Sömnen

Förutom nu i förkylningstider, då Theodore vaknat 10-15 gånger per natt, börjar det ljusna så smått angående sömnen. Det är inte perfekt, han är ju trots allt bara sju och en halv månader, men det räcker att tänka tillbaka två månader i tiden för att nästan gråta av tacksamhet.

Då: Nattningarna tog 30-120 minuter. Killen bars runt i BabyBjörnen, runt runt runt, tills han somnade. Därefter krånglade vi så varsamt som möjligt ut honom ur selen och lade honom i spjälsängen. Vakningsfrekvensen var nog en 50-60% och då ville vi bara grina. Upp igen i selen i 10-30 minuter, minst. Ibland var vi (läs: mannen) tvungna att gå ut och gå med BabyBjörnen på gården. Mitt i natten. Ibland i över en timme. Ibland orkade vi inte utan jag ammade honom till sömns innan vi lade honom i sängen. Där sov han, oroligt och viftandes, i kanske 15-30 minuter i taget. Han sov inte på natten. Han sov inte på dagen. Han sov inte i sin säng, inte i famnen och inte i vagnen. Vi var helt slutkörda allihopa.

Nu: Nattningarna, som oftast jättemysiga, tar 5-20 minuter. Pojken läggs i sin säng och en av oss vuxna sitter hos honom tills han somnar. Lägger en hand på den lilla kinden. Klappar den lilla handen. Han vaknar fortfarande ganska ofta (5-15 gånger per natt skulle jag tippa) men nu kan man stoppa i nappen och gå och lägga sig igen, inte krångla på sig en sele och gå runt runt runt i all oändlighet. Han sover gott i både sängen och vagnen. Vi är trötta men inte alls utmattade.

Det är faktiskt så mycket bättre att vi har börjat experimentera med att låta Theodore somna själv i sängen. Utan att vi sitter bredvid. För två månader sedan gallskrek han om vi lade ned honom. Nu ligger han mest och pysslar för sig själv och är inte ledsen alls. Några gånger har det hänt att han somnat av sig själv när vi tröttnat på att sitta bredvid sängen och gått ut ur sovrummet. Så vi prövar lite.

Nu har Theodore legat i sin säng i en timme och småpratat för sig själv - men inte somnat. Ska jag låta honom ligga, eller ska jag ta upp honom, eller sitta hos honom och lura in honom i sömnen med klappar och sånger? Han är ju inte ledsen... Han får nog ligga ett tag till. Jag går ned om han blir ledsen eller gnällig.

En annan bra sak är att Theodore har börjat lära sig att stoppa in nappen själv. Ibland i alla fall. Om den ramlar ut tittar han på den, om den är åt någorlunda rätt håll stoppar han inte den igen. Om den är bakochfram leker han med den istället. Jag räknar inte med att han ska kunna göra det mitt i natten ännu men det är fin framgång!

Ännu en annan bra sak är att Theodore har namnsdag idag. Hurra!

------------------------------

Theodore hojtade lite (haj! haj! haj! haj!) så jag gick ned och tittade till honom. Då hade han legat i sängen i nästan en timme och en kvart. Det är länge tycker jag så jag hjälpte honom att somna, höll honom i handen och strök honom över pannan och näsroten. Han somnade efter ungefär tio minuter. Min lilla mysing.