Om en timme, när jag kommit hem, ska jag rensa i min wip-korg. Allt som är tråkigt ska repas upp. Jag kommer verkligen inte sticka på något som inte vuxit en millimeter på ett halvår. Verkligen inte. Det känns redan skönt och befriande och inte alls sorgligt och ångestfyllt. När jag repat upp och sorterat ska jag börja en ny stickning. Moahaha. Jag är hopplös.
Jag vet att jag bara har ca fem varv kvar innan avmaskningen av Laminaria men jag har inte ro för den just nu. Det är min första sjal ever och jag behöver koncentrera mig för att fixa de räta varven. Den är ju trots allt min bröllopshalsduk - den behövs inte stressas fram.
--------------------------
Ok, det blev inte en timme för den timmen är redan förbi. Det blev lite struligt på jobbet så här sitter jag och väntar. När besked kommer får jag äntligen åka hem.
1 kommentar:
Bra tanke!
Skicka en kommentar