Lördagsmys för fyra

Den här helgen är en Edward-helg och det blir roligare och roligare att se hur bröderna leker tillsammans. Det är helt fantastiskt att se hur de interagerar, Theodore blir helt annorlunda när han är med sin storebror. Han tål mer och blir duktigare. Tillsammans med Edward kan han gå åt rätt håll, och Edward får minsann ta nappen ur munnen på honom. Edward får till och med borsta hans tänder utan minsta gnäll! Theodore lyser verkligen upp när han får se sin storebror och det är bedårande att se dem gosa och leka.

Bröderna frukostleker.

Stor och liten. Utan att vi visste om det hade storebror fått precis likadana skor som lillebror!

Små utflykter

Idag har jag och Theodore varit hemma tillsammans eftersom han inte är riktigt frisk från sin förkylning. Han är liksom för sjuk för det höga tempot på dagis men för frisk för att sitta inne hela dagen. Alltså tog vi en liten tur med vagnen och gjorde lite ärenden.

Mamman och Theodore väntar på spårvagnen.

Lägger locket på.

Först åkte vi till stan och köpte leksakslådor med lock på Bolagret. 99:- styck och jättesöta.

Sedan handlade vi på ICA MAXI i Angered varefter vi bestämde oss för att vi absolut inte orkade laga middag och åt på Donken istället.

Tillbaka

Nej, jag har inte försvunnit på vägen eller fastnat i den amerikanska säkerhetskontrollen. Jag har kommit hem efter en fantastisk semester och är fortfarande jetlaggad. Det bryr sig inte disken om. Inte heller jobbet eller det tomma skafferiet. Jag försöker att ägna min fria tid åt min älskade son och min älskade man och sen är jag sååååå trött att jag liksom nästan dör lite om jag inte får somna bums.

Så jag återkommer med mer tjat om Theodores äventyr och den fina resan. Jag ska bara vila lite.

Göttäta galore!

Ooooohmygooood! Klockan är nio på kvällen här i NY och jag är så määääääätt! Vi har varit ute hela dagen och mys och ätit. Och ätit. Och ätit. Den här sista hela dagen i New York kom vi på att vi varit lite dåliga på att äta. Alltså, vi har ju ätit frukost, lunch och middag och fika men vi har liksom inte bara frossat i alla de godsaker som finns överallt framför våra ögon. Det skulle vi minsann ändra på och var bättre än på Coney Island?

Vi åt frukost i Little Italy innan vi tog tunnelbanelinjen N mot Coney Island och åkte de dryga 45 minutrarna till ändhållplatsen. När vi kom fram slog det oss att det nog hade varit smart att kolla upp när allt öppnade. Det var helt dött överallt och trots att det är lågsäsong nu misstänkte vi att vi var lite tidiga. Klockan var bara runt elva och efter ett tag luskade vi ut att allt det roligaste inte började förrän vid fem. Yey. Men solen sken, det var runt tjugo grader varmt och det gäller att göra lemonad om livet ger en citroner. Så vi stannade. Myste och åt. Och åt och åt.

Vid fem såg vi en creepshow som var lite halvbra, sedan åkte vi hemåt vid sexsnåret. Nu ligger vi i sängen och kollar på NCIS. Vi är så mätta att vi bara orkar ligga ned och andas. Knappt. Det är inte så skönt.

Frukost i Little Italy. Bagel, varm choklad och cannoli till mig. Bagel, espresso och eclaire till mannen. 

Boardwalken på Coney Island. Öde.

Ett bra sätt att fördriva tiden är att äta. Vi började med corndogs.

Nöjesfältet från piren.

Jag pekar på en hamburgergubbe.

Och så åt vi igen. På Nathan's. Det var tydligen de som uppfann varmkorven eller hur det var. 1916. Cheese fries, chili dog och cheese and bacon dog. Jättestor Homemade Lemonade till det.

Och sen tog vi varsin Sol.

Jaha och så gick vi runt lite innan vi åt igen. Friterad fisk och friterade skaldjur av olika slag. Och så fries och cornbread. Mannen drack gigantisk öl, jag drack lemonade. Även om vi delade på en rätt hela tiden började vi nu bli rätt mätta efter all den feta och friterade maten.

Jag köpte en fin tröja. Theo fick en likadan fast röd med gult tryck.

Ja och så åkte vi hem, bytte skor och gick ut för att köpa pizza på en av de bästa pizzeriorna i stan, Lombardi's. Vi fick akut hjärnsläpp och beställde en large vilken var gigantisk. På vägen gick vi förbi världens coolaste lilla Rice pudding-ställe. Risalamalta alltså, typ, fast tusen gånger bättre. Rice to Riches heter det och serverar rispudding i alla tänkbara smaker. Det var typ det godaste ever men för mycket så nu ligger en halv gigantisk pizza, en och en halv liter cherry cola och en tvåportioners rice pudding med hasselnöt och chokladsmak här bredvid oss i sängen och ingen orkar äta.

Friday

Etiopisk mat. Det var lite som indisk mat med en slags syrlig pannkaka som man använde för att skopa upp maten som smakade kryddigt - ofta med kanel. Det var smaskens!

Nu är det lördag och vi har nyss vaknat och duschat. Klockan är kvart över nio och solen skiner i New York. Vi ska åka till Coney Island idag!

Igår tog vi det ganska lugnt jämfört med tidigare dagar. Vi strosade runt lite i Soho, tog tuben till Central Park och åt Etiopisk middag med cheferna och deras sambos/fruar. Mannen fick klätterutrustning i form av skor och sele medan jag fick nya fina kängor. Och så köpte vi lite presenter.

Nu ska jag borsta håret och göra mig i ordning, sedan ska jag putta upp mannen ur sängen för jag är hungrig!

Coney Island baby!

Mina nya fina stövlar från Timberland. Snygga och praktiska, passar lika bra i stan som i pulkabacken.

Torsdagen - bättre sent än aldrig

Igår (torsdag för oss som har en annan tid än er i Sverige) däckade jag som en klubbad säl när vi kom hem till hotellrummet på kvällen så jag hann inte blogga. Jag skulle ligga i sängen och sticka och se på teve men jag störtsomnade istället. Rapport kommer istället här och nu, när vi pauserar lite på hotellrummet. Vi spatserade runt i Soho och studentområdet vid NYU igår. Shoppade lite, åt lite och tittade massor. Dagens shoppingskörd bestod i ett stycke kastrull-set åt Theodore (julklapp) från Crate & Barrel och två stycken garnnystan från Purl Soho. Här kommer bilder.

Frukost på ett café i Soho. Jag åt pannkaka och mannen omelett. Det vi saknar nästan mest av allt förutom vår son är cafékulturen vi blivit så bortskämda med i vår del av världen. Är du ute på stan är det mycket sällsynt att du behöver gå mer än ett kvarter innan du hittar ett café där du kan fika/vila/gå på toa. Här finns vagnar och hål i väggen, mycket sällan finns mysiga caféer där man faktiskt kan så sig ned och vila fötterna. Typ Starbucks men där smakar kaffet bajs. Bränt bajs.

Åh, den här fina garnbutiken fick jag besöka och botanisera i så länge att jag tröttnade. Jag har i flera år följt bloggen, nu fick jag besöka butiken!

Se bara! Jättefina stickade ... saker.

Världens finaste haklappar. Men mycket opraktiska.

Världens finaste portmonäer. Synd att jag inte använder sådana, annars hade jag lätt köpt den här gulblommiga.

Det fanns inte bara fina färdigsydda/-stickade saker. Det fanns såklart garn också! Jag fick med mig ett nystan rosa Lacey Lamb (50g) från Jade Sapphire Exotic Fibres och ett nystan ljusblå Eco+ (250g) från Cascade Yarns. En sjal ska det bli av det rosa, och kanske en halsduk eller så av det blå. Vad tycker ni?

Vi tog en korv- och drickapaus i Washington Square Park. Korven var äcklig men drickan var god. Det fanns hundratals (nåja, minst tjugo) ekorrar överallt i parken.

Efter pausen gick vi lite till innan vi var tvungna att äta igen. Man måste äta mycket när man har semester. På Crumbs kan  man äta världens godaste cupcakes. Vi valde Half baked och om man kan sin B&J:s så vet man vad det betyder. Jag åt min halva med mjölk och mannen med kaffe.

Ok sen gick vi lite till och åkte hem till hotellet och slappade. Sedan var det mat igen. Vi åkte tuben tillbaka till studentområdet och slog oss ned bland alla ungdomarna på Dallas BBQ. Vi fick till och med visa leg för att få dricka öl. Fniss. Ölen kom förresten i gigantiska frostade kupor. Very nice. Very classy.

Alltså. Jag vet att det här inte ser så gott ut men jag kan lova att det var det. Hemgjord coleslaw, marinerat fläsk- och nötkött, bröd och pommes med skalen kvar. Jag åt dubbelt så mycket som jag orkade och ändå var typ en tredjedel kvar.

