Hos farbror doktorn (och snälla sköterskan)

Igår var jag och Theodore hos doktorn. Bebisen har kissat lite rött de senaste dagarna och eftersom han haft feber också ville jag kolla upp så att allt var som det skulle. Det var det som tur är, bara lite kristalliserat urin. Ingen fara alls.

Själva undersökningarna var inte jobbiga. Lite lyssning på hjärta och lungor och klämmande på mage och så. Och så stick i fingret (inte ett ljud från Theo) och urinprov. Det tog visserligen väääldigt lång tid innan lilla mannen behagade kissa men när han väl gjorde det var jag redo och fångade upp den lilla strålen med en plastmugg. Jag är så stolt. Ni som vet hur det är att amma en liten nakenfis som inte alls är intresserad, samtidigt som man ska hålla koll på den pyttelilla snoppen och vara redo med en plastmugg vet vilken bedrift det är att lyckas!

Det som däremot var jobbigt var all väntan. Vi hade tid 13:45 och då var pojken relativt nysoven men hade inte ätit sedan lunch. Jag var nog naiv men jag trodde att det skulle gå ganska fort och att jag skulle vara hemma igen på en timme eller så. He.

Till att börja med kom vi inte in förrän 14:05, då hade vi suttit i väntrummet sedan 13:30 men det var inte så jobbigt. Efter läkarundersäkning och provtagning och läkarundersökning igen var klockan 16:30 och jag och pojken var supertrötta och superhungriga. Hela kvällen blev lite upp och ned efter det.

Bra i alla fall att pojken bara hade en virusförkylning. Och bra att de hade en våg inne i provtagningsrummet. Den lånade jag i smyg och med kläder och blöja väger pojken nu 9600 gram. Så ni vet.