Förkylningsnytt

Ja, då räknar även jag mig till de förkylda i den här familjen. Theodore är fortfarande ganska krasslig men det känns som att det är lite mindre snor och host och rinnande ögon idag. Mannen har börjat nysa men jag hoppas att det bara är inbillningssjuka, eller sympatiförkylning, för han har redan haft två förylningar sedan Theo började dagis. Man skulle kunna tro att det är barnet som ska få alla dagisbaciller men så är det inte. Det är pappan som får dem. Och nu mamman då. Halsen skaver, huvudet värker, näsan är täppt, nacken stramar och orken är på minus fem. Särskilt efter inatt då Theodore vaknade gråtandes ungefär en miljon gånger av att han hostade så mycket. Stackars bebis, stackars mamma och stackars pappa.

Jag VAB:ar idag. För första gången. Mannen är på väg till Stockholm för att hämta Edward och vi har svärmor här på besök, men Theo var så pass krasslig att jag inte hade hjärta att lämna honom hemma - var sig för hans eller svärmors skull. Det är inte lätt att vara/ta hand om en sjuk ettochetthalvt-åring.

Just nu sover pojken äntligen, han behöver det verkligen. Han har faktiskt sovit riktigt bra i nästan två timmar nu utan att hosta alltför mycket. Skönt! Medan pojken sover och svärmor läser på övervåningen skriver jag handlingslista och stickar på mina höstvantar. Jag har kommit till mitten av den näst sista blomman ungefär. Det blir ganska fint. Och hallå förresten! Vi har ju fått hem vår fina nya kamera nu, så jag kan ta en bild och visa!

Här sitter jag och bloggar och stickar.

Och när jag ända är inne på stickningar kan jag visa två av de födelsedagspresenter jag stickade och nu har gett bort. En rosa mössa med rosett och en kort halsduk med knapp.

Mössa till Annagreta.

Halsduk till Sushila.