Produktiva dagen

Idag hade jag så sjukt mycket att göra på jobbet att jag var tvungen att jobba hemifrån. Ni vet, helt ostört utan möten och utan att svara på frågor och utan att fika och så vidare. Bara köra på. Skriva skriva skriva.

Och det har jag gjort minsann. I åtta och en halv timme utan stopp. Förutom fyra kisspauser och en halvtimmes telefonmöte. Jo, jag vet att jag bara ska jobba sex timmar om dagen nu, men det kan vara skönt att ha lite tid innestående. Jobba lite mer när det är extra mycket att göra och sen kunna gå lite tidigare när det är svackor.

Hur som helst så fick jag jättemycket gjort och det känns himla skönt. Dessutom var jag ganska pigg när jag väl stängde jobbdatorn för dagen och orkade till och med lekjaga Theodore runt lägenheten en stund innan middagen. Det var länge sedan. Det gör stor skillnad att inte behöva pendla två timmar.

Så, nu ska jag mysa med Theo, titta på Toy Story II och sticka på ett par hittepå-sockar.

Lägesrapport

Undrar ni hur jag mår och så? Vad som har hänt på fulsjukefronten?

Jag mår väl sådär. Känner mycket obehag och jobbiga självhatskänslor angående kroppen och att jag faktiskt måste bo i den. Jag känner mig också mycket tröttare och svagare än för några veckor sedan och cyklar inte längre till bussen utan tar spårvagnen. Kanske är det hösten, eller så har det faktiskt blivit lite sämre. Jag tappar också sjukt mycket hår nu och det är läskigt.

Jag har blivit sjukskriven 25 % och jobbar två timmar mindre varje dag. Det känns bra och mer lagom med den ork jag har nu.

Angående läkarbesök och så vidare så har en remiss skickats till Östra sjukhuset och läkarna ska bedöma den idag eller imorgon. Jag kommer förmodligen få något slags besked, kanske en kallelse till läkarbesök eller vad det kan vara, någon gång den här veckan. Annars skulle jag höra av mig. Så inte så mycket nytt där.

Nu var det slutklagat för den här gången. Jag har nyss haft en mysig helg med mamma på besök. Jättemycket hjälp och mys.

Och alldeles snart ska jag ut till Old Corner och äta och babbla med grannfrun.

Slappdag för vissa men inte för andra

Jag och Theodore bakade chokladkaka med hasselnötter. Fruktsallad till det. Inte GI för fem öre.

Idag har min mamma städat i vår lägenhet. Så himla skönt att få hjälp med sånt när man är för trött för att riktigt komma ikapp med. Tack världens bästa mamma!

Medan mamma städade underhöll jag Theodore och rensade bland hans leksaker. Han hade en massa grejer han inte lekte med, bebisgrejer och sånt. Sedan har jag mest lagat mat och latat mig. Inte kommit ur pyjamasen på hela dagen. Precis vad jag behövde!

De nya sängkläderna

Theodore älskar de tre Toy Story-filmerna. Så det är klart att han skulle ha "Guss och Goddy" i sängen. Eller nedanför.

Nyheterna

Fiskspelet var en succé! Jag minns att jag gillade det själv när jag var liten. Först var fiskarna "dumma" som gapade och stängde munnarna i tid och otid, men sen fick han kläm på tekniken. Lillpojken. Här ser ni också den nya tunikan med Barba Skön, de nya fina strumpbyxorna och de supersöta nya kanintofflorna. Allt utom strumpbyxorna har pojken valt själv. I bakgrunden sitter mormorn och spelar ordfejd.

Heldag på stan

Theodore var jätteduktig hela dagen. Koftan jag stickade för ett år sedan passar i år också. Yey!

Mamma är på besök och igår tog vi en heldag på stan för att kika på julklappar åt Theo och lite annat. Jag kom hem med lite nya kläder till Theodore (tunika, strumpbyxor, fingervantar, kanintofflor), ett fiskspel och nya sängkläder till stora-pojke-sängen. Lite bilder kommer sen när jag hittat kameran som pojken lekt bort för tillfället.

När vi tröttnat på att shoppa åt vi på Jensens innan vi åkte hem och såg på Toy Story. Väldigt mysig dag.

Idag är det regnväder och Theodores regnkläder är på dagis. Så vi stannar inne och städar.

De gröna, de ljusgula och surskallar

Vingummin alltså, de gröna och de ljusgula. De är de godaste.

Jag sitter i soffan och äter smågodis. Det händer inte ofta nuförtiden vill jag lova. Det senaste halvåret har ju handlat mycket om att undvika kolhydrater och hantera mitt sockerberoende. Under den här tiden har jag ätit ytterst ytterst lite godis, snacks, bakverk och andra godsaker. Det har hänt då och då - något annat vore ju befängt - men under kontrollerade former och inte regelbundet.

Faktum är att jag inte mår bra alls när jag äter socker eller vitt mjöl. De är de värsta bovarna. Av sockret får jag hjärtklappning och ångest. Av det vita mjölet får jag uppblåst och ond mage. Av båda blir mina hudutslag värre.

Ändå sitter jag här och äter smågodis nu. Och det är gott. Och det är värt det.

Cushings syndrom - hur blir man av med fulsjukan?

Inte för att jag någonsin ever varit nöjd med mitt utseende, men kom igen - efter den här pärsen kommer jag vara nöjd om jag är hälften så snygg som jag var innan fulsjukan. Blir jag bara av med den extremaste övervikten, aknen och bristningarna, och får jag bara tillbaka håret igen, och får jag bara bli lite pigg igen. Då jädrar! Men hur gör man det då?

När läkaren väl ställt diagnosen och hittat tumören blir man allra oftast opererad. Väntetiden brukar vara kort eftersom man vill minska den tid som kroppen är utsatt för bieffekterna av kortisolöverskottet. Ibland kompletteras operationen med strålbehandling. Har man diabetes eller högt blodtryck kan man behöva behandla det först. Jag har ju ätit mediciner för blodtrycket sedan augusti så förhoppningsvis behöver jag inte vänta så länge.

När tumören väl är borta är de flesta botade men det kan ta flera år innan alla symptom försvinner. Risken är också att hypofysfunktionen inte återhämtar sig efter operationen, då kan man behöva äta kortison resten av livet för att kunna leva normalt. Men det är rätt ok, för man kan ändå fungera normalt. Det finns dock en del saker man måste tänka på. Blir man svårt sjuk måste man upplysa vårdpersonalen om att man har eller har haft Cushings eftersom du kan behöva extra kortison. Samma sak om man till exempel blir magsjuk och inte kan behålla kortisontabletterna.

Operationen kan som sagt leda till totalt tillfrisknande men det finns alltid en risk för att sjukdomen kan komma tillbaka. Man måste därför följas upp regelbundet under hela livet.

Cushings syndrom - hur får man veta?

Till att börja med vill jag säga att jag är så otroligt tacksam över att läkaren var så skarpsynt och lade ihop ett och ett så snabbt. Det är så ovanligt med Cushings och symptomen är både många och i flera fall väldigt allmänna så många går länge utan att få en diagnos. Tack Silvana!

Ok, så du har gått till läkaren med alla dina symptom och hon misstänker Cushings. Då görs en så kallad dygnssamling av urin - vilket helt enkelt innebär att du får samla allt kiss du kissar ut under ett dygn i en plastdunk som du lämnar in. Som ett jättestort urinprov typ. Och så mäter de kortisolhalten i provet. Det var det här provet jag väntade så otåligt på hela förra veckan.

Nu väntar nog fler prover på Sahlgrenska sjukhuset. De vill förmodligen ha en egen dygnssamling till att börja med. Sedan gör de också ofta ett test för att se om det går att minska kroppens kortisolproduktion. Då får man en stark kortisontablett på kvällen och morgonen därpå är det då tänkt att kortisolhalten i blodet ska vara lågt. Vid Cushings syndrom fortsätter det att vara högt.

Sedan måste man ju hitta den där attans tumören också och det görs oftast genom att man får genomgå en magnetröntgen. Oftast är tumören dock väldigt liten och man kan behöva göra ytterligare undersökningar.

Nästa Cushings-inlägg kommer att handla om hur man behandlar sjukdomen. Missa inte!

Cushings syndrom - fulsjukan

Det är inte roligt att ha Cushings. Självklart finns det sjukdomar som är mycket värre. Sjukdomar som innebär oerhörd smärta. Sjukdomar man dör av. Men det gör det inte roligare att ha Cushings. Eller "fulsjukan" som jag kallar den. Det är nämligen det som händer - den får en att känna sig ful. Ful och värdelös. Här är symptomen:

Viktökning
Yep, I haz it! Det ska ta ungefär 2-4 år för den här sjukdomen att utvecklas. På fyra år har jag gått upp 21 kilo. 21!!

Ändrad fettfördelning
Yep, I haz it! Man tjockar på sig på de allra snyggaste ställena: runt ansiktet, bålen, nacken och ovanför nyckelbenen. Det gör att man får ett så kallat "månansikte", tjock mage och en "buffalo hump" på nacken. Den extra stora dubbelhakan tillsammans med det extra fettet ovanför nyckelbenen gör att halsen i princip försvinner. Man känner sig jävligt snygg med andra ord.

