Solen sken glatt genom mitt fönster när jag vaknade och var på så dåligt humör. Redan innan jag öppnade ögonen kändes det som att hela världen var ur led. Jag var inte direkt trött, mest avig. Inget var bra, allt var svårt och fel och jobbigt. Sminket blev fult, håret tråkigt och alla kläder låg i tvätten. Värdelöst!
Jag var vresig mot min man, gnällig mot Theodore och helt enkelt en otrevlig person att vara kring. Jag var en rätt otrevlig person att vara också, för det är inte direkt så att jag njuter av att vada i misär. Ett av mina sätt att hantera livet är ju att se saker positivt - mest för att det är så otroligt jobbigt att göra tvärt om. Men ibland, när allt är så där fel, är det omöjligt att se saker i ett annat ljus än becksvart mörker.
För mig beror de här svackorna oftast på akut brist på energi av en eller annan anledning, om det inte är pms. I perioder har mitt liv varit som ett permanent dåligt humör, när jag inte haft orken eller verktygen att ta mig ur svackorna. Att fylla på energi är inte direkt som att tanka en bil, man vet inte alltid vad som behövs - och ibland funkar det inte ens att fylla på. Otroligt frustrerande.
Därför var jag lite extra glad idag när jag, efter några timmars surande, orkade ta mig i kragen och göra någonting åt mitt dåliga humör. Plötsligt, när jag satt vid mitt skrivbord på jobbet, var jag så trött på att bara se bekymmer och hinder framför mig. En del problem kunde jag faktiskt lösa och de andra är det ju ingen idé att ödsla energi på. En del var inte ens verkliga. Så jag valde att bli på bättre humör, och det kändes så otroligt skönt att orka.
Bättre till mods strosade jag runt lite på stan efter jobbet, hämtade Theodore tidigare från förskolan och fikade på kondiset. Det var tusen gånger mysigare än att åka hem och sura.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar