Jag fick IG på testet, men är fortfarande MVG som mamma

Det är inte lätt att vara en perfekt mamma när man är sjuk, det ska gudarna veta. Att leka engagerat och pedagogiskt, att laga välbalanserade måltider, att få i barnet den välbalanserade måltiden, att vara lyhörd, att styra undan trots, att serva med rumptorkning och tandborstning och pyjamas och vatten och gud vet vad.

Idag var det extra utmanande, för idag testade jag mina gränser och insåg att jag fortfarande är för sjuk för att leva "normalt". Ni förstår, verkligheten hemma hos mig ser ut som så att jag är. Men jag gör inte mycket. Jag är med vid måltider och lek och de flesta utflykterna, men jag kan inte delta. Jag orkar inte. Min man passar upp och hämtar saker åt mig, lagar mat och leker med Theodore. Jag tar hand om de flesta nattningarna med tandborstning, pyjamas och sagoläsning. Det är tryggt, för jag vet att om jag blir alldeles utmattad efteråt så kan jag gå och lägga mig och somna direkt. Fast klockan är halv nio.

Hur som helst. Idag testade jag mig själv lite. Våra kamrater Cecilia och Christian kom för att hämta Theodores spjälsäng som inte behövs här längre. De får barn i början av nästa år och vi vill mer än gärna se att ett till litet barn sover i den sängen. Det känns helt rätt och de har redan fått en hel säck med Theodores urvuxna kläder.

Jag fick sällskap av dem till förskolan och tempot var rejält mycket snabbare än min vanliga snigelfart, men istället för att säga något bestämde jag mig för att testa kroppen. Ge den en utmaning större än att resa sig ur soffan. Jag var andfådd som en guldmedaljör i OS men det gick bra både dit och hem. Men det var på håret kändes det som när jag kom upp för de tre trapporna hemma i porten. Då kom jag på att jag glömt mobiltelefonen nere i vagnen. I normala fall skulle maken ha sprungit ned utan ett ord, men nu fick jag snällt hasa mig ned och upp igen.

Och så skulle jag bara hämta spjälsängens front på vinden. Och sängkläderna högst uppe i garderoben. Och den lilla kudden som låg på övervåningen. Såna saker som maken i normala fall skulle gjort.

När allt var färdigt och sängen på väg till sitt nya hem var jag så trött att jag inte visste hur jag skulle hålla ihop. Då kom jag på att jag lovat Theodore att vi skulle baka sockerkaka idag. Jag frågade med min snällaste röst om han skulle bli ledsen om vi bakade imorgon istället, och det skulle han minsann bli (såklart, vad trodde jag egentligen) - så det var bara att ta fram skålar och slevar.

Medan kakan var i ugnen och Theodore slickade skålen lade jag mig på sängen. Frågan var om jag någonsin skulle resa mig igen. En halvtimme senare satt vi båda i soffan och såg på tv. Inte en chans att jag skulle orka ställa mig i köket och laga mat. Pojken fick sockerkaka till middag.

Framtida Jag, kom ihåg detta:

Vid den här tiden i ditt liv hade du ont i muskler och leder varje timma av varje dag. Och natt. Kom ihåg det när du ser tillbaka genom det där rosenskimrande filtret. Det var fan apjobbigt.

Kom också ihåg det här, för det var roligt

Jag: Theodore, du måste vara försiktig.
Theodore: Jag är försiktig, men det funkar inte.

Som att komma hem

Idag fick jag reda på när jag ska in för ett nytt utsättningsförsök av kortisonen.  Jag tror faktiskt att det kommer att gå bra den här gången. Att värdena kommer att ligga lagom högt. Inte för höga som innan operationen och inte för låga som efter operationen. Jag är hoppfull!

Den 17 september är det i alla fall dags. Då återvänder jag till avdelning 132 på Sahlgrenska. En plats som nästan känns som hemma. Där jag känner mig omhändertagen och sedd. Om än rätt ensam och saknig såklart. Så känns det faktiskt, och så kändes det när jag hörde koordinatorns röst i telefonen. Lite som att komma hem.

#sakersominteärsamma

Två logotyper från samma årtionde. Gissa vilken som kom först.

Bra grejer just nu är:

Att maraton-titta på Alphas.
Att byxor känns större.
Roliga saker som Theodore säger.
Att virka mormorsrutor av restgarner.
Att titta på mannen när han sover efter att ha jobbat natt.

Blöjfri, nappfri och jättestor

Idag var vi på Liseberg där napptoken Theodore lämnade sina nappar i nappometern. Nyss somnade han gott i sin säng utan att ens nämna ordet napp. Det har aldrig någonsin hänt förut. Jag visste väl att jag hade världens bästa barn.

Friendly neighborhood spiderman

Idag firade vi kulturkalas på barnvis i Trädgårdsföreningen. Pojkarna har åkt karusell, ätit glass, fiskat fiskdamm, sprungit på vatten, byggt instrument och busat i solen. Vi avslutade dagen med att åka paddan för andra gången i år.

Edward körde hårt i vattenbollen.

Theodore kom inte längre än så här innan det blev otäckt.

Karusellen passade betydligt bättre.

Sedan behövde alla en glasspaus.

Vi hade lovat Theodore en ansiktsmålning. Gissa vad han blev.

Såklart!

Paddan blir aldrig tråkig, så medan vi väntade på att storebror skulle bygga ett instrument tog jag, mormorn och Theodore andra turen för i år.

Och efter den blöta turen hade Spiderman plötsligt förvandlats till ... en sith!

Så här har jag känt mig idag

Som en död skräcködla.

Den här återhämtningen tar död på mig. Just när jag tror att jag faktiskt blivit lite bättre slår det till igen och jag blir spak som en halvrutten gurka. Allt gör ont. Allt. Musklerna värker och lederna värker och huvudet värker. Kanske beror det lite på att jag fått mens för första gången på många år. Jag har ju hört att man kan bli rätt risig av sånt även när man är frisk för övrigt.

Nä nu går jag och lägger mig.

MVH Skräcködlan

PS. Vi har gjort roliga saker ändå idag. Beställt möbler till Theodores rum till exempel. Det kommer att bli så in i bomben snyggt ska ni veta. Om ett par veckor kommer leveransen. Bilder utlovas. DS.

Liggläge, inte alls så spännande som det låter.

Den här dagen har i stort sett tillbringats i liggande läge.

Först i sängen där jag till min stora förvåning låg till halv elva.  Ännu mer förvånad blev jag när jag upptäckte att resten av familjen också sov. Inte så konstigt egentligen eftersom Theodore låg vaken och snattrade stora delar av natten.

Sedan i soffan framför diverse barnprogram och OS-final i handboll. Heja Sverige som tog en högst oväntad silvermedalj. Äntligen har herrarna blivit fulla av kämpaglöd och karisma! Äntligen fick man se njutningsfull handboll igen! Nu ska jag bara komma över tragedin att tre av mina favoritspelare tänker lämna landslaget nu efter OS.

Efter lite varma mackor lade jag mig i Theodores säng, läste två sagor och sjöng två och en halv godnattsång.

Sedan lade jag mig i min egen säng igen där jag nu ligger och sängbloggar.

Det har varit en rätt tung och seg dag med mycket muskelvärk, ledvärk och huvudvärk. Förhoppningsvis blir morgondagen bättre, då ska vi beställa massor av nya möbler till Theodores rum.

Published with Blogger-droid v2.0.6

Semesteralbumet

Under sommaren har...

... den lilla pojken blivit grym på att hantera en smart phone.

... vi softat ute på landet.

...  vi varit på flera olika lekland ... -länder ... -land?

... varit på sjuttioårskalas och ätit massor av godsaker.

... åkt en massa bil.

... badat!

... jag domderat från soffan och blivit uppassad på.

... gjort coola saker.

... Theodore sprungit naken på gräsmattor. Ibland under vattenspridarstrålar.

... vi badat mera!

... vi sett en helt nyfödd kalv. Vi snackar typ ett par minuter gammal.

... pojkarna gjort konster och fått applåder.

... vi myst så jäkla mycket!

... vi blivit långhåriga.

... vi varit och klippt oss alla tre.

... vi ätit kräftor!