Så, när jag sedan cyklade hem i regnet, såklart, surade jag lite men var vid hyfsat gott humör. Tills jag blev nedstänkt av en bil. Tack! Jag kom fram till dagis dyblöt och med igenimmade glasögon. Som tur är var Theodore duktig och kvittrande glad hela vägen hem. Tills vi kom till trappan. Då var allt annat mer intressant än att gå upp och jag såg hur ett trotsanfall var på väg. Jag prövade alla knep, lät honom få valmöjligheter (gå upp för trappan själv eller bli buren) och talade till honom på hans nivå - men ingenting hjälpte. Till slut fick jag helt enkelt lyfta upp honom och bära honom under vilda protester. Väl hemma låg han på golvet och skrek medan jag klädde av mig och började förbereda för matlagning. Efter en stund förstod jag att här skulle ingen mat bli lagad om jag inte mutade pojken glad igen. Så det blev Bolibompa på datorn vid köksbordet. Det var mäkta populärt.
Jag var nästan färdig med maten - stekt fisk med färska rödbetor, kokt potatis och citronsås - när Bolibompa inte var roligt längre. Men det passade ju ganska bra eftersom det var matdags. Trodde jag. det blev ingen mat äten och allt var felfelfel tills jag helt enkelt bestämde att det var läggdags, en halvtimme tidigare än vanligt. En mamma orkar bara så mycket liksom.
I sådana här situationer känner jag mig som en värdelös förälder. Allt pojken vill är ju egentligen att jag ska leka med honom. Umgås med honom. Vara med honom. Men jag måste ju få maten lagad! Det måste ju bli gjort. Suck. Jag önskar att jag bara kunde vifta med ett trollspö och så stod maten där. God och näringsrik. Så kunde jag hänga lite med min lilla kille istället. Och vara en bättre mamma. Det här med olika matkassar man kan få hemlevererade med recept är ju bra och fint men varför har ingen kommit på att leverera påsar med helt färdiglagad god och nyttig mat? Färdiga rätter för fem dagar, bara att lägga i kylen och sedan värma. Toppen!
Men men. Nu sover pojken och jag har diskat undan efter middagen. Nu väntar ett par timmar framför TV4 Science Fiction innan jag kryper ned mellan de obäddade lakanen. I händerna tänkte jag ha en stickning som jag påbörjar för tredje gången kan man säga. Det är en balaclava åt Theodore och den första jag stickade blev lite för liten så jag bestämde mig för att sticka en ny. Den andra blev stor nog att passa mig så den repade jag upp. Nu är jag inne på tredje försöket. Snälla, säg att det där med tredje gången gillt gäller för jag orkar inte sticka en till.
 |
| Hur ska det bli den här gången? Place your bets! |
5 kommentarer:
här är det också mycket vilja, och det är inte alltid det går att göra som hon vill. För jag tror inte att hon själv vill. Jag tror att hon vill vara tvärtemot och få raseriutbrott... Laga mat hade jag bestämt att inte göra idag, men maken fastnade i bilköer och det gick riktigt bra eftersom hon fick skölja potatisen.
Men jag funderar på att laga all mat dagen innan, alltså när hon gått och lagt sig laga nästa dags mat så det bara är att värma dagen efter. Men det begränsar ju rätterna en del. Allt blir liksom inte gott dagen efter...
Du är en bra mamma! det tillhör åldern att prova och protestera! Det är bara att gilla läget och välja sina strider :)
Tack! Det är skönt att få lite pepp.
Självklart är det normalt att en tvååring får trotsutbrott och det finns ingenting som vi kan göra för att avstyra dem alla. Och det bör vi inte göra heller för då blir vi curlingföräldrar. Jag ligger väl lite i riskzonen där tror jag.
Det är bara så jäkla jobbigt ibland. Då får jag försöka intala mig själv att jag lär honom att mamma inte alltid kan vara till hands. Att mamma inte alltid kan leka eller gosa. Även fast det skär i hjärtat av bara tanken.
Hej!
Ja men precis så är det. Livet. Sysslorna spretar åt olika håll. Envishet, vilja, trots, avundsjuka eller bara "se på mig mamma" kan trötta ut vem som helst. Och visste vore färdiglagad mat toppen. Själva tog vi upp fyra burkar från frysen igår till idag. En burk till varje familjemedlem. Så fick jag en timme över att sitta med döttrarna vis köksboret och pyssla. Det var idag det.
I morgon blir det köttfärssås på älgfärs..och det bli nog en annan femma :-)
kram!
Ps jag är övertygad om att din stickning kommer bli alldeles lysande! ds
Tror du inte att det är bra att han får lära sig att mamma måste göra andra saker än att leka med honom ibland också då? Det tycker inte jag är att vara en dålig mamma. :) Det tycker jag är att uppmuntra honom till att leka och greja lite på egen hand och det är väl bara positivt? Det är ju inte som om du skiter i honom fullständigt. Du är duktig! Ibland får man faktiskt vara lite trött och sur, även om man är mamma.
Jenky: Jo, jag vet att det är bra. Egentligen vet jag att han måste lära sig att mamma inte alltid är tillgänglig. Men efter en kväll som igårkväll känner man sig ändå som ett misslyckande. När man ignorerat sin gråtande och gnällande son för att göra en god och näringsrik middag som han ändå inte äter i slutändan, och lägger honom tidigare för att man inte orkar mer.
Suck. Ikväll blir det bättre. Då blir det Korv Stroganoff till middag och det går mycket snabbare att göra!
Skicka en kommentar