Bebisnavel och första besöket på bvc

Är det bara jag eller kämpar killen för att få till fula fingret?

Dag tio i lilla Theodores liv bjöd på ett besök hos bvc. Där pratade vi med sköterskan en stund, sedan vägdes lilla pojken och undersöktes på alla möjliga vis. Dagen till ära fick lillkillen sin stora-kille-navel imorse när sista lilla biten av navelsträngen ramlade av. Naveln såg fin ut enligt sköterskan, nu ska den bara stängas ordentligt.

Nu vägde pojken 3550 g, inte långt kvar tills han når födelsevikten på 3605 g.

Senare på eftermiddagen var det mammas tur att gå till doktorn. Jag behövde någonting för att bli av med min periorala dermatit (vilket helt enkelt betyder utslag runt munnen på latin). Jag har haft det en gång förut och det drabbar tydligen kvinnor i åldern 20-30 utan känd anledning. Sist var i gymnasiet och då fick jag penicillin men eftersom jag ammar nu och den medicinen går över i modersmjölken fick jag en salva den här gången. Den ska tydligen fungera lika bra. Tyvärr finns det nackdelar, den behandlade ytan får inte komma i kontakt med Theo och behandlingen ska pågå i upp till 4 veckor. Jag får alltså inte pussa min bebis på flera veckor. Hur olidligt det blir vet jag inte ännu men jag får klappa och krama så mycket jag kan istället.

Ikväll blir det familjemys med Star Wars-film på tv och pizza i soffan. Theo sover i vagnsinsatsen bredvid oss, eller ammas i min famn. Mys!