En sak mindre att ha ångest över, hälsar fisken.

Åååh, jag älskar vattenbassänger! Så fort jag krånglade mig i från kanten och lät det inte alltför kalla vattnet omsluta det där som jag inte fick tänka på var det som om allt det hemska bara rann av mig. All ångest bara försvann och jag fick för första gången på evigheters evighet använda och känna min kropp helt utan negativa känslor. Jag kunde använda mina musklers potential utan att begränsas av en tung och otymplig kropp.

Jag är tjock, alltså är musklerna starka, men på torra land är min kropp tung och slö och otymplig. I vattnet är den stark och fri. Mycket bättre förutsättningar för bra och lustfylld träning!

Det var jag och de andra tjocka tanterna i bassängen. Och det kändes så himla rätt! Nu ska jag gå så ofta jag kan. Helst två gånger i veckan. Som honung för själen!

(Hej, schitzo-Thepas heter jag)

Anywayz. Nu ska jag äta min välförtjänta efter-träning-middag bestående av en utsökt delikatesstallrik. Salami, paté, chèvre-ost, tomat, gurka och lite potatissallad. Yum! Till det Captain America på teven.

Life is good again.