Det är så hjärtskärande när ens barn är sjukt. Jag skrev ju tidigare om svårt sjuka bebisar och om hur jag inte kunde tänka mig hur de orkar med. Theodore har en förkylning med feber och bara det är jättejobbigt. Inte bara för att det blir noll sömn eftersom han vaknar hela nätterna och är helt otröstlig. Det är i mammahjärtat det känns mest. Jag blir så ledsen och vill gråta hela tiden. Jag ser på min lilla snorunge som kämpar på och ler genom tårarna, trots feber och slem, och vet inte vad jag ska göra för att göra det bättre för honom. Jag vyssar och håller stämningen lugn och behaglig. Jag går ut på promenader för att han ska kunna sova sittande i vagnen i friska luften. Jag trugar med frukt och gröt och vatten.
Jag iaktar honom noga för att se om han verkar ha det bra. Han har säkert ont någonstans men jag har ingen aning om hur det känns! Han dreglar massor så jag gissar att han har ont i halsen men han äter fortfarande ganska bra så det är nog inte så farligt. Han verkar inte ha ont i öronen heller. Men han har säkert ont i huvudet för det brukar man ha när man är förkyld. När han verkar ha det extra jobbigt får han en Alvedon-supp. Hualigen vad det är jobbigt att ge dem. Theodore skriker så hjärtskärande. Det är konstigt egentligen för tempen bryr han sig inte alls om och den är ju inte mycket mindre...
Hur som helst. Vi hoppas att pojken kryar på sig snabbt och slipper må dåligt.