27 maj 2010

"Hurra för Göteborg, och hårdrock"

Theodore och jag på hårdrockskonsert.

Nu har Theodore varit på sin allra första konsert. Mustasch stod för musiken och Liseberg var arenan. Vi föräldrar var allt lite nervösa när vi stod där i den milslånga kön till entrén. Klockan var redan åtta (läggdags för Theo) och pojken var minst sagt trött och gnällig. Att några skyddskåpor skulle sitta på huvudet kunde vi glömma. Det ordnade dock till sig när vi väl kom in och med en napp i truten och en i varje hand fick kåporna sitta på. Sedan var han lugn och duktig resten av konserten och vi hade alla mysigt.

Visst saknade jag att stå längst fram och gasta med i låtarna men att stå längst bak och digga är helt klart bättre än stanna hemma.

Bandet gjorde en bra insats och det var undehållande även om Ralf Gyllenhammar var lite väl tjötig ibland. Ja, vi fattar att du gillar blåvitt liksom. Han kläckte i och för sig ur sig en del bra grejer. Som citatet i rubriken till exempel.

3 kommentarer:

Jenky sa...

Ja, det var ju verkligen ett tag sedan man stod längst fram och gastade med i låtarna. :D Tycker det är trevligare längre bak där det inte är så jäkla svettigt, trångt och pubertalt.

Anette sa...

Coolt! Det är ju inte alla 1-åringar som varit på Mustasch liksom :-)

Tyvärr blev det aldrig nåt Mustasch för mig igår. Jag var astrött, det var regnskurar, vi hade inte fixat nån barnvakt så allt rann ut i sanden på nåt sätt.

Knit-Marie sa...

Senast jag stod längst fram och gastade, var Nazareth på Lisebergsscenen. Råddarna och jag hade en gemensam bekant. Milda tider vilka vilda tider!