Ibland måste man bara skärpa sig och ta tag i saker

Jag är den som alltid säger att ingenting blir bättre på riktigt om man inte anstränger sig själv. Ändå sitter jag och klagar över saker som är så hiiimla jobbiga och som jag aaabsolut inte orkar göra. Skärpning fru Sharp! Alltså gjorde jag det enda rätta.

Efter att ha sovit på min lunchtimme tog jag mitt förnuft till fånga, tog ut två övertidstimmar och slutade jobbet för dagen. Jag hade ändå ingenting pressande att göra. Jag gick till Lydias och åt en flottig lunch varefter jag begav mig till H&M och köpte fem par bebissockor för 79 kronor. Bra. Nu kan bebisen komma för det finns sockor att ha på fötterna. Jag tog vagnen hem och köpte enochenhalv liter mjölk på livset eftersom jag tog sista filen imorse. Jag mötte fastighetsskötarna på gården och såg till att namnet på dörren ska bytas ut. Larsson Sharp behövs inte längre nu när vi ändå varit gifta i snart fyra månader. Sedan bytte jag till en full toarulle i badrummet, diskade disken, gjorde rent spisen så gott jag och Jif kunde, betalade den där SJ-biljetten och nu sitter jag här och ska sticka på den där rosa scarfen åt mamma. 

Vad är egentligen skillnaden mellan en scarf och en halsduk? Tjockleken eller bredden? Tjockleken va? Då blir det här en scarf... men den är mer som en halsduk breddmässigt.

Nu har jag alltså varit duktig och tagit tag i saker. Det är mycket kvar och jag hittade självklart mer disk på övervåningen, men det gör ingenting. Jag har gjort något i alla fall. Lite mindre kvar. Och trots att ryggen värker och  magen väger 75 kilo känns det mycket mycket bättre.