Dagisbarn

Theodore ligger i sin säng och sover. Ibland vaknar han av förkylningshostan som envist hänger kvar men äntligen sover han bra igen. Det behöver han, för imorgon är en stor dag. Imorgon blir han ett dagisbarn. Jag blir förskolebarnförälder. Jag och mannen ska båda vara med under första inskolningsdagen som är från nio till två. Det känns fint och bra. Jag hoppas bara att förkylningen är helt borta imorgon så att han inte är så mammig/pappig. Annars får det gå bra ändå. Det ska bli spännande!

Annars har vi repat oss rätt bra, mannen är piggare och jobbar och jag håller ihop trots tungt huvud och rinnande näsa.

Jag vill förresten rapportera om ännu en sak som Theo kan. Han vet var han bor! Vi gick hem från Konsum och pojken fick gå själv eftersom det är tråkigt att åka vagn hela tiden. Vi gick över gården och han följde snällt efter mig. När vi närmade oss vår port bestämde jag mig för att gå vidare och låta honom leka lite vid klätterställningen men Theodore gick bestämt mot vår port och stannade utanför. Alltså, det tog mig ett par veckor innan jag fattade vilken port som var vår. Alla är ju likadana. Duktig!

Theodore börjar förstå så mycket och det är roligt att göra saker med honom. Han förstår precis när jag säger att vi ska ta hostmedicin - då går han mot kylskåpet och sträcker upp armarna. Eller när vi är på övervåningen och jag säger att vi ska gå och sova - då traskar han fram till trappgrinden och börjar fippla med låset. Duktiga karln! Dessutom börjar han bli en hejare på att äta själv och han är i princip proffs på att dricka ur glas. Min lilla kille!

Vi ses imorgon, då får ni se bilder på dagisbarnet!