Inskolningsdag ett

Theodore i sin första-dagen-på-dagis-outfit.

Imorse vaknade vi med ett litet pirr i magen. Vi gjorde oss i ordning och åt frukost med en känsla av att den här dagen var speciell. Theodore fick håret tvättat och hoppade i sina splitternya första-dagen-på-dagis-kläder. Han var det stiligaste jag sett sedan mannen på bröllopsdagen.

Theodores alldeles egna lilla hylla.

Vi kom fram till Varnhemsgatans förskola klockan nio och blev mottagna av en av fröknarna. Hon visade oss Theodores lilla hylla och en krok för regnkläder. De två andra inskolningsbarnen var redan där och Theo satte igång med att leka på en gång. Till vår förtjusning såg vi att ett av barnen på gården går i samma grupp som Theo, trots att hon är lite lite äldre är det fint om de kan leka både på gården och dagis.

Efter en stund var mannen tvungen att gå för tydligen fick man bara vara en förälder. Synd.

Sedan var det fruktstund. Alla barn samlades runt ett bord i köket och så sjöng vi några ramsor om en kanin och en räv. Och en till som jag inte minns. Sedan fick barnen äta äpple i bitar. Jag var mycket stolt och förvånad när Theodore satt helt stilla på sin lilla helt vanliga stol (inte någon barnstol med remmar och spännen osv.) och åt sina äppelbitar. Han var så duktig!

Sedan lektes det lite mer och som jag trodde brydde sig pojken inte nämnvärt om var jag höll hus. Vi gick ut på gården och lekte och det var toppen att utforska gården helt fritt. Tyckte Theo alltså. Sedan blev han trött och då var det dags för lunch. Detta skulle bli intressant, tänkte jag. Hemma måste vi ta av pojken alla kläder och låta honom slänga mat omkring sig för att han ska äta. Och sedan måste vi sanera halva köket. Pasta med köttfärssås stod på menyn och jag sa ett sorgset hejdå till de nya kläderna.

Innan vi satte oss till bords samlades vi på en madrass i lekhallen där vi sjöng en ramsa igen. Den där "jag heter si och så vad heter du". Sedan kom en grön groda fram och sa "jag är en grön liten groda, var så goda" eller något liknande, och då fick vi gå in till köket och sätta oss. Jag var nervös, kanske till och med lite rädd. Theodore skulle sitta på en tripp-trapp-stol. Helt utan bygel och inte en sele i sikte. Skulle han ens kunna låta bli att ramla på huvudet? Det var dukat med tallrikar i hårdplast men riktiga bestick och små glas av glas. Hur skulle det här gå?

Jag lade upp en portion åt Theodore och gav honom skeden. Han började genast stoppa pastasnäckor i munnen med hjälp av fingrar och bestick. Sedan drack han lite mjölk. Själv. Sedan åt han igen. Jag åt min portion. Theodore satt still och åt upp. Fick mer. Åt upp. Stilla.

Det var helt otroligt! Han bara satt där och åt! Kastade inte mat och försökte inte rymma. Jag var så stolt att jag fick tårar i ögonen på riktigt. Och kläderna klarade sig nästan helt - och det med hjälp av bara en liten vanlig haklapp. Succé!

Efter maten var det dags för middagslur och om jag var nervös över lunchen så var det här någonting jag verkligen bävade inför. Theodore var visserligen jättetrött men han har aldrig somnat sådär på en madrass på golvet bland massa andra barn och vuxna. Jag var beredd på en rymlig och skrikling. Inte då. Jag lade honom på madrassen, lade en liten filt över honom och lade mig bredvid. Höll om honom. Fem minuter senare sov han. Många andra barn somnade efter honom. Och så sov han i en och en halv timme då han blev väckt av en liten flicka. Succé igen!

Nu var klockan två och dagisdagen var slut. Theodore ville inte alls gå hem och det kändes bra. På vägen hem bestämde jag att vi skulle fira med fika på kondiset och där träffade vi en av de andra inskolningsbarnen med mamma och storasyster. De hade precis samma plan och vi slog oss ned tillsammans och fikade. Det var jättetrevligt. Den lilla flickan var en månad och en dag yngre än Theo och storasystern var lika gammal som Edward. Det skulle vara roligt om vi kunde träffas någon gång så att alla barn fick leka.

Hemgång. Theodore poserar på dagsigården.

Det var den första inskolningsdagen det. Och det gick jättebra! Nu följer två dagar då mannen och jag byter av varandra. Han och Theo går till dagis till elva, jag byter av vid tjugo över två och så går vi hem halv fem. På fredag är det studiedag och på måndag är första dagen vi ska pröva att lämna Theo en stund. Det kommer att gå hur bra som helst!