En ny dagens

Jag har snappat upp i bloggosfären att det finns någon slags hatkärlek till listor och "dagens". Att det är någonting man tar till när idétorkan slår till. Jag tycker däremot att det är ganska trevligt att läsa blogginlägg av typen "dagens" och drar mig inte för att slänga in några då och då.

Igår blev jag som sagt fullkomligt besatt av att polaroidisera mina bilder och jag satt i flera timmar och såg hur helt ordinära fotografier blev underbart vackra i polariod-style. Jag gick igenom familjens bildmapp som sträcker sig från att jag och mannen träffades till nu (var bilderna från mitt tidigare liv finns vet jag inte längre) och det var många fina minnen (och en del jobbiga) som blev till polaroid-bilder.

Detta födde idén om den nya "dagens" och jag lanserar nu följetongen "Dagens polaroid". Det kan vara en nytagen bild eller en gammal från arkivet men den ska säga någonting. Berätta en historia eller väcka en tanke hos mig. Här kommer premiärbilden:

Här sitter Theodore, fyra månader, i en fåtölj på Espresso House i stan. Jag saknar tiden då vi var hemma tillsammans och kunde åka in till stan och fika. Vi hade våra vattenhål, exempelvis amningsrummet på Åhléns och just det här Espresso Houset som hade så bra och amningsvänliga korgstolar. Jag tog en frappino med hallon- och granatäpplesmak medan Theo nöjde sig med bröstmjölk och vadhelst han fick gnaga på. Här har han fått lapp-kudden som Eleonor sytt, favoriten just då.

Det här är en tid som aldrig kommer tillbaka. Det är inte samma sak att fika med en ettåring som en fyra månaders bebis kan jag lova. Både lättare och svårare och roligare och jobbigare.

Förälraledighetens tempo under bebistiden med första barnet är någonting unikt. En tid då man helt och hållet anpassar sitt liv efter en liten liten individs rytm utan att ta hänsyn till sig själv eller eventuella syskons behov eller önskningar. Jag vet att det var en otroligt krävande tid utan sömn och med stor förvirring. Men jag saknar den ändå.

Det kommer jag nog alltid göra.