Lejon i mysdress

Lilla spöket Gavan

Världens snällaste Gavan.

Theodore är mycket förtjust i ett särdeles räddhågset men snällt litet spöke han kallar för "Lilla Gavan". Självklart skulle han få ett alldeles eget tyckte jag - och stickade ett. Jag freestylade hej vilt och en del saker blev väl inte helt perfekta, men för alla som vill sticka en egen Gavan finns instruktioner här.

Gavan stickades med Magic Loop-metoden, men det går nog lika bra att använda strumpstickor om man vill.

Garn: Drops Nepal (ungefär 1,5 nystan), svart och brunt restgarn för att brodera ansikte och detaljer.
Stickor: Rundsticka 5 mm
Övrigt: Stoppning

Kropp 
Lägg upp 8 m på rundsticka eller strumpstickor. Sticka runt.

1: Sticka två m i varje m varvet ut (16 m)
2: Sticka alla m
3: Sticka två m i varannan m varvet ut (24 m)
4: Sticka alla m
5: Sticka två m i var tredje m varvet ut (32 m)
6: Sticka alla m
7: Sticka två m i var fjärde m varvet ut (40 m)
8: Sticka alla m
9: Sticka två m i var femte m varvet ut (48 m)
10: Sticka alla m
11: Sticka två m i var sjätte m (56 m)
12: Sticka alla m
13: Sticka två m i var sjunde m (64 m)
14-52: Sticka alla m
53: Sticka två m i var fjärde m (80 m)
54: Sticka alla m
55: Sticka två m i var femte m (96 m)
56-60: Sticka alla m
61: Sticka ett avigt varv
62: Sticka 48 m, maska av 48 m. (48 m)

Nu stickas kroppen fram och tillbaka på stickan (inte runt)

63-80: Sticka rätstickning över alla m Maska av. Spara en lite längre bit av garnet för att sy ihop botten med.

Armar
Lägg upp 16 m på rundsticka eller strumpstickor. Sticka runt.

1-11: Sticka alla m
12: Sticka 7 m, sticka 2 m i samma m 2 ggr, sticka 7 m (18 m)
13-20: Sticka alla m

”Grafta” ihop de 18 m och gör en till arm på samma vis.

Montering
Stoppa kroppen och sy ihop botten. Fäst alla trådar och sy fast armarna på kroppen. Brodera ansikte, hår, veck och händer – färdig!

Theodore är nöjd. Gavan är gosig.

Små-Converse igen!

Jag fick en beställning på ett par röda små mini-Converse åt en alldeles nyfödd liten tjej. De blev så himla gulliga! Stickade i Drops Nepal och Drops Karisma på rundstickor 3,5 och 4 från Knit Pro. Mönstret finns här, men jag har gjort några egna modifieringar för att de ska bli snyggare och mer lättstickade.

Lilla Veras föräldrar blev jättenöjda och nu har jag fått flera förfrågningar om en vuxenversion. Jag ska nog börja experimentera lite med garn och stickor och se vad jag kan göra ...

Bedårande från sidan ...

... och bakifrån ...

Tossorna var till en liten nyfödd Vera, men jag skickade med en liten överraskning till en treårig liten Lova också. Ett par benvärmare stickade i Drops Alpaca med rundsticka 3,5 från Knit Pro. Mönstret finns här.

Våriga färger och supermjuk alpaca.

Lagom stora för en treåring (i alla fall min, som fick vara provdocka).

Snörvel och host

Theodore är förkyld och eftersom mannen har diverse utbildningar på jobbet den här veckan är det jag som får pyssla om sjuklingen. För några veckor sedan hade det varit helt omöjligt men nu när jag är en aning piggare om dagarna är det ok. Lite för jobbigt egentligen, men inte omöjligt. Det blir inga större utflykter och inga busiga lekar.

Igår tog vi en liten tur in till stan för att fylla på klädlådorna lite. Och så behövde jag stoppning till ett litet spöke som jag håller på att sticka.

Herr snor sportade den här mössan som jag stickade åt honom förra året.
Jag älskar den och tycker att den är jättefin men den börjar redan bli lite för liten.

