Ibland ser man någonting som man inte tycker om. Någonting som inte är ens smak till exempel. Och så ser man det igen. Och igen. Sen ser man någon som man anser ha god smak ha på sig/använda det. Fortfarande tycker man inte om det. En tid går och så ser man det igen och plötsligt tycker man inte så illa om det längre. Det kanske är ok. Kanske vill man ha det själv? Och plötsligt står man där med det där man inte tyckte om. Så var det ofta för mig när jag jobbade på Åhléns under gymnasietiden.
På samma sätt är det med Monkey-sockorna. Jag har sett dem överallt men inte gillat dem. I stort sett alla på Ravelry har stickat minst ett par. Och så nu denna Sockklubb. Ok då. Ja försöker väl sticka ett par då. Och ser hur lång tid det kan ta med tre aktiva parallellstickningar. Mina är randiga och stickade i gräddvit och vårgrön Drops Alpaca. Varje repetition är en färgrand och det blir en ganska spännande effekt av mönstret. Jag börjar gilla dem lite lite. En aning.
3 kommentarer:
Känner igen mig ! :-)
Och lagomt till man har vant sig och äntligen skaffat det "som alla andra har" så är det sååå hopplöst ute :-)
Ha det bra! Monkey är fina! :-)
Intressant reflektion, själv är jag inte med i klubben eller stickar några apor men jag fattar vad du menar:)
Ditt färgval är fint. Jag är med i klubben också och har gjort klart mina enfärgade chockrosa strumpor. Jag tycker att de är fina med gillar inte hälen och tån så de har gått iväg till en annan ägare. Så kan deet gå.
Skicka en kommentar