Svarta små vantar

Har jag visat de här? De är Theodores vantar. Stickade i Rauma Finullgarn på strumpstickor 2,5. Samma mönster som hans gamla gråa, ett jag modifierat från ett som finns på hos Garnstudio. Theodore gillar dem, men inte lika mycket som de gamla som var stickade i mjuk och mysig alpaca.

Här är de gamla.

Snart är det förresten dags för nästa steg mot att bli frisk. Kateriseringen. På torsdag skrivs jag in och på fredag får jag komma hem igen. Det ska bli så skönt att få det gjort för jag är så less på att vara sjuk. Less!

Theodores blåa mössa

Kommer ni ihåg den kycklinggula mössan jag stickade åt Theodore för ett tag sedan? Den har så himla bra passform och är fin och praktisk så jag bestämde mig för att sticka en till. Theodore fick följa med till garnaffären och välja garn själv och det cyan-blå garnet han ville ha var lite för tjockt egentligen, så jag stickade en storlek mindre på en storlek större stickor. Men jag följde längdanvisningarna för den största storleken. Resultatet blev ok. Inte lika bra som den gula men helt ok.

Stickad i Raggi från Järbo på Knit Pro-stickor 4 och 4,5. Mönstret finns på Garnstudios hemsida.

Idag är det seeeegt

Theodore sov dåligt inatt och klagade på växtvärk och kryp i benen. Han var jätteledsen och vaknade stup i kvarten. Jag var dessutom uppe sent (för att vara jag) och mannen "tog en öl" med arbetskamraterna. Behöver jag säga att vi är familjen Segobert idag?

Det är såna här dagar man överlever på chips och pizza. Cola. Måste ha cola. Jag vill alltid ha cola när jag är så här trött. Jag trodde att det var en bakfyllegrej men det verkar mer vara en trötthetsgrej. Kroppen vill ha snabb energi. Men liksom, bli sugen på ett stort glas apelsinjuice eller en c-vitaminbrus då. Nåt nyttigt. Eller nåt jag har hemma åtminstone. Nej, jag vill ha cola och chips och choklad. Och en stoooor jäkla latte.

Vem rusar bort till Centralen och köper den största latten som finns på Espresso House åt mig?

(Inget från Starbucks tack) (Förutom kanske en cheesecake)

Fredag kväll ...

... och här sitter jag med ett glas vin i handen. Ja, det gör jag banne mig, och jag vet inte när det hände sist. Många månader sedan. Igår var en trött dag igen. Otroligt trött. Men i morse vaknade jag och kände mig sådär pigg och glad, så jag ringde dagis och sa att Theodore skulle vara hemma idag. Dags för en mysig mamma-och-son-dag!

Vem blir inte glad av att äta frukost med spirande rosa tulpaner på bordet?

Vi började med att mysa hela förmiddagen uppe i vardagsrummet. Sen åt vi lunch och gick ut och gungade på gården. Sen läste vi sagor på biblan, fikade på kondiset och handlade lite. Pappan mötte upp oss när han sovit klart efter nattjobbet, sedan pyste han iväg till en bad-och-bastu-kväll med sina arbetskamrater.

Till middag var det fredagsmys! För många familjer är det synonymt med tacos men när jag och Theodore har en fredagskväll för oss själva betyder det grillad kyckling och kamben i soffan framför en barnfilm. Det är mys det. Och lite busigt att äta framför teven.

Nu sover pojken och jag tittar på Bomb Girls. Med ett glas vin.

Vårt kondis har inte bara farligt goda bakverk, de har pussel också!

En silvermedalj!

En av arbetsgrupperna som jag är med i på jobbet har vunnit ett pris! Silver i kategorin Bästa DR i tävlingen Inhouse 2012. Själv hann jag bara vara med och brainstorma fram själva grundidén och hann tyvärr inte skriva copyn, men jag är så stolt och glad ändå!

Heja ICA, heja Supermarket-gänget!

Piggelin!

Jag tror att det är det återvändande ljuset som gör det. Jag glömmer varje år hur mycket det påverkar mig och mitt humör. Mörkret alltså. Kanske är det inte bara sjukdomen som gjort mig så trött och nedstämd hela hösten och vintern. För om det är mörkret som spökat så kan det ju faktiskt bli bättre nu när det börjar ge vika för ljuset!