Efter maten delade vi på en Pineapple Crush. I det röda röret finns tequilan som man fick hälla i själv. Jag fick hjärnfrys, mannen gomsegelfrys. Sedan gick vi hem och stensomnade.

Dag ett. Till fots.

Dagens promenadsträcka: Lafayette str. 120 till Times Square.  5 km, 10 timmar, inklusive shopping och fika.

Vi har det så bra här i New York så ni förstår inte! Igår slappade vi lite på rummet innan vi promenerade den några minuter långa promenaden till den restaurang där vi skulle möta cheferna och deras respektive. En kinesisk restaurang här i Chinatown som heter Joe's Shanghai. Den ska tydligen vara mycket omtalad och har riktig kinamat, till skillnad från alla andra jag varit på. Vi åt dumplings till förrätt och fried rice cake med räkor till huvudrätt. Mycket gott. Vid halv elva gick vi hem och däckade i den sköna sängen - vi hade trots allt varit vakna i typ 25 timmar.

Vi sov och sov och sov och vaknade vid halv åtta - magnifikt! Sedan gav vi oss av ut på stan för att promenera från Lafayette street till Time Square via Soho. På vägen besökte vi  bland annat minst sju hundra skoaffärer, JC Penney och Macy's. Väl på Times Square handlade vi presenter till barnen på Toys 'r' Us där vi också sprang på ena chefen och hans sambo. Vad är oddsen liksom?

Runt åttatiden kom vi tillbaka till hotellrummet efter att ha åkt tunnelbana. Jag höll på att dö av tröttma men vi släpade oss ändå ut på gatorna igen för att hitta mat. I Little Italy valde vi restaurang El Piccolo Buffalo där vi åt stenugnsbakad pizza och drack öl. Det var romantiskt och mysigt förutom när en engelsman kräktes kaskader över hela sitt bord och sina kamrater. Efter maten gick vi till en grocery store och köpte öl, Snapple-kopia, chips, vatten och Oreos. Nu ska allt detta ätas i sängen framför teven. Gött!

Joe's Shanghai i Chinatown. Bästa dumplingarna i stan vad det verkar.

Fried rice cake med räkor.

Frukost på Starbucks. Fika på Starbucks. Och alla gånger nya spännande tolkningar av vårt namn.

Trött Therese vilar fötterna på Macy's.

Äntligen framme på Times Square!

Dagens shopping-skörd. Pyjamas med fötter, Levi's-hängslisar och Thomas-Tågetleksak till Theodore. Lego-spel och roliga godisar till Edward, finklänning och strumpbyxor till mig och schampoo + balsam till semester-Sharparna.

Framme!

Nu  har vi äntligen ställt ned våra väskor och installerat oss i hotellrummet i Chinatown, New York, USA. Resan var lång men förlöpte utan problem trots att jag är så flygrädd. Faktum är att jag bara fick en liten panikattack precis innan vi skulle boarda planet från Landvetter, sedan gick allt som en dans och jag var inte rädd en enda gång!

Vi har just pratat med mamma hemma i Göteborg och hon meddelade att allt hade gått så bra med Theodore. Han hade inte varit ledsen utan glad och hade somnat utan problem på kvällen. Alldeles strax ska vi ta en promenad för att se på omgivningarna i Chinatown och till kvällen ska vi äta middag med cheferna och deras fruar. Mina chefer alltså.

Jag gick upp halv fyra, mannen gick upp tio över fyra, taxin gick kvart över fyra.  Till vår stora glädje fanns Espresso House på Landvetter och frukosten var räddad!

Två glada semesterfirare på flygplatsen.

Flygresorna gick så himla bra trots att den ena var lååång. Vi tittade på film och lyssnade på musik och åt och åt och åt. Det enda jobbiga var egentligen att jag fick lock för öronen och det sitter fortfarande i.

Utsikten från vårt fönster. Vi bor alltså precis mitt i Chinatown. Tunnelbanestationsnedgång precis tvärs över gatan och utanför bild finns en Dunkin' Donuts. Det är nästa stopp.

Det lilla hotellrummet. Precis stort nog för en säng, ett skrivbord och två resväskor . Men alldeles lagom för oss. Det är fräscht, sängen är skön och det ligger på Manhattan och det är det viktigaste.

Adios amigos!

Om tio timmar lyfter planet mot New York (med mellanlandning i London). Om sju och en halv timme väntar en taxi på oss utanför grinden. Väskan är nästan färdigpackad, pengar är växlade, pass är ordnat. Det ska bli så otroligt spännande och underbart och läskigt. Jag kommer att sakna ihjäl mig efter min lilla bebis men så har jag ju saknat ihjäl mig efter kvalitetstid med min man också. Vi behöver det här. Vi behöver få vara ensamma tillsammans och bara ha mysigt och rå om varandra. Det ska bli underbart!

