25 november 2007

Sunday Bloody Sunday

... för övrigt avskyr jag U2.

Idag är det söndag igen. Vad hände med fredag? Var tog lördag vägen? Jag minns att Karl-Graham lite oturligt bokade biljetter till fel tåg i fredags. Istället för att komma till staden 16.00 och vänta på att jag slutade jobbet 18.00 kom han 20.00. Jag bestämde mig för att han behövde bli lite ompysslad och köpte massageolja på Lush för hans onda rygg och mat på Condeco. Väl hemma städade jag undan, tände ljus och dukade upp. Vid 20.30 hörde jag en nyckel i låset och sprang som en lycklig hundvalp för att hälsa min äskling välkommen hem. Döm av min förvåning när det var jag och inte han som fick en överraskning. Jag fick en present! Min audiofil till blivande man hade köpt nya hörlurar till mig. De är mycket bättre än mina gamla och all min musik låter så fin och klar och krispig. Tack älskling!

Vi åt middag med tända ljus (så tacky men så mysigt) och efteråt fick mannen massage och vi myste i soffan... tror jag. Jag kommer inte riktigt ihåg vad vi gjorde men jag vet att vi var vakna för länge. På lördagen gick vi upp helgtidigt (vilket betyder tidigt för att vara helg utan Edward) och jag blev klippt och färgad. Vi tittade på fina viktiga saker och köpte en present till min svärmor. Efter det var vi akuttrötta och hungriga. Det var även halva Göteborg och vi hittade inte en enda restaurang som inte var knökfull. Det slutade med att vi (tio minuter innan stängningstid) åt en kebab i Saluhallen och köpte med oss ost och bröd hem. På vägen hem stannade vi och köpte en till kebab som vi delade på (vi var verkligen hungriga) och jag sprang in till jour-livsen och handlade mineralvatten, citronmarmelad (till osten) och chips... och lite godis. Jag är en svag människa. Väl hemma myste vi i soffa, såg på The Meaning Of Life (medan älsklingen sov) och åt igen och igen och igen. Mot slutet av kvällen fick jag panikhuvudvärk och mannen fick massera mig och ligga hos mig tills jag somnade. Sötnosen vågade inte gå upp på hela natten fast han inte var trött (han hade ju sovit flera timmar på kvällen) - han ville inte att jag skulle vakna och vara ensam. Han är verkligen den finaste.

Idag, söndag, gjorde vi inte mycket alls. Sov länge, åt frukost, såg på tv, kramades. Som vanligt på söndagar var jag på pms-humör och var ledsen och knäpp, tänkte på konstiga saker och blev exempelvis akut svartsjuk på saker som hänt många år innan jag och Karl-Graham träffades. Jag är inte gjord för söndagar. Innan vi var tvungna att åka till tåget gjorde vi ett ryck och dammsugade och diskade. Vi köpte mat på Burger King och jag kysste älsklingen adjö på tåget. Nu sitter jag hemma och tänkte sticka klart pappas julklapp.

Och imorgon är det måndag igen. Jag tänkte försöka lysa upp tristessen genom att åka och simma efter jobbet. Nu ska jag leta jobb i Göteborg åt mannen... för det här går ju inte längre.

3 kommentarer:

Ellen sa...

Aviga jag blir glad att se att det är fler som avskyr U2! ;-) För övrigt tycker jag som övriga att man får skriva som man vill i sin blogg. Ibland blir det trist, ibland inte. Och jag tror också att det som man själv uppfattar som trist inte alltid uppfattas som det av andra. Så heja på!

Dödergök sa...

Jag förstår mig precis på söndagsångesten,mannen och jag bor ju bara ihop varannan vecka pga jobb och det är så pissigt när han måste åka på måndagskvällen.
Det borde finnas en lag emot sånt.

Knit-Marie sa...

Bra med söndagar:
P1 8.30 - 11.00
klädsel - morgonrock hela dagen
söndagsfika 14.30
....
men resten #§%§###