Soliga elefanter

Hallå, skulle inte en sån här söt elefant vara typ det gulligaste någonsin i bebisrummet? Jag vill vinna en och alltså tipsar jag om tävlingen här. Ni ska alltså gå till hennes blogg och generera en massa extra besök (häng gärna kvar och fortsätt läs för hon gör fina saker) men ni får inte tävla för jag ska vinna elefanten! Eller, ni får gärna tävla men elefanten ger ni till bebisen, ok?

IRL-quest

Vi har en liten rolig grej på gång bland bloggarna i vårt kompisgäng. En person ritar en bild och så ska de andra gissa vem det är. Den som gissar rätt först får rita en ny bild osv. Förra gången var det jag som gissade rätt och det är min tur att rita. Tyvärr blir det nog inte av förrän efter helgen om vi har otur, för mittt schema är rätt packat.

Men rita det ska jag.

Dagens ära

Jag har blivit avbildad av självaste Gretchen på hennes blogg!

Allt ni inte trodde att ni alltid velat veta

Jag hittade en sån där "fyll i svaren"-grej på min svägerskas blogg.

Din/ditt första:
Operation - Nej, det tror jag inte.
Piercing - Öronen.
Sport - Typ gympa va? Sån där där man prövar lite allt möjligt. Eller så kan det ha varit friidrott.
Husdjur - Undulater.
Semester - Det minns jag då rakt inte.
Konsert - Mora Träsk på lekis skulle jag tro.
Kärlek - Nu måste ni vara mer specifika. Första besvarade - Martin. Första riktiga - Min man.

Just nu:
Äter du - Riesen. Oups.
Dricker du - Cola. Oups igen.
Ska du - Strax jobba igen efter lunchen.
Lyssnar du på - Datorsurr.
Väntar du på - Att jag ska få åka hem till min älskling. Och bebisen. Den väntar jag på också.
Tittar du på - Datorskärmen.
Har på du på dig - Lite för stora blåa mammajeans, svarta strumpor med grå hjärtan, vita underkläder, svart-vit-randigt linne, röd cardigan som luktar lite skumt för att den legat bland blöt (ren) tvätt över helgen.

Din framtid:
Barn - 2, 5 skulle vara fint.
Giftemål - Been there, done that.
Karriär - Det visar sig.

Vad du föredrar (motsatta könet):?
Kramar eller kyssar - Hemma hos mig kan man få båda.
Kortare eller längre - Längre, damn it!
Snygg mage eller snygga armar - Alltid armar.
Busig eller lydig - Lydig.

Har du någonsin:
Kysst en främling - Kan möjligtvis ha skett en eller annan gång.
Tappat bort glasögon/linser - Yep.
Brutit ett ben - Nope.
Rymt hemifrån - Inte på riktigt.
Röntgats - Ett par gånger.
Krossat någons hjärta - Jo.
Nobbat någon (som haft känslor för dig) - Jo.
Gråtit när någon dött - Ja.

Tror du på:
Kärlek vid första ögonkastet - Nej. Inte om man inte redan känner varandra innan man ses. Som jag och mannen.
Gud - Nej.
Mirakel - Nej.
Aliens - Är jag naiv nog att tro att någonting liknande det som hände med jorden inte kan hända någon annan stans i den oändliga rymden? Nej.
Magi - Nej.
Ett himmelrike - Nej.
Tomten - Självklart.
Änglar - Nej.
Transformers - Ja, dem har jag sett på tv.

Blandat:
Är du kär i någon? - Yep.
Önskar du att du bodde någon annanstans? - Absolut inte.
Tycker andra att du är attraktiv? - Jag vet en.
Dricker du? - Innan bebis - lite. Nu med bebis - nej.
Använder du droger? - Nej.
Röker du? - Nope.
Vilket shampoo använder du? - Det heter typ ghb eller nåt sånt... eller... gdl. Nåt bra typ ekologiskt som jag köper hos frisörskan.
Vilken parfym använder du? - Innan bebis - Lacoste Pink. Nu - inget, allt luktar för starkt.
Vad är du rädd för? - Farliga saker och saker som inte är farliga.
Gillar du att tvätta? - Jag avskyr att tvätta.

Yey!

Den här filmen bara måste jag se när den kommer ut! Jag tycker personligen att det har varit lite skralt med spännande filmutbud på sista tiden men det beror nog mest på att jag varit för slö för att leta och bara lagt märke till de stora släppen (Benjamin Button zzzz). Den här har dock inte sluppit förbi mitt grisöga (grisar är typ blinda, det har jag bittert fått erfara) och nu väntar vi med spänning på februari!

Dagens tankeverksamhet

Ibland blir jag lite trött på soltorkade tomater. De är liksom så... mycket.

Tell me why, I don't like mooondaaays.

Ja, helgen var fin. Det blev mycket WoW:ande (mitt level 32 hunter-troll är numera en stolt ägare till en raptor mount.), bebisrummet tömdes, två möbler monterades ihop (skötbord och spjälsäng), handbollen visades på tv, jag stickade några varv på embryot till min andra Laminaria och vilade en massa. Det var en bra helg och enda tråkigheten var att mannen jobbade så mycket. Det var lite ensamt med andra ord.

Bebisen vilade också vad det verkar för den höll sig ganska lugn i alla fall på lördagen. Det är ju lite svårt att veta vad den pysslar med därinne men det var inte så mycket krumbukter. Vad jag däremot vet är att jag bär på en bebis som känner igen sin pappas röst, för när han kommer hem blir det ett himla liv därinne. Redan är rollerna satta: med mamma myser och vilar man, med pappa busar och skojar man.

Ikväll blir det fika med en för närvarande föräldraledig kollega och hennes ettåriga son. De ska få komma hem till vårt kaos är det tänkt.

Monday you can fall apart. Tuesday, Wednesday break my heart. Oh, Thursday doesn't even start. It's Friday I'm in love

Det har varit en lång vecka med några ljuspunkter och några tristheter. Men nu är det fredag och jag tänker vara glad hela helgen. Det kan man faktiskt bestämma själv.

Jag tänker vara glad för i morse slängde jag sopor och ikväll ska mannen få umgås med en snäll och glad fru. Inte samma som igår.

Jag tänker vara glad för att köket är fint och städat (och det var inte jag som gjorde det!), för att det är ordning på vinden, för att bebisrummet ska vara tomt imorgon så att vi kan börja packa upp de små möblerna.

Jag tänker vara glad fast det är mulet och trots att jag har grus i ögonen.

Jag tänker vara glad för att bebisen är en jonglör i magen precis just nu och för att 75% arbetstid har gjort underverk mot halsbrännan.

Jag tänker vara glad för att jag gick in i vecka 31 idag.

Jag tänker vara glad för att jag åt middag hos en vän igår och för att det inte ska gå tre månader till nästa gång vi ses.

Jag tänker vara glad trots att jag är sämst av alla på att spela memory. Sämre än varje tre- eller femåring.

Jag tänker vara glad för att jag börjat sticka på en jobbig härlig Laminaria. Den stora den här gången.

Jag tänker vara glad för att jag inte varit sugen på att wow:a alls i veckan men tänker komma ifrån det där jäkla döds-stället och vidare den här helgen. Det kommer jag ha förtjänat när bebisrummet är redo för möblering.

Jag tänker vara glad för att det är en och en halv timma kvar till lunch. Sen är det bara tre timmar kvar till jag får gå hem.

Jag tänker vara glad för att jag kommit över det mesta av mitt bebishus-ältande.

Jag tänker vara glad trots att mannen jobbar två tolvtimmarspass i helgen och jag längtar efter honom.

Jag tänker vara glad och hitta någon musik som inte gör mig uttråkad.

Jag tänker vara glad för att det är handboll på tv i helgen.

Men mest av allt tänker jag vara glad över att det är fredag. För fredag är den bästa dagen.

Ibland är det bara sådär bra

Slö handbollsmatch på tv. Utmanande stickning med 100% merino-ull i händerna. Min man sover i mitt knä med ena handen på bebismagen som rör sig som en mindre jordbävning.

Man kan ha det sämre.

Vecka 30 och besök hos bm

Imorse var jag och bebisen hos bm för att kolla läget igen. Allt såg bra ut men jag har inga siffror att bjuda på eftersom bm aldrig säger något. Är hon tyst är det inga anmärkningar. Jag glömmer alltid fråga om blodtryckssiffror och sf-mått.

Sent omsider fick jag i alla fall veta att min blodgrupp är 0- och att jag är Rh-negativ. Alltså kan jag bara ta emot 0-blod. Wellwell, hoppas blodbristen i Göteborg försvinner till april. Det där med Rh-positiv eller negativ var också lite nytt. Tydligen är 80% av alla människor positiva. Så här säger wikipedia:

"Vid graviditet fastställs blodgruppstillhörighet hos kvinnan för att utesluta antikroppsbildning, vilken kan skada nästkommande barn. Om kvinnan är Rh- och det första väntade barnet Rh+ så kan kvinnan i samband med förlossning (missfall eller abort) bilda antikroppar på rhesusfaktorn i barnets blod. Vid nästa graviditet angriper dessa antikroppar barnet om detta barn också är Rh+. Barnet drabbas då av hemolytisk anemi. För att förhindra denna antikroppsutveckling behandlas kvinnan redan i samband med förlossning (missfall eller abort) med läkemedel, som förhindrar antikroppsbildningen. Denna behandling är inte en helt säker garanti mot antikroppsbildning, varför dessa kvinnor rutinmässigt testas för detta under följande graviditeter."

Det blir säkert bra...

Annars fick jag fylla i lite papper till barnavårdscentralen (!). Vi ska få en sköterska tilldelad osv. Shit. Barnavårdscentralen. Då har man ju barn.

Ja, och så fick jag ur mig allt mitt gnäll som jag redan öst ur mig här. Bm tyckte inte att jag skulle behöva vara så trött och förvirrad så hon bokade in en läkartid (mitt i föräldrautbildningstiden imorgon) och jag ska eventuellt få gå ned lite i arbetstid. Det skulle vara himmelriket!

----------------------

Kroppen: Det är vanligt att brösten läcker råmjölk "kolostrum" redan nu (check!). Det brukar inte vara fråga om några stora mängder, men det kan det vara bra att införskaffa en skön amningsbehå utan byglar som du kan ha om natten (check!).
Om förvärkarna upplevs som smärtsamma är det en signal om att allt inte står rätt till. Detta inträffar vanligtvis efter en lång arbetsdag eller då du är jäktad. Ta det lite lugnare och förkorta gärna dina arbetsdagar. Om du får kraftiga sammandragningar brukar man kontrollera livmoderhalsen för att se att den inte är försvagad och öppnar sig i förtid. Om så är fallet kan sjukskrivning vara aktuellt för att man ska kunna vila. Ibland rekommenderas en kortare tids sjukhusvistelse och/eller läkemedel som stoppar sammandragningarna.

Barnet: Barnet vaggas till sömns av mammans rörelser och vaknar ofta när hon lägger sig. Den dygnsrytm som barnet har i slutet av graviditeten kan även hålla i sig efter födseln, men det är inte säkert. Barnet hör många ljud innefrån mammans kropp, bl.a ljud från mammans hjärta och mage. Ljud från magen kan i vissa fall uppgå till så mycket som 80 decibel vilket kan jämföras med en krafigt trafikerad gata. Nu ska barnet få mer hull och gå upp i vikt, men längden kommer endast öka marginellt.

Den bästa dagen i en flickas liv

Alla bilder är fotade av Malin Claesson.

Huset

Bara för att mina vänner är så peppiga och rara har jag tagit mig i kragen och fixat en bebishusbild. Eftersom den riktiga kameran är hemma kan jag inte bjuda på mer än en värdelös mobilkamerabild, men ni ser säkert vad den föreställer.

Precis i slutet av vecka 29 (28+6) och alltså en dag innan vecka 30.
-3 kilo sedan inskrivning hos bm.
10 veckor kvar.

Om att inte alls vara som vanligt och inte tycka om det så mycket

Jag avundas verkligen alla kvinnor som lever sitt liv som vanligt när de är gravida. Alla dessa stjärnor som jobbar övertid eller går två mil efter vatten varje morgon. Alla de superhjältinnor som är på bra humör hela dagarna och joggar tre dagar i veckan fram till förlossningen. Alla de som också har foglossning och huvudvärk men aldrig klagar eller inte orkar.

Vad har de egentligen som inte jag har? Är jag bara vek och pjoskig som bara knappt orkar jobba heltid och knappt alls sköta hushållet? Är det för att jag är lat som jag bara kan städa i 20-minuterspass innan jag måste lägga mig ner och sucka ett långt tag? Är det för att jag inte anstränger mig nog som jag inte kan prestera lika bra på jobbet? Använder jag bara graviditeten som svepskäl när min hjärna omöjligt kan hålla reda på saker?