Vi började med att äta hamburgarlunch. Theodore skötte sig exemplariskt och var världens gulligaste.

Sedan var det dags för Theodore att välja ut lite nya kläder. Här är vad han valde (produktbilder från lindex.se):

Och så fick han en blårandig sån där one-piece-mysdress, men den hittade jag ingen bild på. Sedan gick vi till Panduro och köpte lite pyssel. Stoppning, pärlor och ansiktsfärg.

När vi kom hem pysslade vi ihop var sitt armband. Theo ville att det skulle stå "Theodorski" på hans och på mitt skulle det stå "Theodore".

Theodore som världens sötaste lejon.

Idag är vi fortfarande hemma och torkar snor, men det blir nog ingen stadsutflykt för mig. Jag är trött och seg idag och måste ändå hålla mig hemma för att släppa in städarna som kommer under dagen. Jag är i och för sig rätt sugen på att ta en sväng till Holmens marknad och djupdyka i deras knapplåda.

Och på tal om one-piece, jag fick nyss en förfrågan om jag ville länka till en hemsida i ämnet. Det är ett skolprojekt så det kan jag tänka mig att ställa upp på. Så vill ni lära er allt om plagget, om tvättråd, storlekar och var ni får tag i det - kolla in sparkdrakt.se

Peppningen funkar

Tack allihopa för alla fina ord. Det värmer verkligen att ni bryr er och engagerar er så mycket. Att få klaga av mig i ett blogginlägg och få en massa pepp tillbaka gör stor skillnad när jag försöker hålla modet uppe. Och att vara vid gott mod trots att det är jobbigt är mitt sätt att hantera situationen. Att försöka se varje situation ur ett så positivt ljus som möjligt. Annars orkar jag inte. Jag orkar inte gräva ned mig i hur jobbigt det är. Hur ska man då orka kriga?

Personligt och bra om Cushings

För er som vill veta mer om sjukdomen, om att leva med den och till slut bli frisk, rekommenderar jag den här sidan.

Om den obehagliga undersökningen

Jomenvisst. Det blev lite sådär med uppdateringen från sjukhuset. Och efteråt. Anledningen är att jag varit så trött och stresskänslig att jag helt enkelt inte orkat öppna datorlocket ens för att kolla mailen. Jag har nästan helt undvikit Internet (förutom lite fusk med telefonen) de senaste dagarna men nu tänkte jag försöka mig på någon slags återberättelse av de senaste dagarna.

Outfit of the day.

Torsdag var dagen för inskrivning på Sahlgrenska. Kateterisering av hypofysen stod på schemat och med huvudet i sanden låtsades jag att det där med två slangar från ljumskarna till hjärnan inte var någon big deal. Solen sken och jag kände mig både glad och pigg så jag drog på mig finaste prickiga klänningen och åkte in till stan. Där köpte jag två par nya byxor och ulligt mysigt fantastiskt garn. Sedan styrde jag kosan mot sjukhuset.

Bruna stråket. Här inne ligger min avdelning. Här trivs jag bra.

Väl på plats fick jag prata med min favoritkoordinator Olof som satte lite slangar, tog lite blod och förklarade vad som skulle hända dagen efter. Undersökningen skulle ta ungefär en timme.

En sån här, igen.

Sedan var det bara att vänta, äta lite middag och kvällsmat, se på teve. Och sticka såklart! En liten ettåringströja blev klar sånär som på två knappar.

Liten kortärmad tröja på gång.

Innan jag somnade duschade jag och tvättade mig med operationstvål. Sedan lade jag fram fredagens outfit of the  day: Vit operationsskjorta och läckra knästrumpor.

Förberedelser.

På fredagen väcktes jag klockan sex på morgonen av en sköterska som ville berätta för mig att de inte behövde sätta någon urinkateter. Skönt tänkte jag och somnade om en stund, jag hade ju trots allt knappt fått en blund i ögonen eftersom min sjuka gamla rumskamrat legat och jämrat sig hela natten. Synd om både henne och mig tycker jag.

Vid tiotiden kom Olof in och frågade hur jag mådde och om de satt katetern ännu. Nej det behövdes inte, svarade jag glatt - men tji fick jag. Några minuter senare kom två sköterskor in med slangar och annat obehagligt. Jag blev tvättad, fick lokalbedövning och en slang in i urinröret. Inte särskilt angenämt om ni undrar. Sedan rullades jag iväg till röntgenavdelningen där undersökningen skulle göras.

Väl framme fick jag kravla mig över till en smal och hård brits. Lite olika mätinstrument kopplades på för att kontrollera syresättning. blodtryck och hjärtfrekvens. Olika sköterskor och annat löst folk presenterade sig och pratade om olika saker för att distrahera mig. När de märkte att det som fungerade bäst var att prata om Theodore frågade de nästan bara om honom och sånt som rörde barn och familj. De var väldigt fina och bra.

Så började förberedelserna. Mina magvalkar tejpades upp (här var det fortfarande ganska roligt och jag skojade med mig själv om Hollywood-stjärnor som tejpar fast olika kroppsdelar under sina galaklänningar), ljumskarna tvättades och bedövningssprutorna gavs. Från och med nu var jag tvungen att ligga prick stilla.

Nu skulle slangarna på plats. Högra sidan först. Det var rätt obehagligt när slangen trycktes in i ljumsken men sen kändes det inte så mycket förrän den kom till halsen, då kunde jag känna hur slangen rörde sig genom kroppen. När den nådde området kring hypofysen mellan ögonen ungefär) gjorde det lite ont men då var det ju inte så mycket kvar tänkte jag. Hälften gjort! Nejdå.

Nu var det dags för vänstra sidan och där gick allt till precis som för den högra. Tills slangen skulle förbi hjärtat. Då blev det plötsligt väldigt svårt att hitta rätt och slangen fick backas och riktas om och backas och fipplas med hit och dit och fram och tillbaka. Plötsligt började mitt hjärta rusa och jag fick panik! Inte visste jag att det var en vanlig reaktion, jag trodde ju så klart att de gjort något fel och att jag skulle dö på fläcken. Mycket obehagligt.

Tids nog kom slangen i alla fall förbi hjärtat och fortsatte upp mot hjärnan. Nu skulle vi väl ändå vara klara snart? Nejdå. Det var tydligen mycket mycket svårare att få den vänstra slangen på rätt plats uppe vid hypofysen och det krävdes massor av justeringar. Mycket obehagliga justeringar. Kall kontrastvätska som sprutades in på insidan av huvudet. Igen och igen. Hua! Och den där äckliga känslan av någonting som rör sig där inne. Hua!

I alla fall. Efter vad som kändes som en evighet (och några fler hjärtrusningar) satt allt äntligen på plats och man ringde efter Olof. När han kommit började själva provtagningen. En vätska sprutades in genom slangarna på ena sidan, sedan den andra. Och så tog man ett blodprov. Efter ett par minuter gjordes proceduren om igen. Och så upprepades det ett antal gånger. Fem, tio, det kändes som hundra. Vid ett tillfälle sprutades även något slags hormon in vilket gjorde att man blev rosig om kinderna. Jag fick även hjärtrusning igen.

Men så var det plötsligt äntligen över och slangarna drogs ur, tejpen rycktes bort och jag blev omplåstrad. Sällan har jag känt mig så fri och så tacksam. Äntligen fick jag röra mig igen! Kroppen var stel som en pinne och musklerna värkte, men jag var fri!

Nu skulle jag ligga stilla i sängen i en timme innan jag fick åka hem. Jag var helt utmattad och dessutom hade jag missat lunchen och var vrålhungrig. Jag hade rullats bort till röntgenavdelningen vid halv elva och nu var klockan kvart över ett. Och undersökningen som bara skulle ta en timme!

Efter en liten stund kom en läkare in och frågade om hon fick komma in med en läkarstudent och göra en övningsundersökning. Det skulle ta en timme ungefär. Eftersom jag är så snäll sade jag ja fast jag mest ville sova. Äh, det gick bra i alla fall och nu vet jag att jag är fullt frisk. Förutom att jag är sjuk då.

När klockan närmade sig tre kom en sköterska och tog bort urinkatetern och slangen i armen. Lycka! Jag var friiii! Jag rusade in i duschen och kom ut som en ny människa, pratade med läkaren, packade väskan och lämnade sjukhuset för den här gången.

Nu var tanken att jag skulle åka hem och vila men när familjen Saline bjöd hem oss på middag ville jag inte tacka nej så jag mötte upp man och barn och åkte till Utby istället. Vi hade mycket trevligt och kom inte hem förrän mitt i natten.

Och det var berättelsen om kateteriseringen av min hypofys. Nästa steg är att vänta två till tre veckor på provsvaren och efter det ska neurokirurgerna bestämma vad som ska göras inför operationen. Så nu är det bara att vänta igen.

Finn felet

Det här är en liten liten tröja. För en halvåring till ettåring ungefär. Bomullsgarn, svalt och fint till våren. Allt bra så långt. Det är bara ett litet problem. Inte så lätt att se om man inte vet om det kanske, tills man försöker använda tröjan.

Ser ni felet?

Ja, alltså, det är ju bra om knapphålen sitter på den främre flärpen. Om man inte vill ha knapparna på insidan det vill säga.

Nej, jag orkar inte repa upp. Jag vägrar. Istället tänker jag sy ihop knapphålen, sätta dit trycknappar istället - och fejkade fina knappar på utsidan för dekorativa syften. Trycknappar är ändå att föredra i små bebiskläder. Så det så.

Och imorgon är det dags för inskrivning på Sahlgrenska igen. Jag tar inte med mig datorn eftersom jag bara ligger inne ett dygn, men jag lovar att Twitter-rapportera.

Mys hemma hos Alma

Vi lärde känna familjen Wendel/Andrén under föräldrautbildningen innan barnen föddes. De är också våra grannar och dottern Alma och Theodore går på samma dagis. De är också supermysiga och trevliga att umgås med. Igår var jag och Theodore hemma hos dem och åt mat, lekte och fikade. Barnen uppförde sig exemplariskt och lekte fint hela kvällen, vi kom inte hem förrän efter halv åtta.

Jag är så stolt över min lilla kille. Han är en sån empatisk liten man. Lyhörd (ja, för att vara tre år alltså) och fin. Han lyssnar ganska duktigt och gör oftast som vi säger. Och så är han sötast i hela världen.

Theodore passade såklart på att bada, vi har ju inget badkar hemma.

Efter badet var det sagostund i Almas säng.

Vad som hände sen är det bara barnen som vet ...

Svarta små vantar

Har jag visat de här? De är Theodores vantar. Stickade i Rauma Finullgarn på strumpstickor 2,5. Samma mönster som hans gamla gråa, ett jag modifierat från ett som finns på hos Garnstudio. Theodore gillar dem, men inte lika mycket som de gamla som var stickade i mjuk och mysig alpaca.

Här är de gamla.

Snart är det förresten dags för nästa steg mot att bli frisk. Kateriseringen. På torsdag skrivs jag in och på fredag får jag komma hem igen. Det ska bli så skönt att få det gjort för jag är så less på att vara sjuk. Less!

Theodores blåa mössa

Kommer ni ihåg den kycklinggula mössan jag stickade åt Theodore för ett tag sedan? Den har så himla bra passform och är fin och praktisk så jag bestämde mig för att sticka en till. Theodore fick följa med till garnaffären och välja garn själv och det cyan-blå garnet han ville ha var lite för tjockt egentligen, så jag stickade en storlek mindre på en storlek större stickor. Men jag följde längdanvisningarna för den största storleken. Resultatet blev ok. Inte lika bra som den gula men helt ok.

Stickad i Raggi från Järbo på Knit Pro-stickor 4 och 4,5. Mönstret finns på Garnstudios hemsida.

