05 juni 2008

Om att veta när det är dags att släppa taget

Har ni varit med om att garner har varit hur vackra och spännande som helst i sitt nystan - men när det stickas upp är det bara gräsligt? Precis så var det med mina adoptivnystan av Flamenco Lyx. Garnet är så fel men ändå så trotsigt glädjefyllt. Tills man virar det runt stickorna och gör någonting av det. Min cirkus-scarf kommer nu att gå till sällare stickmarker. Det blir helt enkelt skitfult. Jag har prövat flera olika mönster men det blir bara... fult. Så nu repar jag upp och lägger garnet bland mina andra oanvända effektgarner. Någon gång visar sig kanske ett tillfälle att använda ett rosagrönt, glittrigt och stickigt garn som är fulstickat. Man vet aldrig.

4 kommentarer:

Jenky sa...

ska det vara ett vitt streck under pin upsen i ditt blogghuvud? tycker det vore finare utan. ;) men you are theee master.

Agata sa...

Japp, vet precis vad du menar. I synnerhet när det handlar om melerade garner som är så vackra, så vackra. Men som bara blir ett gröligt mönster när man stickar med dem.

Monica Hansen sa...

Hihihi... sticka in en stolpe?

Knit-Marie sa...

Kanske duger till tofsar på BH:n du eventuellt får för dig att sticka nån gång. (Påminner mig om Bette Midler, som sett en dam med en urlöjlig hatt. Bette la då till i sin aftonbön: Gud, låt mig aldrig vakna upp och vilja ha ett stekt ägg på huvudet!")