För jag är verkligen inte som vanligt. Visst, jag var lat och inte särskilt stresstålig redan innan stickan visade plus, men jag höll banne mig reda på saker och kunde ta i när det verkligen behövdes. Jag styrde upp och fixade. Mitt liv och lite andras. Nu kan jag inte ens hantera det jag har framför mig för stunden - och absolut inte tänka på sånt som kommer sen. Den enklaste uppgiften blir ett berg att bestiga. Minsta stressmoment ger mig halsbränna och smygande panikkänslor. Jag vill bara lägga mig ner på sängen och säga "Nu orkar jag inte mer. Nu tänker jag ligga här och sova tills jag inte är trött längre". Problemet är bara att det inte finns någon sådan punkt. Jag är alltid trött och aldrig pigg.

Nytt liv är ett mirakel och självklart är jag tacksam för att jag faktiskt får vara gravid och att allting gått så bra hittills. Men ingen ska inbilla sig att det är rosiga kinder, svällande former och gullande med små bebissockor dagarna i ända. Det orkar jag inte. Jag överdriver verkligen inte. Det finns mycket lite plats för mysiga framtidsdrömmar och bäddande av spjälsängar. Istället går all energi åt till att vara tung, läcka, ha ont, vara trött, inte komma ihåg osv. Och då har jag inte ens börjat bearbeta att jag faktiskt ska gå igenom en förlossning om en sådär två månader. Att jag kommer att ha en bebis. Vara mamma. Småbarnsfamilj. Det är inte verkligt. Det kommer jag inte klara av så det glömmer vi ett tag till.

Jag är alldeles för upptagen med att komma igenom varje enskild dag.
Att komma upp ur sängen på morgonen utan att bäckenet går helt i tu.
Att se på klockan och inte förstå hur man inte kan vara utvilad efter 8-9 timmars sömn.
Att komma på att det nog blir så av att sova sådär 10-30 minuter i stöten.
Att få på sig strumporna utan för mycket jämmer.
Att klara av att äta frukost halvt i sömnen.
Att uppmärksamma men inte orka ta med den där soppåsen som kan slängas så smidigt på vägen ut från gården.
Att stå en hållplats med spårvagnen, gå de få minutrarna till kontoret och nästan börja grina när jag ser att jag är först och inte kan ta hissen hela vägen.
Att få halsbränna redan på morgonen av tanken på de två uppgifterna som måste vara klara den här veckan. Jag orkar inte jobba övertid.
Att vara orolig över att de är missnöjda på jobbet över att jag inte har några som helst reserver och inte alls kan prestera som vanligt. Att veta att de inte skulle förstå om jag förklarade.
Allt det här innan klockan 11:00 och jag är redan redo att gå hem och lägga mig. Men det kan jag inte. Jag har massor att göra på jobbet och vi har ändå inte råd med fler sjukdagar.

Gnäll gnäll gnäll.

Gnäll.

Vecka 29: 80 dagar kvar

Såhär ett par dagar in i vecka 29 har jag börjat vänja mig vid den chockartade insikten att jag nu gått in i månad åtta. I magen är det fullt liv och vågen börjar visa högre siffror. Idag har jag huvudvärk men det kan lika gärna bero på vädret som en för hög kudde.

Det regnar ute och jag och bebisen vill mest gå hem och spela wow, men på lunchrasten ska vi trotsa vätan och skaffa ett nytt id-kort med rätt namn.

Luggen blev för övrigt fin och rak.

-----------------------

Du är på dag 200 av 280. (71,4%).
Du är i vecka 29.
Du har gått 28 fulla veckor och 3 fulla dagar (v28+3).
Du är i 7:e kalendermånaden.
Du är i 8:e graviditetsmånaden (lunarmånaden).
Du är i trimester tre.
Beräknat förlossningsdatum Tors 2 apr 2009
Du har 80 dagar kvar till förlossning.

Kroppen: Under den sista trimestern blir din kropp snabbt tyngre, ämnesomsättningen ökar och det är vanligt att man svettas mer än vanligt på grund av det. Under den tredje trimestern är det bra att man går upp mer än 1 kg, men mindre än 3 kg/månad.
Nu kan även personer i din omgivning ta del av barnets rörelser genom att känna på magen. Magen kan ibland bukta ut märkbart på ena sidan beroende på hur barnet ligger. Placeringen av livmoderns övre del är ungefär mitt emellan naveln och bröstbenet.

Barnet: Alla sinnen är nu utvecklade. Barnets pupiller är så pass utvecklade att de ser skillnad på ljus och mörker. Barnet kan känna smärta och reagera på skarpa ljud utanför livmodern. Förmågan att minnas har utvecklats, barnet lär sig att känna igen mammans röst och andra personer som mamman umås mycket med. Testiklarna finns just nu i ljumsken på pojkar. Den här veckan väger bebisen drygt ett kilo och är ca 38 cm lång från topp till tå. Ungefär vid den här tiden kan bebisen öppna ögonen och vrida på huvudet och en stark ljudkälla lyser på utsidan. Underhudsfettet formas och fingernaglarna växer.

Mild chock igen

Alltså, jag går in i vecka 29 idag. Fine. Det är bra. Bebisen växer och sparkar och är duktig.

Men fatta att jag nu är i åttonde månaden!! 8!

----------------------

Alltså, det där med kalendermånader och lunarmånader är lite klurigt och graviditeter och siffror likaså. Man är ju alltså normalt gravid i ungefär 40 veckor (+ - lite). Varje imbicill kan ju räkna ut att, hallå, det går ju 4 veckor på en månad och det blir faktiskt 10 månader och inte nio. Så är det. Man är gravid i typ tio månader. Men kalendermånaderna har ju nästan aldrig prick 4 veckor... så de kan man ju inte räkna efter.

Jag är precis i början av den åttånde lunarmånaden (såna som graviditeter räknas i) och samtidigt i sjunde kalendermånaden. Det finns ju tre trimestrar också... jag är i den tredje. Dessutom räknar man ju veckor och dagar. Jag är i vecka 29 idag. Alltså 28+0. Heeelt logiskt.

Trimester är alltså ungefär en tredjedel av graviditeten, kalendermånad är ett gammalt sätt att räkna, graviditetsmånad (lunarmånad) är 4 veckor (28 dagar) och veckorna räknas i fullgågna dagar. Fattar du mer Jenny?

Och luggen blev finfin. Jag ska ta ett kort när vi hittat kameran. Då kan jag även visa upp massa stickning. Inte allt förstås för jag ska ge bort lite...

Goda intentioner

Jag tänkte verkligen lägga ut magbilden från vecka 27. Jag hade till och med tänkt bjuda på en dagsfärsk bild. Men nu är kameran helt plötsligt försvunnen. Typiskt.

Imorgon ska jag klippa lugg igen. Jag blir aldrig riktigt vuxen.

Huset

Ja, alltså jag har en magbild i kameran från vecka 27... Jag ska bara orka ladda över den till datorn, förminska den osv. Kanske kan jag övertala karln om att ta en ny innan han går till jobbet ikväll eller imorgon för jag har en känsla av att det hänt rätt mycket sedan förra veckan. Magen är större på ovansidan liksom. Det märks att bebisen tar mer plats uppåt.

Vecka 28

Här går det undan och vi är redan framme i vecka 28. 

----------------------------

Du är på dag 191 av 280. (68,2%).
Du är i vecka 28.
Du har gått 27 fulla veckor och 1 full dag (v27+1).
Du är i 6:e kalendermånaden.
Du är i 7:e graviditetsmånaden (lunarmånaden).
Du är i trimester tre.
Beräknat förlossningsdatum Tors 2 apr 2009 
Du har 89 dagar kvar till förlossning.

Kroppen: Framöver blir besöken hos MVC allt tätare. Man ser över att Symfus-fundusmåttet går uppåt i den takt som det ska och att kroppens värden är goda. Man kontrollerar järnhalten i blodet, sockerhalten, blodtryck och fosterljud. 
Blodsocker: Vid förhöjda sockervärden görs ofta ett belastningsprov för att testa glukostoleransen. När man är gravid kan man få en lindrig form av graviditetsdiabetes som i regel brukar gå bort efter förlossningen.
Blodtryck: Blodtrycket sjunker normalt lite i mitten av graviditen. Exempel: Från att ha haft en vilopuls på 75 vid inskrivningen kan den sjunka till 70 i mitten. De tre sista månaderna ökar ofta pulsen igen och kan då kan den gå upp 80. Om blodtrycket stiger mycket får man ofta gå på tätare kontroller på MVC eftersom det kan vara ett tecken på havandeskapsförgiftning "preeklampsi". Det kan ge sig till känna som huvudvärk, trötthet och dålig fostertillväxt samt för tidig födsel. 

Barnet: Barnet väger nu cirka 1000 gram och längden är omkring 35 cm och fötterna mäter 5 cm. Hårstråna på huvudet är ganska långa. Mjölktänderna under tandköttet är färdiga. Barnet anses livsdugligt vid denna tidpunkt och om det skulle födas måste man registrera barnet enligt lagen. Som tur är har barnet nu mycket goda chanser att klara sig utanför livmodern, med hjälp av bland annat värme från en kuvös.