Jag stänger av telefonen under resan men det går väldigt bra att maila eller höra av sig på fejjan. Vi har datorn med oss och jag planerar att blogga minst varje dag.

Det känns lite lättare att lämna lilla stora knyttet efter en sån här myskväll. Det hade varit jobbigt att åka om sista kvällen varit gnällig och ledsen ... men det såg Thomaståget till att vi slapp!

Dan före dan

Nu har jag och mamma/mormor lämnat lilla vilden på dagis. I eftermiddag är det hon och pappan som hämtar och sedan är det mormor för hela slanten ända till på måndag nästa vecka. För imorgon bitti åker vi. Kvart över fyra på morgonen står en taxi och väntar på oss utanför grinden, då åker vi till New York och kommer inte tillbaka förrän den 25 oktober.

Jag kommer att sakna mitt lilla knytte något alldeles ofantligt mycket men han kommer att ha det bra med mormor. Jag och mannen ska vila, mysa, äta och dricka gott, shoppa, sova, strosa och bara vara.

Men oroa er inte, jag uppdaterar bloggen som vanligt.

Veckohandling

Alltså ibland när man är och handlar och har varit vaken sedan klockan sex så blir man bara så himla trött.

Då kan man sova sig igenom typ vad som helst.

Sköna lördag

Theodore provkör sina nya skor. Påsen med den lilla skokartongen ville han prompt bära själv.

Pust! Äntligen får jag sitta i soffan och vila mitt stackars kadaver till kropp. Det har varit en lång men mysig dag. Theodore vaknade halv fem och ville absolut inte sova. Dåligt eftersom våra grannar tydligen klagat på att vi väsnas för tidigt på helgmornarna. Jag kämpade för att få pojken att somna om och efter en halvtimme sov han en stund i min famn och en stund i min säng. Jag sov inte.

Under förmiddagen var det tvätt och disk som stod på schemat. Martin och lilla Alma kom över på lite fika och sedan var det middagslur som gällde för hela familjen. Det kan möjligtvis vara ett sömnrekord, vi sov från halv tolv till tre. Alldeles sömndruckna klädde vi på oss och åkte in till stan för att göra lite ärenden. Vi växlade till oss lite dollars och köpte lite nödvändigheter som nya skor och tallrikar till Theodore. Hans små "lära sig äta"-skålar börjr bli för små och vi vågar inte riktigt lita på att han inte slänger vårt porslin i golvet. Det är mycket "banka" just nu och saker flyger lite hit och dit.

Vi kom i alla fall hem ganska sent, efter sex, så vi lekte/vek tvätt en stund och sen var det sovdags igen, men nu tänkte vi vuxna vara vakna en stund till. Jag i alla fall. Imorgon ska vi veckohandla åt Theodore och mamma som ska mysa och leka utan oss hela nästa vecka.

Theodores nya skor. Timberland, storlek 23 (!), 499:- från Timberland-butiken bakom Domkyrkan.

En av Theodores nya tallrik. Plast, 19:- från Lagrhaus. Ha fick en djup också.

Fixa det här, annars!

Sitter i telefonkö till SJ:s kundservice. De har hittat fel på 2 av 3000 hjul och ställer således in alla Intercitytåg. Nej, det är inget skämt.

Min mamma har en biljett till på söndag eftersom hon ska komma hit och passa Theo medan vi är i New York. Måtte SJ fixa det här åt oss nu annars jävlar!

Motivation, tack.

Det här med att inte äta socker och för mycket fett (eller för mycket kalorier över huvud taget) går ganska bra. Det är inte ens särskilt jobbigt längre och det finns flera gamla fallgropar jag inte ens vill ha längre. Läsk till exempel. Smågodis (förutom choklad) är inte heller så lockande. Andra saker är värre, choklad och mackor och chips ... och för stora portioner.

Skillnaden syns inte direkt på vågen men det känns väldigt bra i kroppen. Jag behöver inte allt det där extra och det känns bra att vara utan.

Och så blev Theodore sjuk. Det gick fortfarande bra att äta duktigt, det blev ingen cykling till jobbet men så kan det bli.

Och så blev jag sjuk samtidigt som Theodore. Och det gick sisådär med att äta bra. Jag orkade inte göra duktig frukost till mig själv och åt några mackor, jag orkade inte laga duktig mat utan det blev diverse halvfabrikat, jag gick hemma och hade tråkigt och var urtrött och kikade i skåp lådor efter saker att äta.

Och så blev Theodore frisk och jag är fortfarande sjuk. Nu är alltså läge att börja cykla till jobbet igen (nej jag orkar inte, jag är sjuk och åker spårvagn, tack). Nu är alltså läge att börja laga ordentlig mat igen (nej, jag är död när jag kommer hem, jag är sjuk och det blir pyttipanna till middag, varsågod). Nu är alltså läge att sluta småäta (nej, jag tycker synd om mig själv, jag är sjuk och ville ha kanelbulle och kakor igår och idag vill jag ha choklad).

Så nu sitter jag här efter lunchen med en mage sprängfylld av choklad som jag bara ville ha med hjärnan. Det känns inte alls bra och jag ångrar mig bittert. De typ, tre-fyra första bitarna var goda - resten bara ångestfyllda. Jag skulle slängt dem men jag hade inte kraften då. Så jag åt upp dem.

Ge mig nu lite motivation att äta duktigt och inte fuska de här dagarna som är kvar till vi åker till New York. Väl där tänker jag göra lite som jag vill, för det är ju trots allt semester, men det finns ingen anledning att tappa koncepten redan nu.

Pepp tack!

Lungpesten fortskrider

Men suck! Kan jag inte få sluta hosta snart? Jag har faktiskt inte tid att vara sjuk för jag ska åka till New York på tisdag. Jag borde kanske gå till jourcentralen och be om lite hostmedicin, men jag har inte tid med det heller för mannen jobbar eftermiddag den här veckan. Har det inte blivit bättre till på lördag går jag då.

Jag tycker dock att jag mår en aning bättre i övrigt och således fick Theodore vara vaken till ordinarie läggtid ikväll. Vi hade urmysigt.

Till middag blev det fylld pasta med tomatsås och parmesan. Tomat och majs till det.

Ibland är man så hungrig att man måste äta från två tallrikar.

Och till efterrätt tyckte vi att vi kunde få en bulle. Faktiskt.

Kära dagbok

När man är sjuk i någon slags lungpest, har jobbat hela dagen, hämtat son på dagis, lagat mat och duschat hämtad son så får man lägga barnet en halvtimme tidigare så att man får ligga i soffan och vila. Det får man.

2xSävehof

Den ena matchen var inte särskilt spännande, den andra nästan alltför spännande. Så kan man kanske sammanfatta dagens handbollshändelser.

Dammatchen mot danska Viborg var sannerligen ingen spännande tillställning. Viborg körde över de svartgula utan pardon och det var helt väntat. Viborg är trots allt världens bästa damlag med helproffs och landslagsspelare på varje position. Sävehof har egna produkter. Stämningen i hallen var lite avslagen och trots att  vi var över 2000 personer i publiken infann sig aldrig någon "känsla". Det är så synd att det är så med damhandbollen. Jag önskar att jag inte behövde skriva så och spä på alla redan förutfattade meningar. Resultatet blev i alla fall 37-24 och att siffrorna inte skenade iväg mer hade laget målvakten Cecilia Grubbström att tacka för. Jag tror att hon tog sex straffar av åtta eller något sånt. Helt sanslöst.

Herrmatchen, däremot, var en orgie i "känsla". Man kunde inte tro att publiken bara vuxit med runt 300 personer för nu klappades och hojtades och hejades det minsann. Och spännande var det. Lite för spännande nästan. Sävehof ledde stort fram till slutet då de plötsligt tappade fokus och i slutändan blev det en kamp om sista målet. 33-32 vann de med till slut i en match som kantades av kulörta kort och två fingrar i luften. Jag har ingen aning om hur många utvisningar som utdelades men jag räknade till fyra röda kort. Fyra! I samma match! Egentligen var det nog en helt perfekt match i mina ögon med mycket action, många smällar, mycket hjärta och oerhörd spänning i slutet.

101010

Jaha men då drar väl jag och ser två Sävehof-champions league-matcher i rad då.

Vad ska ni göra denna 10-söndag?

Lite Theodore så här för omväxlings skull

Det är mycket "ajaj" just nu. Busfrö var ordet.

Men med mycket "ajaj" - alltså nyfikenhet, upptäckarlust och mental mognad - kommer också stora framsteg. Som att lära sig hur man använder nässpray till exempel.

Och jobbargubbar är fortfarande exakt lika intressanta. Så här kan han stå hur länge som helst. Tills vi måste gå hem.