Om håret

Det här är en så stor issue att det faktiskt kräver ett lunchinlägg.

Jag har, efter noggrann självrannsakan och goda råd kommit fram till att jag ska avvakta med färgande eller avfärgande tills jag klippt topparna. Och jag har faktiskt bestämt att jag ska färga håret som vanligt en gång också (men i en nyans ljusare så här på sommaren). För är det inte när man har som mest kluvna toppar och som längst utväxt som man som mest längtar efter förändring? Känns det inte alltid lite bättre när håret är lent och utväxtfritt? Jo, det gör det och därför tänker jag vänta med alla slags drastiska hårbeslut tills håret är acceptabelt. Först då har jag vettiga grunder att fatta hårbeslut på.

Så. Till helgen hoppas jag hinna färga håret, och har jag tur kan min vän Sushila klippa mina toppar inom en inte alltför avlägsen framtid.

Hårföljetången fortsätter då.