Vi är fortsatt förkylda här hemma. Mannen håller ihop rätt bra hittills men vi andra är rätt under isen. Theodore får alla sina mediciner och vi hoppas att han ska vara bättre imorgon. Personligen ber jag till högre eller lägre makter om en lugnare natt med mer sömn för mannen jobbar natt och jag har således ingen att knuffa upp varannan gång Theodore vaknar. Och mina energinivåer är rätt uttömda kan jag lova.
Och på tal om noll energi, Theodore äter så dåligt nu när han är sjuk. Han dricker ganska bra och det är det viktigaste, sedan petar vi i honom någon gröt, macka, glass eller frukt när vi kommer åt. Jag vet inte om det var sjukdomen, lågt blodsocker eller begynnande trots men pojken fick ett vredesutbrott utan dess like idag. Han och mannen hade kommit hem från Konsum, där de fyllt på glassförrådet, och Theodore skulle just få en glasspinne med vaniljsmak. Han smakar och plötsligt blir han vansinnig, slänger glassen på golvet och sig själv kort därefter. Där ligger han och sparkar med benen och gallskriker. Inget ledsen-skrik, inget ont-skrik, inget trött-skrik utan ett ilsket vredes-skrik.
Han var skitförbannad och vi fattade ingenting. Vi fick inte klappa eller lyfta upp eller ens titta på honom. Han bara skrek och skrek och kastade sig omkring på golvet. Vi vuxna såg på varandra och kunde inte låta bli att småskratta lite medan vi betraktade pojken och funderade på vad som utlöste vreden. Var det fel på glassen? Det var visserligen ingen isglass men vaniljglass har han ju fått förut och gillat så... Till slut var det jag som gav mig och satte mig en bit ifrån pojken med en ny glass i handen. Lite nonchalant sådär. Efter en stund slutade han gråta och gick fram till mig, tog glassen och satte sig i mitt knä. Utbrott över.
Var det här första trotset? I så fall förlorade jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar