Grattis alla mammor på mors dag.

Min första!

Tack!

Tack för alla fina kommentarer till förra inlägget. Ni är fina!

Idag firar vi att Theodore fyller två månader. Förra firandet, när han fyllde en månad, fick jag en prinsessbakelse. Idag ska vi istället äta godsaker framför Constantine ikväll. På menyn står chokladkaka/-tårta och förmodligen läsk och nåt annat gott. Men det är sista helgen ... jag måste börja äta bättre. Efter förkylningen...

Bebis bebis bebis bebis bebis ... bebis bebis bebis ... bebis

Ja, det är tur för mig att det finns söta människor som fortfarane ids läsa min blogg trots att jag numera bara skriver trivialiteter om min bebis. Det förvånar mig inte att läsarantalet har minskat lite, men det gör ingenting. Bloggen kommer alltid att handla om det som pågår i mitt liv. Jag har flest läsare när jag skriver om stickning och det blir inte så mycket av den varan längre ... nu återstår ca 39 läsare i snitt per dag. Innan Theo var det ungefär 45. Men, det gör ingenting, bloggen finns ju ändå till av två huvudanledningar: som en slags dagbok för mig och ett sätt för mina nära och kära att få en inblick i mitt liv. Andra som läser är rolig bonus.

Jag blev lite peppad att fortsätta skriva babbel om Theodore av söta Linda som inte verkar kunna få nog av bebisbloggande.

Alltså:

Idag var första gången Theodore tyckte om att bada. Innan har han varit accepterande men skeptisk till hela den här badbalje-grejen, men idag skrattade han och sprattlade förnöjsamt med benen. Det var så mysigt att jag till och med fick doppa håret utan protester! Eftersom man har olja i badvattnet fick vi tvätta hans hår med baby-tvål efteråt. Annars hade det sett ut som om han haft pomada i håret. Här ska ni få se en bild på hur superlockig han blir när håret är blött. Det syns inte så jättebra på bild av någon anledning men det är verkligen afro-lockigt. Sötisen.

Jag vill också gärna visa lite bilder på Theo och hans favoritkompis - blomman. Det är en enkel liten tygblomma som man fick med i goodie bagen från bb. Vi tycker att den är rätt gräslig men Theodore älskar den. Nästan lika mycket som den fina sängmobilen. Han pratar med sin blomma jättemycket, både glada leenden och allvarliga samtal.

Snöööörvel

Nu är det förkylt på allvar. Jag snörvlar och hostar och mannen fick gå hem från jobbet inatt. Det blir ingen promenadträff med föräldragruppsmammorna idag, jag vill inte råka smitta några bebisar. Jag håller alla tummar och tår för att Theodore slipper.

Nu är det förkylt

Mannen och jag är förkylda med halsont och ömmande bihålor. Hittills känns det inte så farligt för mig men mannen är lite mer förkyld. Nu hoppas vi bara att lillpojken klarar sig.

Annars är lägenheten ett enda kaos och vi har inga rena kläder. Snälla kan ingen bara skicka en städtant som fixar allt åt mig? Snälla?

Dessutom har mitt sockerberoende nått nya höjder.

Men jag fick i alla fall godkänt på efterkontrollen idag.

Nu önskar jag mig ett träningskort i födelsedagspresent.

Till Hans ...

... som lämnade två meddelanden på mitt mobilsvar:

Du har nog slagit fel nummer. Jag har ingen toalett att sälja. Alltså, jag har en toalett, två faktiskt. En lite äldre på undervåningen och en lite nyare på övervåningen - men de behöver jag. De är inte till salu.

Kontrollera gärna telefonnumret och pröva igen.

Åka karusell och äta karamell

... men inte jag, för jag åker inte karuseller och jag åt glass, inte karameller. Yep, hela familjen Sharp var på Liseberg idag. Mamma, pappa, storebror, lillebror och farbror. De tre stora killarna åkte karuseller tills långsmurferna åkte av medan lillpojken var duktig i vagnen.

Jag fick möjlighet att pröva Lisebergs amningsrum och det får godkänt. Om jag ska jämföra med amningsrummet på Åhléns är de ungefär likvärdiga men med olika fördelar och nackdelar. Till att börja med har rummen vad som krävs för att vara funktionella. De har bekväma sittplatser, toaletter, platser för blöjbyte och mikrovågsugn. Amningsrummet på Åhléns är mysigare och det känns av någon anledning mer naturligt att prata med andra föräldrar. Lisebergs amningsrum är däremot snyggare och behagligare designat, dessutom finns möjligheten att helt skärma av sin amningsplats med ett draperi om man inte vill att andra ska se. Där fanns också möjligheten att få en gratis blöja från Libero och våtservetter om man glömt. På minussidan var det lite kallt i rummet.

Nu är det kväll och jag är alldeles trött. Dagens utflykt blev ungefär sex timmar lång och det är mycket för en nybliven mamma. Dessutom åt jag alldeles för mycket, både flottig pizza-buffé och bananasplit i Ben&Jerrys-glassbaren (!!). Storebror bestämde sig också för att trilskas extra mycket vid läggdags och även om jag inte var tvungen att handskas med honom handgripligen (eftersom jag ammade) var det känslomässigt uttömmande att höra på gråt och tandagnisslan. Det gick så långt att det inte blir något lördagsgodis imorgon. Stackarn.

För att pigga upp mig själv lite tänker jag bjuda på lite Theo-bilder igen...

Blivande datorhackern Theo är mycket upptagen med att visa upp sin korrekta fingerhållning.

Här är han bara jäkligt söt.

Och hallå, räck upp handen om ni någonsin sett en sötare sovande bebis? Nä, tänkte väl det. Kolla på foten. Gör om det om ni kan.

Mammor och äppelpaj

Nu har föräldragruppsmammorna varit här med sina bebisar. Ett par kunde inte komma men ett annat som inte kom sist gjorde det så vi var fyra mamma-bebis-par. Och min man. Han bakade sin supergoda amerikanska äppelpaj och var allmänt rekorderlig.

När gästerna gått hem somnade Theo i sin säng. Kort därefter somnade jag i min och pappan i soffan. Nu har vi ätit pasta och tittat på Navy CIS. Nu ska vi se på The Mentalist och lata oss i soffan. Jag lovar att jag ska lägga mig tidigare idag. Kanske så tidigt som efter nästa matning klockan 23. Förmodligen.

Sen kväll och tidig morgon

Jag sitter och bloggar i sängen. Till höger om mig ligger min man och sover. Till vänster om mig ligger en klarvaken bebis i sing säng och flirtar med sin nya mobil. Klockan är bara tjugo i sju och jag har varit vaken sedan tio i sex. Då tyckte Theodore att det var morgon, och visst, det är det ju - det är inte hans fel att jag stannade uppe till efter två på natten igår. Det var dumt men det bara blev så... jag tänkte vänta med att lägga mig till hans första nattmatning som brukar vara runt tolv-ett men just inatt bestämde han sig för att sova lite längre och tiden rann iväg. Så nu sitter jag här med sömndruckna ögon och groggy hjärna. Men det kunde varit värre, jag är ändå rätt nöjd med att Theo ligger nöjd för sig själv i sin säng och inte absolut måste sitta i mitt knä. Och pappan är hemma, även om han sover. Det är rätt gött ändå.

Pling plong

Lilla familjen Sharp är nyss hemkomna från en dag på stan. Pappa Sharp fick nya träningskläder, mamma Sharp fick nya amningsbh:ar, baby Sharp fick en spelande mobil till sängen och en sån där leksak som man hänger på vagnens suflett. Vi åt ute i solen, jag thai, mannen langos och bebisen mjölk.

Vi tänkte att eftersom lillen har blivit så duktig på att sova i sin egen säng kunde han få lite belöning i form av spännande små djur och pling-plong-musik. Vi prövade mobilen så fort vi kom hem och Theodore älskar den! Han skrattade och följde de små djuren med blicken jättelänge. Succé!

Nu sitter jag i soffan och latar mig framför Facebook, Theodore sover bredvid och pappan är och klättrar i sina nya träningskläder.

Imorgon blir det träff med föräldrautbildningsgruppen. Vi ska vara här hemma och mannen har lovat att baka en kaka. Det blir mysigt!

Överst: Hängleksaken till vagnen. Nederst: Den fina mobilen som snurrar och plingar fram "Låt mig få tända ett ljus". Bilderna är lånade från Lekmer.se

Mamma- och bebisträff

Idag åkte jag och Theodore ut till Hisingen för att träffa 14 andra mammor och bebisar. En av mammorna i en tråd på Familjeliv bjöd in till mat, fika och trevligt umgänge. Det var jätteroligt men intensivt och alla bebisar var så söta! Theodore skötte sig exemplariskt som den lilla sötnos han är.

Det var faktiskt så trevligt att jag kan tänka mig att bjuda in alla mammor till korvgrillning på innergården när vädret är fint.

Jag är så nöjd över att jag har ett socialt liv igen! Det känns faktiskt som att det är först nu jag helt kommit ut ur mitt skal i sociala sammanhang sedan panikångest-tiden. Det är på tiden efter 5-6 år. Det är mycket sällan jag känner att jag måste dra mig ur när vi boka träffar och fikor nu för tiden (jag tänker ofta på det men det är mest som ett litet hjärnspöke som är ganska lätt att övervinna). Till skillnad från förr när jag alltid ville men inte kunde umgås.

Det kanske låter märkligt men att bli förälder och vara mamma till ett spädbarn med allt vad det innebär har gett mig ny energi och öppnat upp helt nya möjligheter. Eller så är jag bara så glad att jag inte är trött och gravid längre... Hur som helst så ser jag verkligen fram emot tisdag då föräldragruppsmammorna kommer hit på fika med sina söta bebisar.

För övrigt sov Theodore så bra i sin egen säng inatt att jag trodde att något var fel! Jag vaknade till och med före honom klockan åtta imorse och var redo för matning innan han hann säga ett knyst. Mammas duktiga lilla kille!

Hela natten!

Duktiga bebisen sov hela natten i sin egen säng och vaknade bara för att äta två gånger! Superskönt tycker mamman.

Han var mycket mer lättsövd inatt men det märks att han har mer magknip på natten för efter den sena matningen, vid tre, låg han och gnydde och gnällde ganska länge. Han vaknade dock inte och då såg jag ingen anledning att ta upp honom och riskera att väcka honom. Till slut somnade vi båda två.

Bra natt!

Sovis

Igår påbörjade vi operation "sova i egen säng" för lilla Theodore. Jag är en förespråkare för samsovning med spädisar och tror att det är viktigt av många olika anledningar. Spädisar behöver trygghet, samsovning främjar amning osv osv och det är jättebra, men nu har lillen börjat bli lite mer självständig (allt är relativt) och kan ligga en stund själv i babysittern och vara nöjd och då tror jag att han börjar bli redo att sova i egen säng också. Jag behöver få sova lite själv nu efter att i en och en halv månad sovit antingen på rygg med en bebis på bröstet eller på sidan med en bebis på armen. I samma läge. Hela natten.

Vi går långsamt fram, kör inte med några "metoder" och tänker inte låta honom ligga och skrika. Igår satte vi på honom pyjamas och lade honom i sängen, jag klappade på honom i vad som kändes som kanske 15-30 minuter och sen somnade han. Han sov till nästa matning varefter jag nattade honom igen. Matning och nattning tog kanske en och en halv timma och sen sov han oroligt. Efter att ha stoppat in nappen för tusende gången tog jag upp honom och lät honom sova med mig igen. Det kanske räcker med att sova första passet i egen säng till att börja med. Tanken är ju att jag ska sova lite bättre på natten - inte att jag ska natta i flera timmar och sen vara nappvakt resten av natten.

Hur det hela utvecklar sig återstår att se. Han är ju fortfarande så liten så jag känner ingen stress.

Amningsrum

På allmän begäran från olika håll ska jag nu redogöra för upplevelsen att använda ett offentligt amningsrum. I detta fall det i Åhléns City i Nordstan. Det var supermysigt! Jag kom dit vid tio och stannade ända till halv tolv och bara ammade, myst och bytte blöja. Det var ett litet rum längs ned till höger på hemavdelningen. Det fanns toalett, soffor, ett bord, micro och flera vattenkranar och skötutrymmen. Jag var aldrig ensam där inne, mammor kom och gick med bebisar och större barn, men det var fridfullt hela tiden - trots att det vid ett tillfälle var 5-6 mammor där samtidigt.

Jag är jättenöjd med upplevelsen och kommer definitivt att gå dit igen. Det ska tydligen finnas ett amningsrum i Allum och ett i Akademibokhandeln vid Kungsportsplatsen också och vid tillfälle ska jag pröva dem också.

Efter amningen köpte jag John Ajvide Lindqvists senaste, Människohamn. Jag har bara läst några sidor ännu men den verkar jättebra. Jag älskar ju John Ajvide Lindqvist.

"Pappa, vad är det där? På isen?
Det är en strålande vinterdag. Högst upp i Gåvastens fyr står Anders med sin sexåriga dotter Maja. Isen ligger snötäckt så långt ögat kan nå och Anders kan inte se något speciellt där hans dotter pekar.
Maja går för att undersöka och fem minuter senare börjar mardrömmen. Trots att det inte finns någonstans där Maja kan försvinna, är det just det som händer. Hon försvinner. Spårlöst. Anders och hans hustru Cecilia har inte längre något barn.

Det lyckliga livet på ön Domarö i Roslagens skärgård är slut. Bara förtvivlan och skilsmässa återstår.

Ett par år senare återvänder Anders till ön, nersupen och deprimerad men fast besluten att leva. Då nås han av ett meddelande som tänder ett vansinnigt hopp: Maja finns ännu i världen, på en plats där han inte kan nå henne.
Ett sökande tar sin början. Det kommer att föra Anders till Domarös hemlighållna förflutna, mot havets mörka hjärta. Genom avgrunden måste han gå för att finna den han älskar. Om det nu verkligen är hon.

En mopedmotor hörs i skogen om nätterna. Brevlådor vandaliseras och hus brinner. Havet kastar sig mot klipporna. Någon hatar oss.

Människohamn är en saga om kärlek, hat och magi. Det är berättelsen om de dolda krafter som har skapat skärgården."

Filmtajm!

Idag bjuder jag på en feel good-rulle som spelades in under spartanska omständigheter tidigare idag. Pappan håller i kameran och det är även hans röst som kan höras (och tv:n) i bakgrunden. Filmen är lite lång men dramaturgin tillåter att man ser precis så mycket eller lite man vill utan att historien går förlorad. Självklart är det mitt lilla charmtroll Theodore som spelar huvudrollen. Han är fullkomligt bedårande tycker en helt opartisk mamma.

Hehehe

Jag och mannen ligger och slappar i soffan framför Eurovision på tv (ja, jag råkar vara lite kär i Malena Ernman). Bebisen sover och mannen ger mig den där blicken... den där som betyder att vi är de enda i hela världen som betyder något. Han kommer närmare för en kram och passar på att snegla ned i min pga tidigare amning väl tilltagna uringning - och vad hittar han där om inte en napp. Jag kan inte ens minnas om jag lagt den där med flit för att veta var jag har den eller om den barar ramlat ned.

Och där gick man officiellt från att vara kvinna till att vara mamma.

Idag är en annan dag

Nu mår jag mycket bättre. Fil och cornflakes gjorde inte magen sämre och tur är det för jag börjar bli hungrig som en varg! Jag fick ju inte i mig någonting alls igår och med all mjölk som ska produceras måste jag äta mer än vanligt. Det känns som att det inte finns någonting alls jag får äta men det ordnar sig nog... Sånt här brukar väl ordna upp sig efter ett tag och man kan börja leva mer som vanligt igen?

Även om dagen slutade mindre trevligt igår så var den väldigt fin. En av mammorna, Eleonor, skickade den här bilden av tre ammande mammor i stan. Notera att alla har Brio-vagnar. Jag sitter i mitten.

Och inte kan man må dåligt när man kommer upp för trappan och ser det här...

Mammor och bebisar

Idag var jag och Theodore på vår första mamma- och bebisträff. Det var flickorna (de stora och de små) från föräldrautbildningen) som möttes upp för att fika och umgås. Det var hur trevligt som helst och alla bebisarna var snälla och söta. Theodore skötte sig exemplariskt och charmade alla.

Tyvärr fick jag jätteont i magen och var tvungen att åka hem först av alla. Jag vet inte vad som står på med min mage. Det började igår efter att jag och mannen ätit god grillmat på Storan. Vid fikat efteråt fick jag plötsligt ont i magen. Det kändes ungefär som det kan kännas ibland om man har jättemycket halsbränna. Inte när det är sådär surt utan när det är mer uppblåst, så att man har ont i ryggen också. Någon som vet vad jag menar? Det blev i alla fall värre och när jag kom hem kräktes jag och kände mig allmänt dålig. Jag somnade till slut och vid morgonamningen kände jag mig bra igen. Jag åt ingen frukost eftersom vi gick upp vid tio och skulle träffa mammorna för fika vid 12. Jag åt en brödbit, några tuggor räk- och kräftsallad och drack ett glas färskpressad juice - och så kom mag- och ryggvärken tillbaka. Det känns jättejobbigt att ha så ont och inte få i mig någon mat. Jag oroar mig över att inte kunna äta och att det ska göra att mjölken till Theo ska bli påverkad. Jag stressar upp mig lite över det här med magen/ryggen/vad det nu är. Jag vill att det ska gå över nu!

-----------------------------

Efter konsultation med mamma är det gallan det är fel på. Nu har jag researchat och symptomen stämmer in perfekt. Det är tydligen vanligt efter graviditet och hos överviktiga... check på båda.

Framsteg

Nuförtiden är Theodore så mycket mer vaken när han är vaken. Han ligger och gör små ljud och rör munnen för att härma våra munrörelser. Dessutom har han börjat le mycket mer och vi kan lättare framkalla leendena genom att prata med honom och se glada ut. Det är riktigt roligt och jag blir mer och mer kär i min bebis varje dag. Min sötaste lilla gullebebis!

Igår hade vi en latdag. Lite städning och handboll på tv mest, men vi bakade i alla fall en choklad-cheesecake och bjöd in Stefan och Josefin och Stefans kusin Erik. De kom vid 20 på kvällen och det dröjde ända till ett innan de gick vidare. Det var kanske lite orutinerat av oss att inte avsluta kvällen tidigare, men Theodore sov så gott under hela tiden de var här och det var skönt med vuxet umgänge. Men det blev inte mycket sömn inatt. Alltså har vi ännu en latdag och slappar med överbliven cheesecake framför F1 på tv:n.

Här mamma

Min mamma efterlyste mer bilder på Theodore (som om jag någonsin kommer visa bilder på någonting annat) med motiveringen att det ju händer så mycket så här i början. Nja, det händer väl inte så jättemycket här hemma. Theo sover, äter, bajsar och ibland är han vaken. Då och då ler han mot oss och då blir vi alldeles tossigt lyckliga och låter som två galningar. (Typ "Heeeej Theo! Mammas/Pappas lilla älsklingsgubbe" med gälla röster).

Igår var det dock liv och rörelse hos familjen Sharp. Mina chefer och deras familjer var här för god mat, dryck och umgänge. Åtta glada vuxna och fyra barn i åldrarna fem veckor till snart sju år. Det var mycket trevligt.

Nu har jag inte tid med er längre för det är SM-final i handboll på tv.

Oftast ser han ut så här. Söt och trött.

... men ibland är han pigg och söt istället.

Värsta turen!

Pojken somnade så sött i min famn. Jag hann läsa igenom alla mina favoritbloggar och svara på mail på Facebook. Jag hittade en god och nyttig färdig lunch i frysen som jag nästan ätit klart. Pojken sover fortfarande som en liten kattunge och när han vaknar kommer han vara hungrig och jag mätt. Ibland är allt bara så himla bra!

Varannan-natt-spjälis

Jag börjar med att be om ursäkt för att mitt skrivande blir osammanhängande med katastrofalt dåligt språk. Min hjärna fungerar helt enkelt inte riktigt och koncentrationsförmågan är lika med noll. Jag skyller på amning och en uppmärksamhetskrävande bebis.

Igår natt gick det inte alls att sova själv i spjälsängen. Det kan ha berott på att han sov uppe i soffan hos pappa till runt fem på natten, sedan ammades han och efter den morgonamningen brukar han inte sova lika tungt och spjälsängen är inte lika populär. Inatt blev det däremot spjälsäng igen för lille herrn. Han sov lugnt och fint fram till fyra då han fick mat men resten av morgonen fick han sova hos mig för då var han för vaken för egen säng.

Nu när Theodore börjar vara vaken mer på dagarna, eller åtminstone inte sova lika djupt, har jag plötsligt inte tid för någonting annat än honom. Nu har jag blivit en sån där mamma som inte hinner gå på toa, äta eller städa. Och absolut inte blogga eller läsa eller något annat rogivande. Det är idel matning, vyssning, tröstande, blöjbyten och barnsånger. Vi försöker komma ut en liten stund varje dag, om så bara till affären. Annars skulle jag nog bli galen.

Den här morgonen började dock bra. Theo var nöjd och glad efter frukostamningen och satt i sin babysitter länge nog så att jag och mannen hann duscha, borsta tänderna och klä på oss. Yey! Efter det blev han lite gnällig och jag har nu efter en och en halv timma lyckats få honom att somna. Han ligger mot min mage och i den här ställningen går det faktiskt jättebra att blogga! Däremot kan jag inte sträcka mig efter fjärrkontrollen (Emmerdale gick över till Dagens rätt på tv4, neeej!) eller telefonen eller något annat över huvudtaget - då vaknar han. Frukost eller lunch kan jag drömma om.

Inte för att jag klagar egentligen, jag har ju trots allt världens sötaste bebis.

Spjälis

Inatt sov Theodore hela natten i sin egen säng! Han har aldrig ens accepterat att sova där i fem minuter innan. På sista tiden har han börjat kunna ligga och sova (och ibland vara vaken) på ett täcke i soffan bredvid oss så jag tänkte att han kanske var mogen för spjälisen. Vi bullade upp täcket och alla mjukdjur kring honom så att det skulle bli lite mer ombonat, sen lade vi honom på sidan så att han skulle se mig och så att jag kunde agera nappvakt. Sängen står precis intill vår säng. Det gick superbra och han somnade efter lite snuttande på nappen. Han vaknade två gånger på natten för matning och somnade sedan om igen i sin säng. Sista gången sov han dock lite oroligt för att han var så gasig i magen men han vaknade inte. Det kändes jättebra och mysigt att ha honom i spjälisen bredvid och jag tror faktiskt att han till och med sover lite bättre där. När han var mindre sov han bäst på eller bredvid oss men nuförtiden känns det som att vi ligger och väcker varandra hela tiden. Det här är en jättebra lösning och jag hoppas att han fortsätter att sova bra i spjälsängen.

Nu har vi precis kommit tillbaka från återträffen med föräldrautbildnings-gruppen. Alla var där och bebisarna var sååå söta! Theo var enda killen. Vi har fått veta att det kommer att hållas föräldragruppsträffar och det känns jättebra! Det var ett föräldrapar som bor precis granne med oss och jag hoppas att vi kan gå ut på promenader och så framöver. Jag oroar mig lite mindre för att bli ensam och ha tråkigt, med göteborgsmammorna på Föräldraliv.se och den här föräldragruppen kan det nog bli några träffar. Och när pojken är lite större kan vi ju börja gå på öppna förskolan också. Det blir nog jättebra - och jag slipper dega framför Days of our lives nu när Efter tio har slutat gå.

Theo sover i soffan bredvid mig. Mannen ska strax gå till jobbet och inte komma tillbaka förrän 22. Hemmet är en enda röra och jag är lite hungrig. Jag tror att jag ska röja lite i vardagsrummet, äta några mackor och sen sticka klart en svart liten bomullsmössa till Theodore. Sen lite amning och blöjbyte och så... Sen är det kväll och då blir det Navy CIS på tv innan mannen kommer hem och jag ska sova. Aight!

Pojken och jag är alena igen

Så var det dags för mannen att jobba igen. Eftermiddag denna vecka vilket innebär att han jobbar 14-22. Han är saknad men eftermidagsskiftet är bättre än nattskiftet.

Idag är Theodore lite kinkig. Han var lös i magen imorse och bajsade ungefär 70 gånger. En av dem på mamma och köksgolvet. Han har kräkts lite också men det var efter ett bautamål mat så det var nog mest överskott. Jag hoppas att det har att göra med att jag åt massa linser och bönor igår och att det inte är någon slags magsjuka. Peppar peppar så har han inte kräkts mer och nu sover han lugnt i vagnsinsatsen.

När mitt mobilbatteri laddats en stund till ska vi bege oss ut till ICA MAXI i Angered för blöjorna och frukosten är slut.

Idag fyllde Theodore fem veckor! Min lilla stora kille är fem veckor gammal och 55 cm lång och den mest bedårande lilla stora killen i världen! Titta bara här på bilderna. Min alldeles egna lilla punkrockbebis med begynnande devil lock och allt!

Vi tog en tripp ut till farbror Stefan och fick mat och fika. Mamma såg på handboll och var glad när Alingsås vann över Hammarby. Yey!

-----------------------------------

Mössan är förresten stickad av mig. Brunt mysigt garn som är antingen baby llama eller baby alpaca. Köpt i Tallinn. Mönstret är Wee leafy baby set men utan löv. Mössan är lite lite för kort och dessutom blir det snart för varmt med en ullmössa så jag funderar på att sticka en längre i bomullsgarn. För övrigt går det framåt med sockorna. Är ungefär halvfärdig med första.

Stickor och böcker

Åh vi hade en så mysig dag igår! Vi åkte in till stan som var alldeles solig och festlig med massor av människor överallt. Vi tog med oss vagnen men jag bar Theo i BabyBjörn-selen hela tiden. Det var verkligen en hit! Pojken var så nöjd hela tiden och jag fick ryggträning. Det kommer att bli fler sel-promenader.

När vi kom hem var klockan redan runt åtta och vi var så trötta att vi bara slappade resten av kvällen. När Theodore somnat tog jag faktiskt fram garn och stickor och stickade lite. Det var längesedan sist och det var roligt! Jag har känt lite begynnande sticklust de senaste dagarna och funderade kring ett lagom roligt mönster som jag kunde lägga ifrån mig när som helst utan att tappa bort mig. Det blev snowflake lace socks i ett ljusrosa ullgarn. Blir säkert fint. Det är skönt att sticka helt förbehållslöst utan något egentligt syfte... förutom att det blir ett par sockor i slutändan. Det får ta hur lång tid det vill och jag bryr mig inte om det blir lite fel här och där.

Mellan amningar och vyssningar såg jag ett par minuter på K-special om Mare Kandre och om jag får tid tänkte jag gå till biblioteet här i Gamlestaden och låna en av hennes böcker. Sen får vi se hur mycket jag hinner läsa...

Sol sol sol och vitaminer

Idag är det soligt och fint igen här på Sveriges framsida. Vi planerar att åka in till stan och äta glass efter nästa matning.

Igår var det valborgsmässoafton och det firades med provning av billiga öler och fotboll. För de andra alltså. Stefan bjöd in några av sina vänner till vår innergård och där hade de en gissningslek där man skulle dricka öl och i blindo gissa vilken det var. Det var tydligen svårt. Jag drack vatten och åt vindruvor. Efter ölen (det blev totalt tre var) skulle det spelas fotboll men Theo fick inte ro bland alla öldrickande människor så han och jag gick in och tittade på tv istället. På kvällen kom pappan hem alldeles blåslagen av fotboll och full på fyra öl (!). Så går det när man slutat festa för länge sedan, man blir billig i drift.

Och så lite nyheter. Theodore var på BVC igår och han har vuxit duktigt på längden och bredden. Nu är han 55 cm lång och väger 4210 g. 200 g mer än förra veckan. Dessutom kom en barnläkare in och tittade till pojken för han är fortfarande ganska gul. Eftersom vikten ökar så bra tyckte läkaren inte att der var någonting att oroa sig över. Tydligen kan barn som helammas bli lite gula. Det känns skönt att slippa oroa sig över det.

Förutom vägning och mätning fick vi nu rekommendationen att börja med d-vitamindroppar och pojken fick de första fem dropparna nu i förmiddags. De gick ned utan några protester. Stora killen! D-vitamindropparna är alltså de gamla ad-dropparna men utan a. De togs bort runt 2006 pga att de ansågs onödiga, dessutom ändrades användanderekommendationerna från vintertid upp til fem år till året runt upp till två år. Så nu vet ni det.

Och så till en helt annan sak. Jag har glömt att skriva om hur kroppen förändrats efter graviditet och förslossning, och många är nyfikna. Alltså under graviditeten förändradesju allt ganska radikalt så det orkar jag inte gå in på, men jag kan göra en snabb jämförelse mellan nu och i somras, innan jag blev gravid.

Av förlossningen känner jag inte speciellt mycket längre, och jag har egentligen aldrig gjort det. I början hade jag ont efter ryggbedövningen men det gick över på ett par dagar. Det enda jag känner av ibland är att bäckenbottenmusklerna är svaga och att det liksom "tynger ned" lite när jag går på toa. Jag har fortfarande lite ont av foglossningen och bäckenet låser sig lätt om jag exempelvis ligger länge på samma sida. Jag får fortfarande ont i ryggen om jag går längre stunder. Det märks verkligen att alla muskler i rygg och mage är totalt förslappade.

När det gäller kroppens utseende vet jag inte riktigt hur den förändrats eftersom jag ser mig själv varje dag i spegeln och alltså inte märker någon större förändring. När jag träffar någon som inte sett mig på ett tag kan jag fråga. Dock kan jag känna vissa skillnader. Jag väger ungefär fyra kilo mindre nu än innan jag blev gravid. Det gör inte så jättestor skillnad eftersom jag har rätt många kilos övervikt men det är skönt att slippa ha en massa babykilon att gå ned. Jag vet inte om kroppen är helt tillbaka till det normala ännu eller om den fortfarande ska dras ihop och så. Jag vet inte hur lång tid det brukar ta. Det jag märker är dock att mitt ansikte och mina armar är ganska mycket mindre än i somras. Skjortärmar är mycket mindre tighta än då. Magen och brösten är större än innan, armar och ansikte är mindre, höfter och rumpa är ungefär samma tror jag och jag får på mig mina ringar igen så händerna är tillbaka till normalt.

Nu anropas mjölkcentralen...