19 november 2011

Familjelördag

Idag har varit en så himla fin dag!

Det började med sovmorgon ända in på förmiddagen, eller ja, till typ åtta. Gött! Sedan fick barnen pannkaka till frukost och alla var ganska nöjda.

Jag hade en dålig start med massor av ångest och självhatskänslor. Jag har ofta det på morgonen då jag måste duscha och sminka mig och klä på mig och se mig i spegeln. Allt blir så uppenbart då. Allt det fula och jobbiga och värdelösa.

Allt det dåliga försvann som tur är när vi väl kom hemifrån och begav oss mot familjelördag på Världskulturmuseet. Psykologen Therése Javér läste sagor och pratade kring temat rädsla och sedan fick barnen måla sina egna glaslyktor. Pojkarna uppförde sig exemplariskt och det var så himla mysigt! Efteråt berömde psykologen oss för våra fina barn och vi var stolta som tuppar.

Två söta pojkar på spårvagnen.
Vi tittade runt bland de olika utställningarna och barnen lekte och var glada. Jag tog det väldigt lugnt och gick långsamt som en pensionär för att orka med hela dagen. Jag hade sjukt ont i vadmusklerna efter fredagens researchrunda på stan. Det kändes ungefär som jättemycket träningsvärk, vilket jag verkligen inte borde ha efter några timmars långsamt promenerande. Vi har ju ingen bil så vi är vana vid att gå mycket. En heldag på stan brukar inte vara några som helst problem.

Jaja, vi hade väldigt mysigt i alla fall.

Bus i kuddgropen.

Klätterväggen var inga problem för den stora pojken.

Grekisk sallad till lunch. Mannen fick köttfärspirog. Barnen fikade.
Efter museet handlade vi lite på ICA Focus innan vi åkte hem och lagade mat. Barnen var så himla glada och nöjda och mysiga hela kvällen att vi inte trodde våra ögon. De berömde lördagsmiddagen och till och med Theodore åt utan protester. Allt var perfekt, förutom att det tog sju evigheter att natta lilla pojken. Men det var nog mest vårt fel för att han fick sova för lång och för sen middagslur.

Nu ska jag kolla lite på Big Love och kanske sticka lite innan jag måste sova. Jag ska ju orka med en hel dag ensam med Theodore imorgon.

Barnens fina ljuslyktor står i ugnen och härdas.

1 kommentar:

Jenky sa...

För att ha något som kallas fulsjuka tycker jag att du är både fin och söt. Men det är klart att man inte känner sig på topp med en sån benämning. Glöm inte att jag älskar dig precis som du är och det gör alla andra också. :)