Idag är det seeeegt

Theodore sov dåligt inatt och klagade på växtvärk och kryp i benen. Han var jätteledsen och vaknade stup i kvarten. Jag var dessutom uppe sent (för att vara jag) och mannen "tog en öl" med arbetskamraterna. Behöver jag säga att vi är familjen Segobert idag?

Det är såna här dagar man överlever på chips och pizza. Cola. Måste ha cola. Jag vill alltid ha cola när jag är så här trött. Jag trodde att det var en bakfyllegrej men det verkar mer vara en trötthetsgrej. Kroppen vill ha snabb energi. Men liksom, bli sugen på ett stort glas apelsinjuice eller en c-vitaminbrus då. Nåt nyttigt. Eller nåt jag har hemma åtminstone. Nej, jag vill ha cola och chips och choklad. Och en stoooor jäkla latte.

Vem rusar bort till Centralen och köper den största latten som finns på Espresso House åt mig?

(Inget från Starbucks tack) (Förutom kanske en cheesecake)

Fredag kväll ...

... och här sitter jag med ett glas vin i handen. Ja, det gör jag banne mig, och jag vet inte när det hände sist. Många månader sedan. Igår var en trött dag igen. Otroligt trött. Men i morse vaknade jag och kände mig sådär pigg och glad, så jag ringde dagis och sa att Theodore skulle vara hemma idag. Dags för en mysig mamma-och-son-dag!

Vem blir inte glad av att äta frukost med spirande rosa tulpaner på bordet?

Vi började med att mysa hela förmiddagen uppe i vardagsrummet. Sen åt vi lunch och gick ut och gungade på gården. Sen läste vi sagor på biblan, fikade på kondiset och handlade lite. Pappan mötte upp oss när han sovit klart efter nattjobbet, sedan pyste han iväg till en bad-och-bastu-kväll med sina arbetskamrater.

Till middag var det fredagsmys! För många familjer är det synonymt med tacos men när jag och Theodore har en fredagskväll för oss själva betyder det grillad kyckling och kamben i soffan framför en barnfilm. Det är mys det. Och lite busigt att äta framför teven.

Nu sover pojken och jag tittar på Bomb Girls. Med ett glas vin.

Vårt kondis har inte bara farligt goda bakverk, de har pussel också!

En silvermedalj!

En av arbetsgrupperna som jag är med i på jobbet har vunnit ett pris! Silver i kategorin Bästa DR i tävlingen Inhouse 2012. Själv hann jag bara vara med och brainstorma fram själva grundidén och hann tyvärr inte skriva copyn, men jag är så stolt och glad ändå!

Heja ICA, heja Supermarket-gänget!

Piggelin!

Jag tror att det är det återvändande ljuset som gör det. Jag glömmer varje år hur mycket det påverkar mig och mitt humör. Mörkret alltså. Kanske är det inte bara sjukdomen som gjort mig så trött och nedstämd hela hösten och vintern. För om det är mörkret som spökat så kan det ju faktiskt bli bättre nu när det börjar ge vika för ljuset!

För första gången på, jag vet faktiskt inte hur länge - månader, har jag flera gånger under de senaste dagarna känt mig pigg! Pigg och glad och lite lite starkare än vanligt. Det är en så underbar känsla och jag njuter för fulla muggar. Runt femtiden på eftermiddagen verkar dock energin ta slut igen för då blir jag zombietrött. Men att vakna med en gnutta energi i kroppen, att få Theo redo för dagis utan att behöva ta till det där allra sista av tålamodet, att gå fram och tillbaka till dagis med ganska raska steg. Att orka lyssna på musik utan att ljudet är nedvridet nästan till noll. Att känna lite lugn och lycka! Det är ganska så otroligt faktiskt.

Så jäkla gött!

Theodore sportar mammastickade sockor

Redan lite små.

Helt vanliga ribbstickade sockor i Drops Karisma från Garnstudio. Stickade med magic loop-tekniken på rundsticka 3,5 från Knit Pro.

Jag hittade ett ensamt nystan rött ullgarn och trodde att det skulle räcka till ett par små sockar åt Theo. Det visade sig att pojken hade större fötter än jag trodde. Sockorna är redan lite små!

Stooor kaka

Mmmm...

Cheesecake på Starbucks.

Myshelg hos morfar

Det är spännande att åka tåg. En liten stund i alla fall. Sen är det bra med lite film att roa sig med. Jag hade laddat upp med hur många som helst. 

Ett par minuter senare kräks lilleman ned hela sig själv och halva tåget...

Då blir man så trött att man måste sova resten av resan. Stackars lilla gubben! Men när vi kom fram väntade hur  mycket skoj som helst.

Theo badade flera gånger om dagen. 

Och surade när mamma sa "nej".

Jag stickade på tubsjalen.

Vi lagade lite mat.

Såg massa barnprogram...

... och jag stickade lite mer.

Makens vantar - tredje gången gillt

Om ni undrar vad jag pysslat med när jag inte har boggat, twittrat eller facebookat som vanligt har ni svaret här. Jag har stickat vantar åt min käre make. Det är ett kärt nöje och jag har gjort det förut. Två gånger förut faktiskt. Och båda gångerna har han tappat bort dem. Så varför får han ännu ett par då? För att jag älskar honom så klart. Och för att jag älskar att sticka. Och för att han var så söt och kom till mig med ett mönster han hittat på Ravelry, och med passande garn ur mina gömmor. Så bedårande tycker jag! Alltså fick han ett nytt par. Men den här gången tänker jag sticka ett senilsnöre också.

Jäkligt snygga. Om jag får säga det själv.

Vantarna är stickade i Flavia Baby från Grignasco, 100 % merino-ull inköpt i Tallinn, på knit-pro-stickor 3,5. Jag använde magic loop-metoden igen och det gick strålande! För första gången är jag riktigt nöjd med mönsterstickningen, jag brukar alltid få det fult och bubbligt. Mönstret heter Vespergyle Mittens och finns här på Ravelry.

Och mannen är mycket nöjd.

En liten paus

Allt är som vanligt här hemma. Jag väntar och stickar och ser på serier. Och tar en liten paus från mitt beroende av sociala medier. På torsdag åker jag och Theodore hem till pappa en sväng. Då blir det nog mer uppdateringar.

Ses snart!

Glasögonorm

När allt annat känns fult, håret slitet och urväxt, kläderna för små och huden ond och infekterad kan man alltid ta fram ett fint halsband så känns allt lite lite bättre.

Metal head

Nä nu ska jag kolla på sista avsnittet av Metal Evolution och sticka på en tubsjal med det vackra namnet A Thousand Splendid Suns. Sedan ska jag lyssna på mer metal och sticka mer på tubsjalen.

Det är vad jag ska göra hela kvällen. Och kanske twittra lite.

Tusen strålande solar.

Annars kan jag rapportera om att jag är jävligt trött på att ha Cushings, att jag har världens finaste arbetskamrater och att bästa grannfrun Sofia var här med söta lilla Alfred tidigare i dag. Och att jag har världens bästa son som vid nattningen sa att han älskar mig inte bara en utan två gånger.

Och så har jag världens bästa man också.

Over and out.

Jag kan lova att det är mysigt att ligga och snusa på en sådan här.

Se upp i backen!

I dag har pappan lovat att ta pojken till pulkabacken direkt efter dagis. Här är de igår när de spontanlekte i pulkabacken på vägen hem. Då hade de inget att åka på men idag har jag hört ryktas att det blir tefat och stjärtlapp.

Rent i hemmet ger lugn i själen

Ah! Det är så reeent här hemma. Städarna kom visserligen flera timmar för sent men när de gick efter två timmar kändes det som att de inte bara städart mitt hem utan även mitt inre. Nu går jag här och bara njuter av friden och lugnet som infinner sig när jag ser mig omkring och inte ser en enda smula. Inte en dammtuss. Alla ytor är så blanka och det luktar så gott.

Jag är så tillfreds!

Nu blir det grillad kyckling framför Game of Thrones. Sedan ska jag sy i fyra knappar och göra en tofs.

Life is good!