Den förlamande tröttheten

Gah! Jag har noll energi. Mindre än noll nästan. Jag vet inte vad det beror på, eftersom det är tänkt att jag ska må bättre nu när jag börjat äta den nya medicinen. Det enda jag kan tänka mig är att jag antingen har någon begynnande infektion i kroppen eller att det är en slags abstinensreaktion. Det ska tydligen kunna bli så när man sänker kortisolnivåerna i kroppen, tar bort "drogen" som kroppen gått på så länge. Jobbigt är det i alla fall.

Så utvärderingen av bättringsvägen ser väl sådär ut hittills. Kanske att jag sover lite lite bättre om nätterna, men annars är allt som vanligt förutom tröttheten som är värre än vanligt. I två dagar har jag varit normaltrött på förmiddagen men fått en rejäl dipp på flera timmar ungefär efter lunch. Då mår jag skitdåligt, är helt utmattad, orkar knappt sitta upprätt, har huvudvärk, hjärtklappning och feberkänslor i kroppen. Runt fyra-fem-tiden blir det lite bättre och sedan är jag normaltrött igen resten av kvällen. Väldigt jobbigt.

Nu är Theodore dessutom förkyld och hemma från dagis vilket betyder att det i princip inte blir någon vila alls för mig. Idag sov han dock middag en stund, vilket han inte gör när han är frisk, och då passade jag på att sova lite jag med. Annars hade jag nog inte överlevt dagen.

Jag har ätit medicinen i sex dagar. Förhoppningsvis börjar det blir bättre snart.