Hudförändringar
Yep, I haz it! Rödhet i ansiktet, tunn skör hud som lätt får blåmärken som aldrig vill läka, massor av akne i ansiktet och på axlar, rygg och bröst och gigantiska blåröda bristningar på magen och sidorna.

Dåligt läkkött
Yep, I haz it. Ett litet sår kan ta flera veckor att läka. Kanske inte något jätteproblem men irriterande.

Ökad pigmentering
Nej, det tror jag faktiskt att jag inte har.

Ökad kroppsbehåring
Yep, I haz it! Hej mustasch och mörkare hårstrån på hakan.

Menstruationsstörningar
Yep, I haz it. Faktum är att mensen inte kommit tillbaka sedan jag var gravid.

Högt blodtryck
Yep, I haz it. Som högst uppmättes det till 210/130, och det är nästan död typ. Nu äter jag två olika mediciner och vi har fått ned trycket till 130/94 och det verkar anses som ok under rådande förutsättningar. Men riktigt bra är det inte.

Muskelförtvining och svaghet
Yep, I haz it. Jag orkar knappt lyfta Theo längre och att diska en hel innebär numera en paus eller två. Det har också börjat bli jobbigare att cykla till jobbet.


Urkalkat skelett
Det kan jag inte svara på om jag har, men jag har inte brutit några ben i alla fall.

Psykiska symtom som humörsvängningar, depression, ångest och minnesstörningar
Yep, I haz it. Allt det där.

Diabetes
Nope, det har jag som tur är sluppit hittills.

Extrem trötthet
Yep, I haz it. Så. Jäkla. Trött. Hela. Tiden.

Sömnstörningar
Nej, jag tycker faktiskt att jag sover bra när jag väl får sova. Och det är jag så himla tacksam för!

Håravfall
Yep, I haz it! Det bara rasar hårstrån, precis som när jag ammade Theo. Skitläskigt!

Vätskeansamlingar
Yep, I haz it! Svullna händer och fötter mest.

Nästa Cushings-inlägg kommer att handla om undersökning. Spännande va?

Cushings syndrom - wut?

Cushings syndrom orsakas alltså av för höga halter av kroppens eget hormon kortisol. En vanlig orsak är att man behandlats med höga kortisondoser under lång tid, men de höga kortisolhalterna kan också bero på en tumör i binjurarna eller hypofysen. Jag har inte ätit några stora mängder kortison under lång tid, så sannolikheten är att jag har en tumör någonstans i kroppen.

Kortisol är viktigt för kroppen. Det reglerar blodtrycket genom att påverka salt- och vattenbalansen, men det motverkar också inflammatoriska processer. Hormonet påverkar också kolhydrat- och proteinomsättningen genom att bryta ned proteiner för att säkra kroppens behov av socker. Det här är säkert anledningen till att allt mitt stenhårda kämpande med GI och LCHF varit helt fruktlösa. Kortisol är alltså livsnödvändigt men har man alltför höga halter av det i kroppen under lång tid kan det faktiskt vara livshotande.

Cushings syndrom är som sagt en ovanlig sjukdom som drabbar ungefär sexton personer per år i Sverige. Den förekommer i alla åldrar och är vanligare hos kvinnor än män.

Nästa Cushings-inlägg kommer att handla om symptomen. Håll i er!

Om att äntligen få svar

Idag kom äntligen svaret på frågan jag ställt mig själv hela det här året, minst. Vad är det som är fel med mig? Jag har mått så dåligt och konstigt men inte alls förstått varför. Nu vet jag. Jag har förhöjda värden av stresshormonet kortisol i kroppen. Cushings syndrom lyder diagnosen och trots att det är en allvarlig och ovanlig sjukdom är jag lättad över beskedet. Nu vet jag att någonting faktiskt är fel, och nu finns en chans att göra någonting åt det.

Jag fick beskedet alldeles nyss så jag vet ännu inte exakt vad som kommer att hända eller exakt vad det här innebär för mig och mitt liv. Allt jag vet just nu är att det har gått iväg en remiss till Sahlgrenska sjukhuset. Så nu väntar jag.

Medan jag väntar tänkte jag skriva en liten inläggsserie där jag förklarar lite vad Cushings syndrom innebär. Det är rätt mycket så jag tar upp lite i taget. Första inlägget kommer att ta upp the basics. Vad är Cushings sjukdom egentligen?

Lugnet

Det är alldeles kolsvart ute. Timmy lamm leker i snön på teven. Pojken sitter fortfarande i pyjamas. Jag sitter i myskläder och betraktar. Alldeles snart måste maskinen igång - av med pyjamas, på med kläder, borsta tänderna, på med ytterkläder, cykla till dagis, lämna, mot Angereds närsjukhus för lungröntgen, jobba ... och så vidare.

Men än så länge är allt helt lugnt. En liten liten stund till.

