Min lilla pojke börjar bli stor

Min lilla bebis har för första gången gått hem till en kompis och lekt, alldeles själv! En vän som han dessutom skaffat själv. Inte en dagiskompis alltså. Hur kan han ha blivit så stor?

Att han ens vågar gå hem till någon utan att vi är med betyder att han verkligen gillar den här killen. Och det gör nog vi också. De träffades på gården igår och lekte jättefint, utan minsta bråk eller ledsna miner. Kamraten verkar ganska nyinflyttad, är ett halvår äldre men väldigt lillgammal och gullig. Det passar vår vilde med en lugnare kompis.

De bara tog varandra i hand och traskade upp för trapporna (pappa Sharp följde givetvis med och kollade med pojkens föräldrar att det var ok att släpa hem främmande barn från gården).

Så. Himla. Gulligt!