Alltså, det är inte underligt att man känner sig lite som en maskin ibland. Klockan är fem i elva på kvällen och först nu har jag satt mig ner i soffan för att pusta ut. Och om fem minuter måste jag gå och lägga mig för att orka upp imorgon bitti utan att vara helt zombifierad.
Vakna klockan sju. Upp och i ordning och frukost och puss och hejdå. Jobb mellan nio och fyra. Cykla till dagis och hämta liten man. Hem och laga lax till middag samtidigt som jag försöker underhålla samme lille man. Äta lax. Lite Thomas och vännerna-film. Pyjamas, tandborstning och saga. Nattning i en och en halv timme. Disk och matlådor. Vika tvätt. Sortera ny smutstvätt i korgar. Tvätta av sminket. Slå in en födelsedagspresent. Packa färdigvirkad katt för leverans. Komma på att jag glömt fota katten. Inte orka packa upp och fota katt. Prata fem minuter med käre maken som kom hem klockan tio. Skriva blogginlägg. Få sovstress.
Men så har det ju varit bra också. Theodore har varit bedårande (förutom när han kämpande mot sömnen i en hel evighet). Mannen hade städat köket innan han gick till jobbet. Trevligt att prata med föräldrar på dagisgården. Jag fick glass på lunchen och solen har skinit hela dagen. Fint så!
1 kommentar:
Hahaha, va du skriver bra! Zombifierad, ååå va jag skrattade! Det är verkligen ett ord jag ska lägga till med i min vokabulär, för det stämmer så bra in på mig varje morgon...i synnerhet de morgnar jag inte har haft vett att lägga mig vid 22 kvällen innan som normala människor....som i kväll tex.Phuuust!
Jag kan tänka mig att det blir en del kämpande med sömnen när grinden på spjälisen är borttagen. Vi ska snart försöka oss på samma sak här hemma....jag kan väl säga som det är att vi dragit ut på det liiiiite för att jag anade vad som komma skulle....och får det bekräftat här också nu. Visst, det behöver inte bli så, men det tror jag nog;) Fortsättning följer!!
Ha det! Kram
Skicka en kommentar