Vidbränd

Idag besannade vi reklambyrå-myten och satt ute i solskenet och hade brainstorming-möte. Vi uppehöll oss i gräset vid kanalen tillsammans med en liten andfamilj med massor av duniga ungar. Det var formidabelt. Lite mindre formidabelt är att jag numera är totalt vidbränd på hela vänster sida av kroppen. Ansikte, axlar och ben. Illröd. Stramande och brännande. Jag känner att frossan kommer krypande och det är tur att jag strax ska gå hem.

I övrigt bakade jag i lördags ett mycket gott bröd med äpple, dinkelmjöl och solrosfrön. Jag har ju sagt tusen gånger att jag vill baka bröd men aldrig hunnit. Nu hann jag. Det var roligt och brödet blev gott. Jag var så stolt över mitt första, i vuxen ålder, egenbakade bröd att jag bjöd svärföräldrarna på var sin smakbit. De tyckte också att det var gott. Jag är stoltast i stan.

Ikväll ska jag laga mat (kors i taket, men så går det när sambon jobbar eftermiddag) och slappa i soffan. Vila mitt onda skinn. Och sticka på Henry. Ja, en ny stickning - men den fick jag tillåtelse att börja på för att 1. jag har bestämt mig för att döda de guldiga raggskockorna. 2. det kommer att vara sambons bröllopshalsduk. Tur att han inte vill ha den lika lång som i mönstret, annars hade jag nog aldrig orkat, för varven är lååååååånga. Jag gör min 100 cm istället för 150. Jag har hittills mästrat ungefär nio varv och än så länge är det i alla fall ganska kul. Och fint blir det.