Igår var dagen då vi bestämde att det var dags för Theodore att somna i sin egen säng. Han verkade må så mycket bättre och hade inte alls lika mycket besvär av tanden. Han verkade mer tillfreds och det betydde inget mer vyssande och bärande i selen på natten, inget mer ammande till sömns. Både jag och mannen var oroliga och bävade inför en natt fylld av skrik och gråt och när kvällen närmade sig hade jag ont i magen. Jag hatar att se min bebis gråta!
Vid 18 hade vi precis kommit hem efter att ha ätit friterad kyckling på NFC i Nordstan (jättegott!). Theodore började bli lite trött och jag gjorde i ordning en flaska ersättning. Jag och mannen satt bredvid varandra i soffan och Theodore låg i mitt knä och åt. Han sög i sig hela flaskan i ett huj och slumrade sedan till medan mannen strök honom över håret. Supermys!
Jag väckte lilleman lite försiktigt innan jag rapade honom och bytte till pyjamas, sedan gosade vi lite innan jag lade ned honom i sängen. Hur skulle det gå? Hur länge skulle han skrika innan han somnade av utmattning?
Älsklingsungen tittade lite på mig och log. Sedan insåg han att det inte var lek på gång och började gnälla och småskrika lite. Då fick han nappen (som han börjat ta igen) och jag började vagga sängen. Döm om min förvåning när barnet börjar somna! Han kämpar emot lite i några minuter och tittar mot lampan i taket men efter en liten stund tittar han på mig som för att se att allt är ok, sedan somnar han.
Somnar! Och sover i fyra timmar utan att vi behöver söva om en enda gång! Vi hörde honom några gånger när han viftade i sängen och trodde att det var kört men han somnade om varje gång. Själv!
Vid tolv hade jag fortfarande inte gått och lagt mig, någonting som inte hänt på många månader eftersom jag varit så trött efter nattningar och behövt sova ifall natten skulle bli vaken. Jag gick ned och skulle lägga mig och då hör jag att lilleman är jättetäppt i näsan och vaknar ledsen. Då tar jag upp honom, ger honom näsdroppar och ammar. Nu tror jag definitivt att det är kört eftersom han hatar näsdroppar och skrek ganska mycket men tro det eller ej, efter lite skrik och bortpillande av en envis snorkråka somnar han om igen. I sin säng!
Nu sover han utan att behöva sövas om ända till åtta. Kan ni fatta! Det kan inte jag. Jag är fortfarande i chock och flera gånger under morgonen vaknade jag och undrade om det inte var dags att gå upp snart.
Jag är så himla glad och nöjd!!
För att fira att vi har världens bästa bebis (för vi kan verkligen inte ta någon credit för den här vändningen) fick Theodore börja med smakportioner igen. Majs den här gången och det var populärt vill jag lova. Han viftade med armarna, gapade stort och sa "mm" efter varje sked. Han svalde faktiskt den här gången och herregud så söt han var!
2 kommentarer:
Det är roligt för mig som skall ha barn i november att läsa om era vedermödor! Skräckblandad förtjusning i mig just nu. Som tur är har jag fått en stickskada i armbågen och är ganska avvand vid minst 4 timmar stickning om dagen när barnet kommer. hejhej o tack för att jag får dela er tillvaro litegrann.
Vad härligt att det går så bra med läggning och sovning! Så svårt att veta vad/om man skall göra när de gråter.
Skicka en kommentar