Jag sitter i vardagsrummet med datorn i knäet och tonerna av Laaksos musik strömmande ur högtalarna. Jag sorterar musik i det digitala arkivet och längtar efter min mamma som just åkt hem till Stockholm och maken som jobbar.
Man skulle kunna tro att jag sitter här alena på söndagseftermiddagen men det gör jag ju inte. Bredvid mig ligger en tre veckors bebis och snusar. Min bebis. Det är min bebis som ligger här bredvid och det är ju helt fantastiskt! Det är första gången jag är ensam med Theo en hel dag och det är först nu jag inser att jag faktiskt har en bebis som är min. Vi lånade honom inte några veckor. Han ska bo här, inte bara när vi familjemyser, utan även när jag sorterar musik. Han ska bo här och växa upp här och lära sig gå här. Det är här han för första gången sa säga "mamma". Det är förmodligen här på gården han för första gången ska äta sand och få skrubbsår på sina knän. Det är ju så rart att man måste gråta lite i smyg.
Jag fortsätter bildkavakaden med två bilder från helgen. En på mamman och pojken och en på mormorn och pojken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar