20 november 2011

Slappsöndagsmamman

Jag och BFF Jenny bodde tillsammans i en sunkig
lägenhet i Kortedala way back in 2006.

Förr i ti'n, innan man och barn, var livet helt annorlunda. Inte bättre, bara annorlunda. Det är verkligen inte mycket jag saknar från den tiden, förutom att jag var frisk då, men det finns en grej jag skulle ge rätt mycket för just nu. Slappa söndagen.

Jag minns att jag kunde vakna runt nio, tio, äta gårdagens chips och läsk till frukost, sladda runt i mjukisbyxor hela dagen, inte borsta håret, titta på tv och sticka i soffan hela dagen och beställa pizza till middag. Inga måsten över huvud taget. Bara mig själv att rå om (både skönt och sorgligt).

Jag uppskattade såklart inte de här söndagarna som jag borde gjort utan gick omkring med söndagsångest för att jag skulle till jobbet dagen efter. Idag hade jag vetat bättre. Man saknar inte kon förrän den rymt eller vad man brukar säga.

Idag lämnar mannen storebror i Stockholm. Reser fram och tillbaka och kommer hem ikväll - och går direkt på nattpasset på jobbet (ja, jag vet vem det är mest synd om egentligen men nu är det här min blogg och jag bestämmer). Jag har alltså Theodore själv prick hela dagen och ska vara ansvarsfulla mamman som ser till att pojken är hel, ren, underhållen, stimulerad, soven, äten, utomhuslekt, glad och nöjd. Ni vet, perfekta mamman. heltidsjobbet.

Men idag vill jag bara vara 24 år och äta pizza i soffan. Så jag tänker vara latmamman. Slömamman, Flingor-till-lunch-och-film-mitt-på-dagen-mamman. Vara inne hela dagen trots att solen lyser fint utanför fönstret. Det är en fantastisk senhöst där ute, men vi har ätit müsli med mjölk till lunch och tittar på Monsters Inc. Jag har stickat några varv på de blå sockorna och snart ska Theodore sova middag. Då ska jag städa lite i köket och kanske vardagsrummet om jag orkar.

Jo, jag har dåligt samvete. Det har jag. Men efter fredagens pärs och gårdagens heldag med stora familjen är det här den bästa mamman jag orkar vara. Han får i alla fall alla pussar och kramar han vill.

3 kommentarer:

Jenky sa...

Jag tycker inte att någon är en dålig mamma för att hon vill ta det lugnt och vara hemma en söndag. Det verkar finnas en sån hets kring det där med att barn ska stimuleras och underhållas varje vaken minut på dygnet. Som om de inte hade en egen fantasi och förmåga att leka självständigt ibland. Det är väl bara bra att barnen får lära sig att mammor, precis som alla andra, också behöver få ta det lugnt ibland. Så inte ska du behöva gå med dåligt samvete! Theo kanske också tycker det är skönt att få vara hemma någon dag. :)

Thepas sa...

Gud så skönt! Det var precis vad jag behövde höra.

Theo sover middag och jag har städat köket. Nu är jag så trött i kropp och rygg att jag inte vill göra mer alls idag. Big Love på tv:n nu tills pojken vaknar.

Elin sa...

Ni har ju haft en aktiv helg, och din sjukdom utöver det, så tror jag att det är alldeles ypperligt att sitta hemma och mysa och slappa en hel söndag - både för dig och för Theodore! Du är den bästa mamman Theodore kan ha och det är ju super att ni bara kan mysa i varandras sällskap en hel dag!!!

Kram Elin