Dagisproffset

I morse klockan nio kom jag och Theodore till dagis. Tjugo över nio gick jag hem och hängde med mamma. Jag hade hela tiden telefonen bredvid mig utifall att de skulle ringa från dagis och säga att Theo var ledsen och att jag skulle komma. Det var dealen.

Nu är klockan alldeles strax ett och ingen har ringt. Förutom mannen som har ringt flera gånger och undrat om jag inte hört något. Hehe. Hönspappa. Jag har just vinkat av mamma som ska åka hem till Stockholm igen och nu börjar jag bli lite rastlös. Alldeles ensam hemma utan bebis. Och lägenheten är (tack var massor av hjälp från mamma) nystädad. Lunchen är lagad, äten och undandiskad. Det här är lyx!

Jag ska lägga mig på sängen och läsa lite innan jag möter upp mannen för att hämta Theo. Det kan jag behöva efter många dygn av väldigt dålig sömn då Theodore både varit sjuk och allmänt orolig på nätterna. Jag tror att det är mycket nytt att bearbeta när han ligger där och ska sova. Många nya ansikten och platser och färdigheter. Det är inte alldeles lätt att vara ett dagisproffs.