Jag är värdelös på att vänta

Jag ringde Angereds närsjukhus och nu vet jag att provsvaren är klara. Nu måste jag bara vänta på att läkaren ska ringa och meddela dem. Jag vill ju veta vad som är fel nu. Jag hatar att vänta! Jag har noll tålamod när det gäller sånt här. Om hon inte ringer imorgon går jag upp i atomer!

Lilla Picasso

Målarmästar'n.

Lite konstnärskap är en skön söndagssysselsättning tycker Theodore. Ormar och dinosaurier var dagens tema. Se honom in action!

Mysdag och tröttheten

Snorig men söt.

Cykling, biblan, kondis, lördagsgodis och fina ljus på kyrkogården var planerna för dagen. Biblioteket var stängt så vi gungade i lekparken utanför istället. Och vi var allt för trötta för att gå till kyrkogården, och eftersom vi ändå inte känner någon som är begravd där struntade vi i att gå dit. Annars har vi hunnit med det mesta. mys. bakelser och en massa bus.

Snor och snörvel till trots så är det alltid gött att gosa med pappa.

Theodore är så enormt snabb på sin cykel att man får springa
typ sitt snabbaste för att hinna med när han sätter fart.

Bakelse på Svenheimers konditori. Stor hit.

När vi cyklat, gungat, hämtat paket, fikat och handlat var det dags att vända hemåt. Theodore, som är lite hängig och snorig, höll på att somna i vagnen och jag skulle se handboll på teve. Pappa Sharp gick på guidad vandring i om och i Gamlestaden. Bra att känna till sin stadsdel.

På eftermiddagen var vi alla så trötta att vi inte orkade gå ut mer. Vi lagade ugnsomelett med svamp till middag, tvättade pojkens hår och kollade på Postis Per. Sen var det kväll. Nu.

Jag sitter och kollar på Fringe och undrar om mannen somnat bredvid Theo.

Jag skulle ju bara hämta ut ett litet paket på posten ... Hjärtekatter kommer i storpack.

Ikväll skiter vi i duktigheter och måsten

Alla verkar jobba till ett idag. En del är till och med lediga helt och hållet. 50 % av resten har sina barn med på jobbet. Vi andra sitter här och är inte bittra. Alls.

Nej, jag ska faktiskt packa ihop en timme tidigare. Ta tre-bussen, hämta lillälskling på dagis klockan fyra och överraska honom med spårvagnsresa och middag på MAX. Bra och dålig mamma samtidigt. Visst, jag tänker inte laga någon god och näringsrik middag för att sedan leka pedagogiska lekar hela kvällen - men jag tänker hänga med min son. Umgås istället för att stressa vid spisen medan han tittar på Svampbob på datorn vid köksbordet. Som alla andra dagar den här veckan.

Idag ska han få gå själv, inte tryckas ned i sittvagnen, och sen sitta på egen plats i spårvagnen. Såna saker är lycka för en liten man. vi ska prata om hur dagen varit och om saker vi ser på vägen. Sen ska vi äta hamburgare. Min utan bröd såklart. Vi ska äta utan brådska, sen ska vi åka hem och mysa lite i soffan framför vad som förmodligen blir Svampbob om Theo får bestämma. Och det får han.

Ikväll är det kvalitetstid som gäller och jag ska vara snälla och tålmodiga mamman trots att pojken är inne i en trotsig och instabil period nu. Det är ju trots allt inte hans fel att det är så. Det är förmodligen lika jobbigt för honom som för oss. Så då lyxar vi till det lite och skiter i alla måsten för en stund.

Kanske får vi till och med var sin glass efter maten.

What I do

Det är väldigt sällan jag bloggar om vad jag gör på jobbet. Inte för att det är någon stor hemlighet egentligen, jag jobbar på ICA Reklam där jag skriver copy. ICAs inhousebyrå alltså. Jag trivs så himla bra och oftast är det jättekul på jobbet. Även om vissa uppgifter är mer vardagliga än andra så kommer det då och då sådana som gör att det spritter lite extra i tangentfingrarna. Som den här till exempel. Förpackningsjobben är mina hjärtejobb!

ICA dressing. Köp den nu!

Jag har alltså skrivit den där lilla texten innanför strecken.

Baby Vilmer modellar sin nya outfit

Igår lade jag en liten bebiskollektion på lådan - och redan idag fick jag se hur bedårande den lille karln är i sina hemmastickade kläder!

Bilderna är lånade från mamman Lindas blogg.

Vid trappan:

Theodore: Bär mig!

Pappan: Nej, du kan gå själv.

Theodore: Bär mig!

Pappan: Har du några fötter?

Theodore: Ja, här! *pekar*

Pappan: Ja, men då kan du väl gå själv.

Theodore: Nej, Theo latmask!