Hur som helst - tillbaka till tröttklagandet. Jag stickade klart ovan nämnda mössor och funderade på vad jag skulle sticka näst. En fin liten scarf till mamma i det rosa fina vunna garnet kanske? Jag tog fram nystanet och stickor, valde ett fint mönster. Och blev plötsligt helt utmattad. Klockan 20:20 gick jag och lade mig i sängen och somnade. Strax efter 22 kom mannen hem med överraskningssemla och jag åt yrvaken och lycklig upp den i sängen. Sedan somnade jag om igen. Och sov till 07:40 imorse.
Skönt med en lång natts sömn, eller hur? Förutom att jag fortfarande är helt slut och sneglar längtandes på jobbsoffgruppen härintill. Visst är det värt att inte få någon lunch i magen för att få sova en timme? Mat är väl ändå överskattat när alllt kommer omkring? Sömn, där har vi det viktiga i livet. Ge mig min säng! Ge mig min kudde med får på. Eller låt mig bara få lägga huvudet här på tangentbordet en stund.
Hur är det egentligen tänkt att jag ska orka tänka på saker som att:
- jobba effektivt i sex timmar
- diska disken
- skriva en mat/handlingslista
- betala den där sj-biljetten
- handla
- färga håret
- klippa den löjligt långa pannluggen
- läka den där hud-infektionen
- få lägenheten respektabel inför helgens trevliga middagsgäster (yey! äntligen vuxet umgänge!)
- slänga soporna
- få tvätten tvättad (jagharminasistarenastrumporpåmig)
- hitta ett botemedel mot nästäppa
- fundera över saker som rullgardiner, babyskydd, pyttesmå sockor och annat som behövs innan bebisen kommer.
- öva på andningsövningarna
- skriva ett förlossningsbrev
- packa bb-väskan
- komma på vad jag vill äta till lunch istället för att sova på soffan
- gå ut och handla lunchen (orka!)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar