05 november 2010

Yey och Yikes på samma gång

Alltså jag ska ju klippa mig imorgon. Förr i tiden älskade jag att gå till frisören och komma hem med ett nytt snyggare jag. Jag var modig och testade olika färger och former på löpande band. Nu känner jag mig lite ängslig inför hela hårgrejen. Självklart lite för att jag skäms över att mitt hår är så risigt men, vaddå, han har säkert sett värre. Nej nu handlar ängslan mer om beslutsångest. Hur ska jag klippa mig? Förr hade jag antingen en klar bild framför mig eller gav frisören fria händer men nu har jag så många kriterier.
  • Håret måste fortfarande vara "långt". På ett eller annat sätt. Ingen page eller kortare. Då ser jag ut som en man. 
  • Frisyren måste också vara acceptabel om jag bara har tid att tvätta och borsta det. Många är mornarna då jag inte har tid att föna och vaxa och spraya och locka och platta. Typ alla mornar. Det gör inget om frisyren kräver lite styling för att bli perfekt men det måste gå att synas på stan helt ostylad utan att behöva ha mössa. 
  • Dessutom ska frisyren såklart kännas "jag". Lite alternativ-mamma. Fattar ni? 
  • Och så ska frisyren ha lite 50-talspotential. Det är nämligen den enda stilen jag har att ta till då jag ska klä upp (ut) mig. 
Alltså:
Det enkla, tråkiga och oprisvärda alternativet är att helt enkelt toppa håret lite, klippa upp och sneda till luggen. Zzzzzzz.

Det spännande, roliga och prisvärda alternativet är att våga slå till på någonting annat. Men vad skulle det vara? Långlugg, snedlugg, hellugg, kortlugg? Uppklippt, rakklippt, v-klippt? Axellångt eller hellångt? Undercut, sidecut eller symmetriskt? Jag har under veckan växlat vilt mellan alla alternativ och hela tiden skrämt sprungit in i det trygga och tråkiga hörnet. Jag kanske bara ska toppa lite. Fräscha upp.

Men hallå! Gråa tråk-tant-småbarnsmamma-Therese är utvisad! Rött kort, du får sitta på läktaren resten av matchen. Nu går du till frisören imorgon och ber honom klippa en tung hellugg strax ovanför glasögonkanten. Och så ser du till att han ramar in ansiktet lite på sidorna så att det blir snyggt när du sätter upp håret. Och så får han gärna klippa upp resten av håret och ta en decimeter eller så på längden.

Och hör sen!

4 kommentarer:

Jennie sa...

Hahahaha så roligt beskrivet:)Du skriver så klockrent och ärligt. Du bjuder på dig själv och jag gillar allt som har med din blogg att göra. Jag tänker så här: Mitt hår har haft alla färger, alla stilar och former...men sen jag blev mamma har jag fegat ur och börjat tänka att man klipper sig för att praktiskt kunna hantera håret bättre, inte för att bli fin. Kan det ha med tidsbristen numera att göra, hmm;)

Jag måste dock säga att jag trivs i min raka höga blankborstade lugg som jag har nu! Det kan liksom aldrig bli fel! Håret är fortfarande långt och stressade dagar är det bara att sno ihop en knut. Det blir ändå alltid "en frissa" av det eftersom luggen är där, välborstad och glänsande. När jag hade jämlångt hår såg det alltid trist ut när jag satte upp det! SÅ, jag slår ett slag för hellugg...perfekt till småbarnsmamman, hihi;)
LYCKA TILL, Jennie

Maria sa...

Lugg känns riktigt rätt just nu :) Ska själv ta och klippa lugg snart. Måste bara se till att boka den där tiden först ;)

Ha en fin lördag!

Maria sa...

förrsten, tack för tipset om fotoboks-stället. Måste jag undersöka närmare :D

Thepas sa...

Men gud, tack för så snälla ord! Jag blir alldeles bubblig av lycka.

Nu är luggen klippt och bilder kommer alldeles strax.