Idag fick jag reda på när jag ska in för ett nytt utsättningsförsök av kortisonen. Jag tror faktiskt att det kommer att gå bra den här gången. Att värdena kommer att ligga lagom högt. Inte för höga som innan operationen och inte för låga som efter operationen. Jag är hoppfull!
Den 17 september är det i alla fall dags. Då återvänder jag till avdelning 132 på Sahlgrenska. En plats som nästan känns som hemma. Där jag känner mig omhändertagen och sedd. Om än rätt ensam och saknig såklart. Så känns det faktiskt, och så kändes det när jag hörde koordinatorns röst i telefonen. Lite som att komma hem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar