Hualigen!

Vid middagen satte Edward vad som visade sig vara en skinkbit i halsen. Det var oerhört läskigt, mannen fick ta till Heimlichmanövern medan jag stod redo att ringa en ambulans. Som tur är lossnade skinkan och allt ordnade sig till det bästa. Men det var nära ögat och jag är sanslöst tacksam att min man är utbildad i sådana här saker och handlingskraftig som få.

Nu till mer lättsamma ämnen för att glömma det skärrande och läskiga.

*rys*

Så.

Idag var hela stora familjen Sharp på Åbybadet. De stora pojkarna sprang genast iväg och åkte allt de fick åka. Jag och Theodore gick till bebishörnan. Där var han en riktig fegis och gnällde och hackade tänder i det 25-gradiga vattnet. Det här skulle bli en lång dag, tänkte jag. Vi lämnade bebishörnan och steg ned i varmvattenbassängen istället. 34 grader varm. Där gnälldes det inte men Theo satt fast som ett frimärke på mig. Det var i och för sig mest mysigt. Efter en stund visade han tecken på lite mod så jag lät honom hålla i ledstången och höll honom någon decimeter från mig.

Innan jag visste ordet av var lilleman kaxigheten själv i vattnet. Med hjälp av en simring flöt han omkring och hojtade och vi gick tillbaka till bebishörnan. Där var han kungen av vattnet och åkte kanor och stänkte vatten för allt var tyglarna höll. Vi badade i nära nog tre timmar innan alla var trötta och vi åkte hem. Theodore var till och med jätteduktig i omklädningsrummet och gnällde inte en enda gång förrän vi nästan var helt klara.

Nu har vi kommit hem och ätit pizza (med tillhörande läskighet) och sitter nu bänkade framför den första Harry Potter-filmen. Vi började titta igår men den var så hysteriskt lång så ingen av oss orkade se hela. Klockan var närmare elva när vi stängde av och då hade den pågått i en hel evighet. Eller två timmar i alla fall. Sjukt långt för att vara en familjefilm tycker jag.

För övrigt har Theodore nu kommit på att han kan resa sig i vagnen så nu åker selen fram. Himla populärt kommer det att bli. Jorå.