Nehej, läkaren hittade inga avvikelser i hypofysen. Det kan ju tyckas vara goda nyheter att jag inte har en tumör i hjärnområdet. Och det är det väl antar jag. I det långa loppet är det kanske bättre att ha en tumör någon annan stans i kroppen. Kanske mer lättopererat? Men jag är fortfarande deppig över nyheten. Jag ville veta nu vad som är fel. Jag ville få en tid för operation nu. Jag hatar att vänta och inte veta. Att vänta och bli tjockare och tröttare och tunnhårigare. Jag vill att det ska hända någonting nu!
Och på tal om hår så har jag klippt mig kort. Det var dags för det nu när jag tappat sådär en tredjedel av svallet. Det började se lite sorgligt ut, och så är det läskigt att se de stora hårtussarna i duschen, så jag tog det drastiska beslutet att klippa page. I axellängd var det tänkt men när jag kom från frisören räckte håret bara ned till käkkanten (om jag hade haft en längre). Hon klippte det visst fem-sex centimeter för kort och jag känner mig som en femåring. Men fem centimeter växer ut på några månader - och då kanske jag har roligare nyheter att berätta. Vi gräver ned oss under en sten så länge. Godnatt.
2 kommentarer:
Hej fina!
Jag förstår att det känns för jävligt... att inte veta... Oron och att inget händer!!! Kan du inte få ngn tid nu i mellandagarna istället för efter nyår? Kan du inte ringa o tjata o gråta och säga som det är att du inte orkar mer???
Jag hoppas verkligen att du får den bästa hjälp man kan få och att de skyndar sig som attans....
Säg till om du orkar ses ngn i mellandagarna ändå... vi är lediga o hemma och jag o Stella leker gärna med er, alt jag med dig :-)
KRAM!!!
Skickar peppande kramar till dig Therese! Förstår att det är jobbigt att vänta på hållfasta besked och på att få rätt vård! Låt någon ta hand om dig i jul, ta det lugnt och mys med familjen! God jul nere från Skåne, Jennie
Skicka en kommentar