Arbeterskan rapporterar

Första arbetsdagen efter föräldraledigheten är nu över. Det gick bra, faktiskt bättre än förväntat. Alla var glada att se mig (eller så verkade det i alla fall) och det bjöds på god utelunch. Jag behövde inte alls vara orolig över att jag blivit överflödig under de tio månaderna jag varit borta för det var bara att sätta tänderna i arbetet på en gång. En ny praktikant hade lagts till skaran och tillsammans började vi knåpa på logotypeförslag åt vår största kund. Det kändes mycket ovant att sitta vid datorn och Illustrator var som rena grekiskan men jag känner att det kommer att ge sig med tiden.

Jag saknade såklart mina pojkar hela dagen men det gick bra ändå. De var glada när jag kom hem och Theodore får numera lägga sig en timme senare så vi hinner gosa lite. Och det gjorde vi. Gosade lite. Lite. För det är verkligen inte mycket att gosa och leka i en och en halv timme när man är van vid hela dagar. Men jag tar det jag får.

Tiden, eller bristen på den, är nog det jobbigaste. Det är inte så att man har oceaner av tid till övers när man är föräldraledig, men eftersom jag har sån tur att jag har en man som jobbar skift så har vi haft mycket tid tillsammans. Nu blir det bara ett par timmar på kvällen och då ska jag hinna umgås, äta, vila lite, blogga, läsa lite bloggar och sticka eller läsa alla böcker som står i kö. Jag vet att det är så det är i livet som arbetande småbarnsförälder och jag vänjer mig nog med tiden.

Jag lovade ju att jag skulle utvärdera 5-minutersmetoden nu när det gått över en vecka sedan vi började. Det har fungerat över all förväntan! De första kvällarna skrek Theodore ganska länge (men inte längre än normalt) men redan andra kvällen märkte vi en skillnad till det bättre. Sedan började han skrika mindre och mindre och snabbare än jag trodde somnade han plötsligt själv. I början vaknade han efter en stund och skrek en stund men sen slutade han med det också. Inatt var första natten han somnade om själv alla gånger han vaknade. Det är som magi! Vi hörde honom gnälla från rummet men han tystnade efter en liten stund och vi somnade om allihopa.

Jämfört med vad vi är vana vid så är det här helt fantastiskt och jag märker tydligt att Theodore är så mycket mer tillfreds när han ska somna.

Tack igen moster och Johnny för tipset!