Då var det gjort. Man är föräldrautbildad. Nu ska jag vara redo för att möta föräldraskapet. Istället för att få panik tänker jag ta det som det kommer. Det ordnar sig.
Annars har jag, nu när jag identifierat dem, börjat få fler förvärkar. De verkar nästan uteslutande komma på jobbet och det är logiskt för de framkallas ofta av stress av olika slag. Nu känner jag mig inte så stressad av just jobbet eftersom jag kopplat ifrån lite av prestationspressen men det är mycket som händer samtidigt just nu. Det börjar bli dags att skriva förlossningsbrev och packa väskan (men det väntar jag nog med två-tre veckor till) och på torsdag ska vi på informationsträff på Östra sjukhuset.
9 dagar kvar att jobba 75%.
15 dagar kvar att jobba 50%.
Sedan går jag hem.
2 kommentarer:
Föräldrautbildad blev jag aldrig. Det verkar ha gått OK ändå. Får man nåt certifikat eller så, att sätta på väggen ovanför skötbordet?
Och vad är 'förlossningsbrev'???
Då kan du inte ana hur utbildad förälder man blir när man ska adoptera. På korsen och tvärsen har vi utbildats i anknytning, språkutveckling och annat matnyttigt. Och sedan har vi utretts. På korsen och tvärsen. Fått fundera igenom alla sorters uppfostran och livsåskådning och synsätt och släktförhållanden.
Jag känner ingen som är så väl utredda och godkända som jag och mannen. ;-)
Men det ska nog gå bra för er också. Och får du förvärkar så ska du ta det lugnt! (Fast det fick vi inte lära oss något om på vår föräldrautbildning. Det har jag hört någon annanstans...)
Skicka en kommentar