Snaaark!

Stora maskiner!

Efter att ha jobbat till elva på kvällen igår utan lunchrast såg jag verkligen fram emot en god natts sömn. Gärna sju-åtta timmar. Men så vaknade Theo klockan fem och de sju-åtta timmarna blev bara fem.

Stressmorgon alltså. Och barnvagnsförråds-nyckeln hos mannen på jobbet. Suck. Som tur är var Theodore duktig och gick själv nästan hela vägen. Åt rätt håll nästan hela tiden.

Nu till jobbet för att jobba som en gris för att slippa jobba över även ikväll. Och mannen jobbar hela helgen så jag och Theo får klara oss alena.

Gnäll gnäll gnäll men ge mig en mjuk plats och någon timme så är jag människa igen. Eller det räcker nog med en latte. Eller fem.