Jag gjorde det!

Vad blir det till lunch om man får välja precis vad man vill? Fiskbullar såklart!

Pojken sover gott i min säng. Jag gjorde det! Jag klarade att ha pojken alldeles själv en hel dag. Från morgon till kväll. Utan att ringa hem pappan från jobbet. Jag var helt slut ibland, hade sprängande huvudvärk nästan hela dagen, tappade tålamodet några gånger och slumrade till lite i soffan en gång. Dessutom ser lägenheten ut som ett bombnedslag. Men jag gjorde det!

Och jag gjorde det  rätt bra också under förutsättningarna. Pojken har duschat och fått håret tvättat och borstat. Vi har lyssnat på hårdrocksmusik och dansat i köket. Vi har pysslat med pussel och lekt affär. Sett på Pippi och Alvin & gänget. Varit i affären och köpt mjölk. Fikat på bulle, ätit fiskbullar och gosat massor.

Jag tror att pojken har haft en fin dag trots att mamman ofta fick säga att hon inte orkade. Det var ändå han och jag hela tiden. Jag var där och inte borta. Jag tog hand om allt som behövde göras. Jag bytte alla blöjor, tvättade håret och såg till att han åt bra. Jag lekte lekar, till och med lite busiga. Allt det där som jag inte alltid orkar. Som mannen får göra nu.

Det gör ont i mig att se att Theodore blir mer pappig - han som alltid varit mammas pojke - samtidigt som det gör mig glad att se att han uppskattar sin pappa mer såklart. Men jag kan inte låta bli att tänka att det beror på att jag inte orkar lika mycket längre. Att jag inte är lika närvarande. Eller så beror det inte på det alls. Kanske är det bara pappans tur nu. Jag hoppas att det är så. Annars är tanken på att vara borta från familjen i en hel vecka ännu jobbigare.

Jag ska inte sticka under stol med att jag hoppas att det dröjer ett tag innan jag måste ta hand om pojken en hel dag själv igen. Men jag gjorde det! Och jag är nöjd.