helst fortsätta leka. Vi fick till exempel se honom krama omkull lilla Emil. Det var bedårande.
Nu är äggen klara och uppätna. Ett fick lilla Theo som sitter nyvaken i sin lilla frackpyjamas. Han ska äta frukost på dagis men eftersom han verkligen älskar ägg fick han ett ändå. Strax ska vi borsta tänderna, klä på lilleman och borsta hans vilda man. Sen går vi till dagis.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar