Varannan-natt-spjälis

Jag börjar med att be om ursäkt för att mitt skrivande blir osammanhängande med katastrofalt dåligt språk. Min hjärna fungerar helt enkelt inte riktigt och koncentrationsförmågan är lika med noll. Jag skyller på amning och en uppmärksamhetskrävande bebis.

Igår natt gick det inte alls att sova själv i spjälsängen. Det kan ha berott på att han sov uppe i soffan hos pappa till runt fem på natten, sedan ammades han och efter den morgonamningen brukar han inte sova lika tungt och spjälsängen är inte lika populär. Inatt blev det däremot spjälsäng igen för lille herrn. Han sov lugnt och fint fram till fyra då han fick mat men resten av morgonen fick han sova hos mig för då var han för vaken för egen säng.

Nu när Theodore börjar vara vaken mer på dagarna, eller åtminstone inte sova lika djupt, har jag plötsligt inte tid för någonting annat än honom. Nu har jag blivit en sån där mamma som inte hinner gå på toa, äta eller städa. Och absolut inte blogga eller läsa eller något annat rogivande. Det är idel matning, vyssning, tröstande, blöjbyten och barnsånger. Vi försöker komma ut en liten stund varje dag, om så bara till affären. Annars skulle jag nog bli galen.

Den här morgonen började dock bra. Theo var nöjd och glad efter frukostamningen och satt i sin babysitter länge nog så att jag och mannen hann duscha, borsta tänderna och klä på oss. Yey! Efter det blev han lite gnällig och jag har nu efter en och en halv timma lyckats få honom att somna. Han ligger mot min mage och i den här ställningen går det faktiskt jättebra att blogga! Däremot kan jag inte sträcka mig efter fjärrkontrollen (Emmerdale gick över till Dagens rätt på tv4, neeej!) eller telefonen eller något annat över huvudtaget - då vaknar han. Frukost eller lunch kan jag drömma om.

Inte för att jag klagar egentligen, jag har ju trots allt världens sötaste bebis.