För första gången på, jag vet faktiskt inte hur länge - månader, har jag flera gånger under de senaste dagarna känt mig pigg! Pigg och glad och lite lite starkare än vanligt. Det är en så underbar känsla och jag njuter för fulla muggar. Runt femtiden på eftermiddagen verkar dock energin ta slut igen för då blir jag zombietrött. Men att vakna med en gnutta energi i kroppen, att få Theo redo för dagis utan att behöva ta till det där allra sista av tålamodet, att gå fram och tillbaka till dagis med ganska raska steg. Att orka lyssna på musik utan att ljudet är nedvridet nästan till noll. Att känna lite lugn och lycka! Det är ganska så otroligt faktiskt.

Så jäkla gött!

Theodore sportar mammastickade sockor

Redan lite små.

Helt vanliga ribbstickade sockor i Drops Karisma från Garnstudio. Stickade med magic loop-tekniken på rundsticka 3,5 från Knit Pro.

Jag hittade ett ensamt nystan rött ullgarn och trodde att det skulle räcka till ett par små sockar åt Theo. Det visade sig att pojken hade större fötter än jag trodde. Sockorna är redan lite små!

Stooor kaka

Mmmm...

Cheesecake på Starbucks.

Myshelg hos morfar

Det är spännande att åka tåg. En liten stund i alla fall. Sen är det bra med lite film att roa sig med. Jag hade laddat upp med hur många som helst. 

Ett par minuter senare kräks lilleman ned hela sig själv och halva tåget...

Då blir man så trött att man måste sova resten av resan. Stackars lilla gubben! Men när vi kom fram väntade hur  mycket skoj som helst.

Theo badade flera gånger om dagen. 

Och surade när mamma sa "nej".

Jag stickade på tubsjalen.

Vi lagade lite mat.

Såg massa barnprogram...

... och jag stickade lite mer.

Makens vantar - tredje gången gillt

Om ni undrar vad jag pysslat med när jag inte har boggat, twittrat eller facebookat som vanligt har ni svaret här. Jag har stickat vantar åt min käre make. Det är ett kärt nöje och jag har gjort det förut. Två gånger förut faktiskt. Och båda gångerna har han tappat bort dem. Så varför får han ännu ett par då? För att jag älskar honom så klart. Och för att jag älskar att sticka. Och för att han var så söt och kom till mig med ett mönster han hittat på Ravelry, och med passande garn ur mina gömmor. Så bedårande tycker jag! Alltså fick han ett nytt par. Men den här gången tänker jag sticka ett senilsnöre också.

Jäkligt snygga. Om jag får säga det själv.

Vantarna är stickade i Flavia Baby från Grignasco, 100 % merino-ull inköpt i Tallinn, på knit-pro-stickor 3,5. Jag använde magic loop-metoden igen och det gick strålande! För första gången är jag riktigt nöjd med mönsterstickningen, jag brukar alltid få det fult och bubbligt. Mönstret heter Vespergyle Mittens och finns här på Ravelry.

Och mannen är mycket nöjd.

En liten paus

Allt är som vanligt här hemma. Jag väntar och stickar och ser på serier. Och tar en liten paus från mitt beroende av sociala medier. På torsdag åker jag och Theodore hem till pappa en sväng. Då blir det nog mer uppdateringar.

Ses snart!

Glasögonorm

När allt annat känns fult, håret slitet och urväxt, kläderna för små och huden ond och infekterad kan man alltid ta fram ett fint halsband så känns allt lite lite bättre.

Metal head

Nä nu ska jag kolla på sista avsnittet av Metal Evolution och sticka på en tubsjal med det vackra namnet A Thousand Splendid Suns. Sedan ska jag lyssna på mer metal och sticka mer på tubsjalen.

Det är vad jag ska göra hela kvällen. Och kanske twittra lite.

Tusen strålande solar.

Annars kan jag rapportera om att jag är jävligt trött på att ha Cushings, att jag har världens finaste arbetskamrater och att bästa grannfrun Sofia var här med söta lilla Alfred tidigare i dag. Och att jag har världens bästa son som vid nattningen sa att han älskar mig inte bara en utan två gånger.

Och så har jag världens bästa man också.

Over and out.

Jag kan lova att det är mysigt att ligga och snusa på en sådan här.

Se upp i backen!

I dag har pappan lovat att ta pojken till pulkabacken direkt efter dagis. Här är de igår när de spontanlekte i pulkabacken på vägen hem. Då hade de inget att åka på men idag har jag hört ryktas att det blir tefat och stjärtlapp.

Rent i hemmet ger lugn i själen

Ah! Det är så reeent här hemma. Städarna kom visserligen flera timmar för sent men när de gick efter två timmar kändes det som att de inte bara städart mitt hem utan även mitt inre. Nu går jag här och bara njuter av friden och lugnet som infinner sig när jag ser mig omkring och inte ser en enda smula. Inte en dammtuss. Alla ytor är så blanka och det luktar så gott.

Jag är så tillfreds!

Nu blir det grillad kyckling framför Game of Thrones. Sedan ska jag sy i fyra knappar och göra en tofs.

Life is good!

Favorit i repris: Trött

Från flera håll har jag på sista tiden fått höra att jag ser piggare ut. Det blir jag så klart jätteglad över att höra men sanningen är att jag är tröttare än någonsin.

Vad gör man egentligen när man är så trött att man helst av allt bara vill sova i tusen år som Törnrosa? Sover, är det självklara svaret - men vad gör man när det inte går då? Sömnsvårigheter är ett av de vanligaste symptomen på Cushings men jag har hittills varit hyfsat skonad från de problemen. Jag vaknar visserligen flera gånger på natten men somnar oftast om rätt snabbt. Nu har jag fått svårt att somna om kvällarna trots att jag är så trött att kroppen skriker efter vila. Allt bara snurrar i skallen, tankar och tvångstankar om vartannat. Hjärtat slår snabbt och hårt. Det flimrar bakom ögonlocken när jag blundar. Som att försöka somna när man är full ungefär. Det här gör såklart att jag blir ännu mer utmattad än tidigare, vilket jag inte trodde var möjligt över huvud taget.

Tur då att det finns en ände på allt det jobbiga. Idag fick jag hem en kallelse till inneliggande undersökning av hypofysen. Kateriseringen alltså. Det blir den 23-24 februari, och efter det hoppas jag att jag får den där medicinen som ska hämma kortisolproduktionen inför operationen. Äntligen har jag fått en tid ... men den känns väldigt avlägsen. Undrar om jag får göra magnetröntgen samtidigt, det hade varit skönt att slippa åka in flera gånger.

Tur också att Theodore har blivit duktigare på att leka själv. Med BRIO-tågen till exempel.

Bloggtipset

I dag vill jag tipsa om en jättebra blogg. Mycket välskriven med mycket viktiga budskap.

Läs Cherin Awads blogg!

Semmeltider är goda tider

I går ställde mannen till med stort semmelbak här hemma. Eller pyttelitet egentligen, för det var minisemlor som tillverkades. Perfekt med småsemlor så man inte blir alltför mätt. Eller så tar man två.

Se så duktig han är, min fina man. Jättefina!

Och för att ni ska se hur små de är visas en pyttesemla här bredvid ett helt vanligt dricksglas.

Theodore fick så klart också vara med. Men han bakade ormar.

Den gamla hunden har lärt sig sitta

Som typ den sista i hela stickvärlden bestämde jag mig till slut för att lära mig den där bejublade magic loop-tekniken. Jag fick ju ett så fint Knit Pro-set i julklapp av min förtjusande man och med magic loop finns ju egentligen längre ingen anledning att använda någonting annat än rundstickor. Oftast. Sagt och gjort, jag letade upp en av de många instruktionerna som finns på nätet och satte igång.

Först lade jag upp en massa maskor på vanligt vis.

Sedan delade jag dem på hälften och drog ut en ögla av kabeln. Så var det bara att börja sticka.

Det var ju hur lätt som helst och jag tycker att jag fick kläm på det rätt snabbt. Det här blir en mössa, men jag är rätt sugen på att pröva att sticka två sockor på en sticka. Det blir kanske nästa projekt.

Viskningar i mörkret

Sagorna är lästa, godnattsången sjungen och lampan släckt. I sängen ligger en mamma och en son under ett varmt duntäcke med huvudena tätt, tätt ihop. Tysta viskningar hörs i mörkret.

Mamman: Vet du vad? Jag älskar dig.
Sonen: Ga ässa gej mää.
.....
Sonen: Eetu aa? Ga ässa gej.
Mamman: Åh, då blir jag glad ...